Älgen är väl det största viltet jag kommit i närheten av, räven kanske då en ännu ovanligare filur att möta, på nära håll ett par gånger förra säsongen, men icke mycket vilt detta år dock.

Harar och rådjur ser man nästan varje promenad i alla fall.

Av svinen endast spår.

Inte ser man många djur, nån räv , hare som sagt och spår efter älg men ingen i sikte. Tack och lov har inte vildsvinen kommit hit ännu men har läst att det setts ca 5 mil härifrån, en tidsfråga m.a.o.

Bävern glömde jag!

Den ser jag ibland fast den går ju inte upp ur ån och letar svamp precis….men gnager asp både vid ån och sjön.

Ingen närkontakt med vildsvin alltså, vilket var positivt att höra….Bäver det måste väl vara rätt ovanligt, de är väl jätte-skygga vad jag har hört..

Jo då närkontakt med grisarna flera gånger.
Här mitt i Sörmland finns det extrema mängder.
Värst var den gången i vintras när jag höll på och tog bilder på min hund som badade i en skogsbäck.
Vrider på huvudet och en vildsvinsgalt modell stoooooor stirrar på mej! Han försvann lika snabbt som han dök upp.
Har skymtat dom några gånger efter det.

Hua, det är vad jag fasar för…hur tog hundet det, kunde han/hon hålla sig lugn?

Hunden märkte aldrig grisen.
Han är extremt vattenintresserad och var fullt upptagen med bäcken.
Men jag begav mej snabbt där ifrån.
Hade fotat hunden i bäcken och när jag tittade på bilderna i datorn syns det en mörk skugga som troligen är ytterligare en gris!

Lodjur har jag sett i år, inga bävrar men dammar och ruschbanor som de har byggt…

I år har jag sett vildsvin ett par gångar och också hört en komma gående i min riktning som den bökade och lät om sig innan den kände lukten av mig och försvan.  Älg har jag inte set i år men spåren rådjur har jag sett och Hare , en glimt av räven har jag fått

Märkligt nog är det fullt med vilt i skogarna här, närheten till Sthlm till trots. Älg på några meter, räv, grävling, för att inte nämna alla harar och rådjur.Bäver finns mot Pålamalm. Ekorrarna, räknas de till vilt, har besök på balkongen av en till och ifrån. Närkontakt med vildsvin rätt ofta, sett, hört och luktat dem. Hunden är för gammal för at torka vara med, han slipper.
Fågel av alla de slag, från lom till sångsvan via kungsfågel och fiskgjuse. Det är bara frågan om vart man går, om man ser dem eller inte.

Bäver.Älgtjur.Mård.Grävling.Tjäder.Räv.Dovhjort.Huggormar.Och älglöss som är värst…Går man mkt. ser man mkt.

De enda jag har sett är spår efter björn. Inte en enda älg. Rådjur o grävling är vanligt.

Grävlingen är väl liksom bävern och många andra djur främst i rörelse på natten, och därför ser man spår av den oftare än djuret självt.

Mötte förra sommaren en räv på en skogsstig och den verkade inte se mig. Jag stannade upp och iakttog räven ganska länge innan den fick vittring på mig och blixtsnabbt försvann in i snåren vid sidan av stigen.

Den såg ut att ha dålig syn i dagsljus och varnades av vittringen, antar jag.

Nån som vet hur det förhåller sig?
Har exempelvis räven, grävlingen och bävern taskig syn i dagsljus därför att de ser bra i mörkret och blir bländade i solsken?

Inte vet jag hur det är med deras syn men de rör sig en hel del på dagtid också. Har mött vuxen grävling i skogen och sett på när grävlingsungar lekte kull. De såg oss inte, gubben och jag stod på andra sidan diket, nån meter bort bara, en lång stund fick vi njuta av dem.
En rävunge har bitit mig i tummen, tyvärr försvann den bilden(sned för kameran hängde om halsen och fel hand var ledig) när gammeldatorn dog. Det var två ungar vid vägen som inte gick undan så jag kollade om den var hel, det var det. Sen skrämde vi in dem från vägkanten.
Såg en tant veckan efter där med en påse käk, kanske hade hon matat fram dem.
Den som är ute och kan vara stilla och tyst får se en del.

Stämmer!

Är man ett gäng som går och pratar hela tiden ser man oftast oxå mindre av viltet.

Ja har hört att rävungar har tuggat på skona av en som reparera farstukvisten. Jag har själv haft en Tjäderhona med ungar på min mark. Jag fick verkligen styra min Labrador för att inte hämta.

Bland det häftigaste jag gjort, var när två rådjur kommit ut på isen på en sjö.Glansis och deras ben bara vek sig som på bambi.Bror min och jag gick ut till dom, och bar var sitt rådjur in till fast mark:)
sen stod dom kvar och tittade länge på oss..Det var mysigt. Annars hade dom troligtvis frusit ihjäl där ute på glansisen.

Själv har jag lyckats få många härliga möten. Ett jag aldrig glömmer var när jag skulle gå in från stallet. Då stod en älgko med 2 kalvar i grannens trädgård mitt på dagen. De brydde sig inte så mkt om mig när jag långsamt gick förbi. Höll mig så långt ifrån som jag kunde men var ändå så nära som 20 m. Det var verkligen en upplevelse!
För några år sedan när det var mkt snö och riktigt kallt, matade jag rådjuren. De lärde sig billjudet så när jag gick ut med mat på kvällen kom de gåendes från skogskanten. Det var underbart att se 20 rådjur stå utanför huset och äta.
Det är verkligen det bästa med att bo mitt ute i skogen. De vilda djuren kommer in på husknuten..

Era minnen tar fram mina egna!

Minns t ex när jag plockade trattkantareller med näsan och ögonen ner i mossan och när jag rätade på mig stod jag ca 20-30 m från en älgko med kalv som stod blickstilla. Jag stod och tittade en stund men de rörde sig inte, bara glodde på mig. Så smög jag sakta tillbaka.

En annan gång gick jag på snötäckt is och följde ett rävspår som såg färskt ut. På samma sätt med ögonen ner i isen, och när jag tittade framåt såg jag räven bara något tiotal meter därframme.

När jag plockar svamp uppe i Grythyttan så träffar jag nästan alltid på älg. Inga vargar, björnar eller lodjur trots att det finns.
Mot Dalarö brukar jag vara inne i ett hjorthägn och plocka. Bara träffat dov- och kronhjort trots att det ska finnas massor med vildsvin.

Strax norr om Örebro, vid Dyltabruk, finns både hjort och vildsvin. Samma där, har sett hjortar på ganska nära håll, typ 15 m, men av svinen endast spår och markägarens utfodringsanordningar.