Siggan är jättefin.
Du har nog pysslat om henne på rätt sätt.

Jag har haft en Venusflugfälla en gång i nästan 5 år. Den blommade 1 ggr/år. Efter en flytt så trivdes den inte längre.

Jag har också försökt att ha Sileshår i kruka men det misslyckades.

En venusflugfälla är min önskan att få köpa. De är så häftiga. Tänk att du hade din i fem år. Matade du den eller skötte den om det själv? Sileshår ser också härliga ut. Det finns ju en webshop som säljer brutalablommor.se som ligger i Örebro. Där får man väl köpa den.

Det är roliga. Man ser till dem lite extra för man vet ju inte om de är hungriga:)
Jag bodde i gårdsmiljö med den så den matade sig själv. (Gott om flugor.)
Den kanske svalt ihjäl på nya stället.
Den måste alltid hållas fuktig i jorden också.
Det kanske blir en ny så småningom.

Här kommer en bild på en “köttätare” med sitt byte.
Rundsileshår

Vilken bild Lena!
Fantastisk.
Jag antar att du har fotat den ute i naturen.

Ja, fotot är taget vid en myrkant i Fällfors i Västerbotten.
Jag hade “gympadojor” på fötterna så jag blev rejält blöt men det var det värt för bilderna blev bra!

Oj, så häftigt, får nog ta en sväng till Fällfors så småningom.

Det finns ju flera Fällfors i Västerbotten.
“Mitt” ligger vid Byskeälven.

Det skulle vara kul att hitta vild Rundsileshår. Om man har tur någon gång så.

De som bor i södra landet kan hitta en häftig köttätande växt, den pampiga nordamerikanska ’Flugtrumpeten’, ”förvildad” i södra landet:
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/sarracenia/sarra/sarrpur.html
bl.a. på på Bjärkholmen i Bohuslän , i Blekinge och Småland.
Floraförfalskning!

tätört är ju också en “vild” insektsätare som vi har i landet.

Min son har precis köpt en på Teknikmagasinet. Planterades häromdagen och nu väntar vi på att den ska gro och vi längtar tills vi får mata den med skinka =)

Om tötört:
Användning. Enligt Linné kunde alla tätörter användas för att göra tätmjölk, och han lämnar följande recept i Flora Lapponica 1737 (svensk översättning av T. M. Fries, 1905): “några färska, nyss plockade Pinguicula-blad, af hvilken art som helst, läggas i en sil, och den nyss mjölkade, ännu ljumma mjölken hälles däröfver. Sedan den sålunda mycket snart blifvit silad, ställes den undan en eller två dagar för att surna, och härunder bekommer den en vida större både seghet och fasthet; vassla urskiljes ej, såsom annars är fallet. Härigenom blir den i högsta grad välsmaklig, fastän grädden blir mindre. Då sådan mjölk en gång blifvit beredd, behöfver man ej för att erhålla än mera sådan använda nya blad, utan man blandar endast en half matsked af den förra med ny. Denna får därigenom liknande beskaffenhet samt förmåga att, liksom en jäst, förvandla ytterligare annan mjölk. Äfven om denna förvandling fortsättes i det oändliga, tyckes den sista mjölken icke det minsta hafva aftagit i kraft”.

Det är därför en sorts fil kallas för tätmjölk.
Jättefina bilder Lena!
Väntar på sommar och en ny växtsäsong.

Vad kul att vi har några vilda här. Jag kommer ihår när jag var ung på 1800-talet då gjorde min farmor långfil på tätört i Bohuslän.
Faktatext om nån inte orkar läsa:
De köttätande växterna kan inte matas med skinka, men du kanske bara skoja. Insekten måste vara levande (och sprattla) för att sätta igång de enzymer som bryter ner den så växten kan tillgodogöra sig proteinet. I kannrankorna, Nepethes har det påträffats små möss, ödlor och lövgrodor. Det har tom rapporterats om att små apor omkommit i de största. De kan rymma drygt 2 l vätska.
Tätörtsbladen kan även bryta ner proteinet i pollen som de tidvis fångar mycket av. Därför kan man mata sin hemma-tätört och rundsileshår med LITE akvariefiskfoder. En bok jag kan rekommendera är Glupska skönheter av Magnus Neuendorf finns att köpa här: http://w3.goteborg.se/botaniska/forlag.html

Ps. John Ellis kom 1768 över några plantor av Venusflugfällan. Han beskrev plantan och den fick namnet Dionaea som den heter än idag. Han skrev ett brev till den store Linné och beskrev plantan. Linné blev mycket upprörd på tanken att någon växt skulle kunna vara “insectivorous” (köttätande) och svarade kort att “Det är helt emot naturens ordning och Guds vilja” Då blev det tyst om växterna i drygt 100 år. Den som vågade trotsa Linné och bröt tystnaden var ingen mindre än Charles Darwin. Han gav 1875 ut Insectivorous plants och blev i princip utskrattad. Ännu på 1920-talet fanns det biologer som tvivlade. Ds

Varning!
Man bör nog inte låta dem trivas för bra och växa till sig;)
“Feed me”:

http://se.youtube.com/watch?v=BGRN39oifsE

Nej det ser ju inte så bra ut om hon växer sååå mycket. :)