var jag idag, tack för tipset om Fjärestad JAS. Min vana trogen glömde jag mina extrabatterier i bilen “suck”,några bilder blev det iallafall. En riktigt fin dag i skogen var det tills tjockan vällde in på tidiga eftermiddagen.
Här kommer bilderna:
1.Flammulinor
2.Judasöron,fanns i mängder.
3.Ser ni ishinnan?
Hej Stefan! Kul du har nog hittat Stor tratticka (min bild från samma område) som finns i området (rödlistad) Det andra är Gyttrad röksvamp. Om du fortsätter att gå i detta område så finns där Oxtungesvamp, Korallticka och en hel del andra roliga saker när den tiden kommer. Det finns även en massa gryt, troligtvis räv, jag har inte sett någon spillning och heller inte någon Ribes alpinum så jag tror inte på grävling, ett Korppar brukar häcka här oxå. Jag har även sett Kronhjort och mycket rådjur här så klart.
Kul JAS, stod vid sänkan mot grandungen och fundera på hur jag skulle ta mig över?? Skrämde upp ett hjortpar, riktigt mäktigt att se dom dundra ner för slänten och ut på fältet. Inte sista gången jag var här…
Plocka lite Judasöron, måste ta mod till mig…......å smaka :)
Trattbägarkulturen med sina griftgångar är en mycket intressant period att läsa om, dessa Gånggrifter (Megalitgravar) som alla skall ha öppningen mot öster för att släppa in solen när den gör upp vid vårdaggämningen. Var vi före Egyptsierna och deras pyramider. Läs och begrunda. Kul Stefan att du hittade hit, en liten bit norröver med bestånd av hassel och ek kanske det kan växa Svarttrumpet när den såsongen är här. Jag antar att du hittade trattickan på någon låga i grandungen.
Skogsfrun! Grävlingar älskar måbär, så ser du dem i skogen i lite “koncentrerad” mängd alltså fler än normalt på en liten yta så kan du vara säker på att det finns grävling i närheten.
Sven-Åke, stumpticka är en bra förslag men jag har inte sett den här, däremot så just där Stefan har varit finns det Stor tratticka, Polyporus badius och vist liknar det den.
Tyvärr så sa jag att den är Rödlistat men det var fel, se nedan!
Polyporus badius stor tratticka Poriales MISSGYNNAD (NT) ___________________________________________________________________________ Ordn. Poriales (tickor), Fam. Polyporaceae. Polyporus badius (Pers.) Schwein. Beskrivning. Stor tratticka är en stor ticka med upp till 20 cm bred hatt och sidoställd eller ibland central fot. Översidan är slät och glänsande ljust rödbrun till mörkbrun, i regel mörkare mot mitten. Hattkanten är buktande och vågig. Porlagret är vitt och porerna små. Porlagret löper ner på den gråsvarta till mörkbruna, ganska korta och tjocka foten. Stor tratticka kan förväxlas med tratticka Polyporus melanopus som dock är mindre, har smalare, helsvart fot och som ung en fin behåring på hatten. Mikrospopiskt kan de båda arterna lätt skiljas åt emedan stor tratticka saknar söljor på hyferna. Utbredning och status. Stor tratticka är mycket sällsynt och hittills mest påträffad i Skåne. De övriga fynden härrör från Småland, Östergötland, Södermanland, Uppland och Hälsingland samt Öland och Gotland och är alla av senare datum vilket möjligen kan antyda att arten är under spridning norrut. Arten finns i Danmark och södra Finland och är rödlistad i dessa bägge länder. Den är vidare spridd genom hela Europa och har en circumpolär världsutbredning. Ekologi. Stor tratticka är en vedrötande svamp som orsakar vitröta hos lövträd. Den kan växa på de flesta slag av lövträd men är i Sverige mest funnen på alm eller bok i ädellövskog, någon gång i en park. Växtplatserna har varit kullfallna stammar eller vid basen av levande träd. Från Tyskland uppges den växa i fuktiga, aldominerade skogar längs sjöar och vattendrag. Fruktkropparna uppträder tidigt. Hot. Avverkning av äldre lövskog med stort inslag av död ved utgör det främsta hotet. Även missriktad städning och parkskötsel kan missgynna arten. Åtgärder. De svenska fyndplatserna bör återbesökas och artens status kartläggas. Om arten finns kvar måste växtplatsen skyddas. För att klara artens överlevnad på sikt bör lövskog med stort inslag av äldre träd och död ved generellt undantas från skogsbruk och annan exploatering. Även små bestånd kan vara ytterst värdefulla för stor tratticka. Lövskog bör ej ersättas med gran på platser där stor tratticka förekommer. Övrigt. Utländska namn – DK: Kastaniebrun stilkporesvamp, FI: Kastanjakääpä. Litteratur Breitenbach, J. & Kränzlin, F. 1986. Pilze der Schweiz. Band 2. Mykologia, Luzern. (BILD) Jahn, H. 1979. Pilze die an Holz wachsen. Busse, Herford. (BILD) ___________________________________________________________________________ ArtDatabanken 2006-06-29. Faktablad: Polyporus badius – stor tratticka. Förf. Karl-Henrik Larsson 1997. © ArtDatabanken, SLU 2006.
Vilket superbt forum detta är!
På några futtiga minuter har jag lärt mig en massa nytt o intressant….stor trattticka och måbär, samt att grävlingen käkar de sistnämnda!
Tackar o bugar - JAS och Stefan!
Även informationen om dösen var ju intressant. Brukar placera dösar i yngre stenålder, men de byggdes tydligen även under bronsålder.
Svårt att bedöma storleken på blocken på bilden, men är det möjligen så att de äldre dösarna består av större block och att de var lite blygsamnmare under bronsåldern?
Det är väl även troligt att dösar ursprungligen täckts av högar som eroderat bort.
Trattbägarkulturen, den första jordbrukskulturen i Norden. Till Sverige kom den ca 4000 f.Kr. Trattbägarkulturen är alltså först en tidigneolitisk företeelse, men kulturen finns i sydskandinavien kvar även under första delen av mellanneolitikum.
Den karaktäristiska keramiken med bland annat trattbägare och kragflaskor är vanliga inom kulturen. Även tjock- och tunnackiga yxor är typiska fyndföremål.
Trattbägarkulturen började i Östersjöns södra kusttrakter mot kontinenten. En förklaring till uppkomsten är troligen att fångstbefolkningen från tidig mesolitikum hade intensiva kontakter med de äldsta delarna av bondebefolkningen söderut. Bruket av lerkärl i erteböllekulturen från ca 4 800 f.Kr., liksom bergartyxorna visar att kontakter har pågått under en längre period. Danska fynd visar bland annat att man haft kontakter med bandkeramisk kultur, vilket till exempel kan ses i keramikfynden. Boskapsskötsel och sädesodlingen börjar mer eller mindre uppträdda omkring 4 000 f.Kr.
Gravskicket förändras under mellanneolitikum och man börjar då begrava sina döda i s k megalitgravar.
Kända fyndplatser från den tidigneolitiska trattbägarkulturen är Vik på Österlen, Oxie och Värby i Skåne samt Östra Vrå i Södermanland.
Hej igen Stefan. Ta och lägg fyndplatsen på minnet, så skall vi kolla i höst igen så tar vi ett prov. Jag har fått de jag hittade mikroskoperade så jag är säker på mina fynd från platsen. Om du hittade dem i kanten av grandungen så har vi med stor sannolikhet samma fyndplats och då är det klart.. Kan du bekräfta detta?
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.