Lactarius pyrogalus = hasselriska

Rävriska, en av favoriterna hemma på gräsmattan - och god att äta!

Tallblodriska (Läckerriska).

Lactarius deterrimus
Granblodriska

Småriska

Jag har en jag med Skogsriska.

Gulriska kolla bild 2 hur den blånar

Skäggriska

Då kan jag lägga in min Lactarius och samtidigt fråga om jag kan ha rätt i att det är en Ekriska? Fotade den på Öland (under en ek!)
Om det inte är en sån är jag tacksam om nån kan hjälpa mig med vad det är!

Lactarius volemus = Mandelriska

Volemus = “full hand”

Bilden!

Lactarius chrysorrheus = Gulmjölkig ekriska

chrysos = guld
rheo = jag “flödar”

Lactarius scrobiculatus.
Gunhild, jag har provätit riskan som blånar när man bryter den. Smakade riktigt bra utan avkokning, bara stekte som med tall och gran dito.

Blek skäggriska
Alf jag trodde inte man kunde äta gulriska.

Lactarius camphoratus = Curryriska

Bilden!

Alf, är du säker på scrobiculatus?
Den du har på bild skulle kunna vara lejonriska, L. leonis. De ligger nära till hands att förväxla, men en typisk leonis har avsmalnande fotbas och lite blekare färger än scrobiculatus.

Irene, helt säker är jag ju inte på scrobiculatus, du kan mycket väl ha rätt att det är leonis, båda smakar ju skarp vilket denna gjorde, och jämför jag bilder verkar leonis ha något nedlöpande skivor som mitt fynd, fast den var också lite zonerad på hatten som scrobiculatus, den växte i gammal granskog vid en liten bäck. Kanske återkommer den i år.

Lactarius necator, svartriska.
Hela gräsmattan full varje höst.

stor alriska, tror jag

Rätt vanlig art, men den saknar fortfarande svenskt namn. Någon som har hört något förslag?

Vad säger ni visst är det en sån?

Fransmännen kallar den helt enkelt “Lactaire de Tuomikoski”!

Jag tror att fransmännen gör ett stort misstag när de introducerar “förfranskade” vetenskapliga namn. Det kommer att bli väldigt förvirrande för dem när de latinska namnen byts ut, t.ex. när man hittar ett äldre, gällande artnamn.

Bo Nylén är snabb att hitta på egna svenska namn på svampar, (även på arter som redan har godkända namn). Han kallar den gaffelgranriska. Inte bra, för arten är inte mer gaffelgrenad än andra riskor (d.v.s. inte alls) - och vad tusan är gaffelgran för sorts gran..?

På finska heter den något i stil med vildmarks(svavel)riska. Det finns inget finlandssvenskt namn heller, annars hade nog det svenska namnet varit givet.

Korpivoirousku = ödemarkssmörriska :-))

Flällriska Lactarius spinosulus

Inte omöjligt, det är en dåligt känd art som sägs vara förväxlingsbar med både uvidus och violascens och ska växa med bl.a. ek, men jag har inte kläm på hur mycket den kan variera. Normalt ska den vara ozonerad på hatten, men den kan säkert vara det. Var foten ihålig?

Arten finns inte ens i ekologiska katalogen..

Irene jag minns inte om den var ihålig. Vi försökte artbestämma den på svamptrean i Skövde och kom fram till luridus.

Vet inte om lilariskan varit med, orkar inte kolla genom alla. Därför är det bra med namnen i rubriken.

ödemarkssmörriska - voi, voi :-)
men voirousku är detsamma som svavelriska på svenska.

Ja språk och namngivning är konstiga…. Svavel är ‘rikki’ på finska -  varför dom ‘smörat’ till Tuomikoski kan man ju undra över !!  ;-))

Lactarius aquizonatus

svavelriska

Brandriska god till ättikinläggning.Familjära ät de åxå.

I mina ögon är brandriskan väldigt lik mandelriskan.. är den lika robust och tung i köttet? Antar att den växer på ställen som brandhärjats, eller det kanske är färgen som gett namn?

Videriska

Blek skäggriska

Den är liten ,tunn och tanig.har nog fått namnet efter färgen,den ser ut att växa oberoende av brandplats.

Pepparriska, blir bra att lägga in i ättikslag.