Bo R efterlyste ju annorlunda skogsminnen, gärna möten med vilda djur osv.
Ett av mina mest annorlunda minnen skedde en höst för ganska många år sedan.
Jag var ute och plockade svamp tillsammans med en kompis. Vi passerade en lerpöl och blev sående och glodde som två fån. Ett extremt tydligt tassavtryck mitt i leran. Alla svenska djur inklusive ett antal andra passerade genom våra huvuden. För vi befann oss mitt i den djupa sörmlänska skogen och där ser man inte spår av björn eller?????
Efter diverse funderande så tog vi kontakt med en viltspårare. Tillbaka ut i skogen tillsammans med honom. Då fick vi bekräftat att vi inte hade synfel eller vilda fantasier. Men visst har omgivningen många gånger sett mycket undrande ut när vi berättat om det. Björnen som lämnat spåret såg vi aldrig och det kanske var lika bra.
Jag som är i skogen året runt möter ofta olika vilda djur. Jag har en dröm och det är att få se en vild varg. Men, men jag har fått nöja mej med att krama de tama i Kolmården (ännu)
Det här tilldrog sig för ett antal år sedan.
Det är inget minne av något vilt djur utan en vild ( kanske ) människa.
Gick och strosade på en smal, ojämn skogsväg då jag plötsligt fick höra motorljud och plötsligt dök en moped upp. Mannen, runt trettio, frågade ” var är jag “? Och jag förklarade att åker du så kommer du dit, si, kommer du till det samhället.
Konfunderad gick jag hemåt och på kvällningen fick vi främmande och jag berättade om mötet.
På min beskrivning var det förmodligen samma persson som rånat en servicebutik någon mil bort. Inte undra på att han var vilsen! Lena
min skog är nu ett minne blott, kantareller, stoltfjällskivling, trumpetsvamp, blodriskor, kremlor, och alla minnen med barnen när dom var små, alla blåsippor , vitsippor, gullvivor, allt är jämnat med marken, och det har gått fort mitthjärta värker, jag kände skogen som min egen ficka, allt är borta på ett par veckor, nu ska det bli hus där, inget är sig likt mer, vi hör hur det knakar i skogen när maskinerna plöjer fram.det är så hämskt att det går inte att beskriva, jag kan bara säga att det gör ont mycke ont.
Elsi, ditt inlägg gick direkt till hjärtat. Jag kommer på mig själv med att sitta här och gråta över minnet av skogar som jag själv har fått se skövlade…
Ett annat mindre trevligt skogsminne som har etsat sig fast, är från en tur som jag tog ensam en senhöst, utan en tanke på att rådjursjakten pågick. Jag hade hört hundskall på avstånd och plötsligt rasslade det till bland träden. Ett rådjur kom rusande rätt emot mig, girade tvärt åt sidan, och 3-4 sekunder senare small ett skott. Jag såg varken till någon jägare eller hund sedan, och tanken på att jägarna inte hade sett mig heller, var minst sagt obehaglig.
Elsi !
Det är inte kul när
kända svamp och bärområden plötsligt jämnas med marken. Men så sker årligen runt om i landet.
Där man förra året sködade mycket, kan nästa år vara etr kalhygge. Då brukar jg säga till mig själv, “får man inte ha någonting ifred ” ? Och det får man inte, för skogen tillhör någon annan, tyvärr.
Jag brukar hitta andra ” jaktmarker ” och det kan också vara positivt. Nu vet jag inte var du bor, men misströsta inte, du hittar säkert svamp på andra ställen. Lycka till ! Lena
Elsi!
Jag förstår också dina känslor!
Såg i helgen att ett av mina ställen med snöbollschampinjoner förvandlats till en byggarbetsplats.
Där var gräs, syrénbuskar och en dunge fina björkar borta för alltid.
En väldig massa markyta var bortschaktad.
Jag tänkte då: Hoppas de flyttat jorden till nån plats där det kommer upp snöbollschampinjoner i framtiden!
Nu var detta bara en liten plats, det måste vara ännu värre att uppleva att en hel skog skövlas!
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
