Smaken är som…ja ni vet.
Fjällig bläcksvamp har jag lär mig att uppskatta först nu men den är ingen favorit.
Blomkålssvamp är ju inte någon direkt smakupplevelse men är rolig att hitta.
Blek taggsvamp är en favorit. Den har en väldigt finstämd subtil smak. Passar som ensamrätt, gräddstuvad.
Jag tycker att G. kantarell är lite överskattad men även den är rolig att hitta.
Nästan alla jag känner plockar inte Blek taggsvamp och säger att den bara duger som blandsvamp.
Jag tror nog att lite bacon och lök kan piffa till den men man får nog inte använda den men för mycket tillbehör för då framträder inte smaken.
Eller, så tar de ständigt fel på den och Rödgul taggsvamp och har missat att uppskatta den bara för det. (?)
Det är var dag jag håller med Svampstaff (har nog aldrig hänt när jag tänker efter) men i detta fall har han helt rätt…
Blomkålssvamp är en synnerligen överreklamerad svamp,, den är helt j-la hopplös att rensa,
(svampen är ju hemvist för hela skogens insektsbestånd,, det enda som kan driva ut dem är om man lägger otyget i mycket salt vatten och driver ut inskterna under uppsåt att dränka dem)..
Blomkålssvamp luktar helt obeskrivligt illa när man steker den… lukten påninner om något jag inte vill skriva i detta forum,, och lukten hänger kvar i köket som en olycksbådande odör om framtida katastrofer..
och sedan smaken,, riktigt illa… konsistensen påminner om gammalt gelatin..
Till Blomkålssvampens försvar måste jag säga att rensningen går som en dans när man skär den i skivor och sköljer under kran, det mesta trillar snällt av då. Om den luktar är den nog inte frisk och konsistensen beror nog mest på tillagningsmetod.
Min icke favorit, testad för första gången i år blir Höstmusseronen.
Många motstridiga åsikter om smak o kvalitet!
Förutsatt att exemplaren är unga och friska så hör Blomkålsvampen och den bleka taggsvampen till mina favoriter.
Gillar både smak och konsistens på dem!
Den fjälliga bläcksvampen däremot ger ofta en slemmig anrättning utan karaktärsfull smak.
Trattkantarell, vanlig kantarell rödgul taggsvamp och ängsvaxskivling är oxå eftersökta av mig och bra matsvampar tycker jag.
Men min absoluta bottennotering av matsvamp jag testat (och i barndomen även uppskattat) är den rodnande fjällskivlingen.
På äldre dar har jag tröttnat på dess jordiga, lite syrligt unkna smak.
Nån däremot??
Stolt Fjällskivling är så stor att jag aldrig behövt blanda.
Möjligt att du har rätt att den tar över i blandningar, och det finns fler såna exempel.
En gammal grundregel är ju att inte blanda sk kryddsvampar som har stark särpräglad smak som sprids till annat i stuvningen eller vad det nu är.
För mig är den stolta en ny bekantskap sen ett par år och en absolut favorit.
Skulle dock inte vilja blanda med den sura rodnande kusinen…
/BoE.Min absoluta favorit just nu är stuvad kungschampinjon.Den är en tämligen ny bekantskap för mig.Kanske beror mitt ogillande av stolt fjällskivling på att jag åt den ofta förr och hunnit tröttna på smakenHar du provat stuvad kungschampinjon?.har du inte det så kan jag rekommendera den varmt!Svamphälsningar från stisse/mjölby
Jodå!
En favorit som t o m slår ut stolt fjällskivling, kantareller o det mesta….
Kungschampinjonen är min absoluta favorit just nu och glädjande nog har den bara ökat i trakten sen jag hittade den första för kanske 3-4 år sedan!
Men åter till “bottenappen”...
Rodnande flugsvamp har jag tröttnat rejält på, av ungefär samma anledning som den rodnande fjällskivlingen.
Unken, jordig smak som kan förstöra en hel blandning ...
Jag har för första gången plockat vinterskivling, och det på självaste nyårsafton. Små fina hattar som växte tätt tätt på en död alm, och jag blev så glad! När jag sen hade stekt dom blev jag inte alls glad, de var ju inte goda?!? Första svamp jag plockat som jag inte alls tyckte om… Kanske jag skulle anrättat dom på annat sätt? Hittar jag några större mängder säljer jag till Japan! :)
Den rodnande flugsvampen måste nog plockas med mycket strikt utskillnad av de yngsta och absolut maskfria exemplaren.
Då är å andra sidan artbestämningen lite svårare, med tanke på t ex giftig panterflugsvamp.
Mandelriska är en läckerhet till fiskrätter, men jag kan tänka mig att den inte passar i alla sammanhang.
Blåmusseronen anrättar jag oftast helt för sig och blandar inte med andra ingredienser, tycker att den och ex. blodriskan smakar bäst så.
De kan sänka vissa andra arters karaktär i blandningar tycker jag.
Egentligen blandar jag väl bara svamp om det inte finns tillräckligt många av varje art för att anrätta separat.
Gillar rätt hårt smörstekta blodriskor i ren form.
Men gjorde en gång missen att blanda dem med trattkantareller, blek taggsvamp och gulröd trumpetsvamp!
Den blandningen blev väldigt menlös, och man retade sig bara på slöseriet med alla dessa, var för sig, så läckra matsvamparna!
Sandsopp blir fin som torkad tycker jag.
Skäggriska har jag aldrig ens tänkt på som en matsvamp, fast man har ju hört om att den avkokas i Finland.
Men ska det avkokas eller på annat sätt “överarbetas” så räcker det med stenmurklor för mig.
De har ju i alla fall en karaktärsfull smak att erbjuda!
Snart dax att avnjuta dem torkade, pulvriserade i sås, gärna med en skvätt sherry och grädde i.
Man kan naturligtvis blötlägga dem (med fördel i mjölk) och sedan skära upp dem i små bitar när de mjuknat.
Så gör min “murkelkollega” fotografen Janne som varit med och plockat murklorna.
Själv är jag väl lite latare och brukar alltid smula torkad svamp så fint det bara går innan jag har ned den i sås tex.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.