Det är inte så ofta jag möter någon i svampskogen, men det händer. Glada disskutioner uppstår. Jag tipsar gärna om var de kan plocka kantareller. Tillbaka får jag tips om de svampar jag vill ha. Sedan berättar jag vitt o brett om stora älgar ,vildsvin och vargar som går i “vår” skog hemma vid ;)

Jaså, även du Tina! När folk frågar om det finns några vildsvin i trakten, brukar jag säga att det finns så mycket varg, att vildsvinen inte vågar vara här!

Ärligt talat är det inte ofta jag möter någon i mina skogar men i höstas mötte jag ett par på en skogsväg. I handen dinglade en påse med några kantareller och de beklagade sig över att det inte fanns någon svamp. Jag föreslog dem ( med ett leende ) att det var större chans om de gick av vägen och in i skogen, men de fick min svamp för jag visst ju var jag kunde söka vidare.
Mina vänner får gärna ta följe med mig, andra kan jag tipsa om var det ev. kan tänkas hitta lite olika arter.

Jag har länge trott att Kåddis var någon sorts slanguttryck för en för mig okänd ort norröver.

Efter lite googlande fick jag fram dessa uppgifter:
Kåddis, småort i Umeå kommun, ligger vid den norra stranden av Umeälven ca 10 km nordväst om Umeå.

Ortnamnet Kåddis finns belagt i historiska källor första gången år 1324, när Johannes och hans hustru Cecilia skänkte ett hemman till Uppsala domkyrka. Den medeltida bebyggelsen var då belägen söder om den nuvarande byn. Byns flyttning förefaller ha berott på en ny vägsträckning.

Ortens namn är sannolikt av samiskt ursprung - namnet kan översättas med stranden1. Olika stavningar har varit Kadi(i)s, Ca(a)di(i)s 1324, 1328, 1344, Kodis 1493, Kadis 1494, Kådiis 1539, 1543.2

År 1543 fanns fem bönder i byn, under 1600- och 1700-talet förtätades bebyggelsen något. Vid 1800-talets senare hälft expanderade byn genom att flera gårdar sämjodelades. Under 1900-talet har flera bostadsfastigheter av egnahems- och senare villatyp tillkommit. Bebyggelsen i Kåddis har dock till övervägande del behållit sin byakaraktär. Jag tror inte att vi kommer att mötas i svampskogen men med mitt usla lokalsinne vet man aldrig!
Gunhild! Om du har något att tillföra ang. Kåddis så hör gärna av dig!

Jag kan vara lite väl framfusig märker jag ibland.
Brukar känna av personerna rätt ofta.
Dessa vill vara ifred, dessa kan man prata med.
Och de man kan prata med så brukar jag hänvisa till vilka ställen de finns svamp på.
Eftersom jag bor mitt i “skogsmeten” så finns det att dela med sig av.

Jag delade med mig till Dieter här på forumet i höstas.
Och han har blivit en riktigt go vän till mig.
Vinkar till Dieter

Bo Reyer, kul att du intresserar dig för Kåddis. Vi har just nu en studiecirkel där vi håller på att dokumentera Kåddis förr och nu. Den kommer att finnas att läsa på pdf när vi publicerat den på internet, återkommer då. Kåddis sitter ihop med Baggböle, jag bor nästan på gränsen. Om du söker på Baggböle får du mer information om omgivningarna. Längs älven från Kåddis och ner till Umeå finns fina områden att ströva i och hitta svamp. Det är där Anitha, Nada och jag brukar hålla till.

En liten kul historia från i somras har jag att berätta.

Det var när karl-johansäsongen pågick som bäst och jag hade kört in en bilväg en ganska stor skog i Rudskoga-området.

Jag hade hittat rätt bra med Karl-Johan i en rätt tät ung granplantering som låg i en nordlig backe, men det roliga var att mitt inne i den täta granbacken fanns ett tätt bestånd av säkert tre kilo kantarell (gul kantarell alltså, gud hjälpe mej för den beskrivningen!!)

Jag noterade bara att de stod där och jag gick fram o tillbaka med mina fyllda murhinkar (funkar perfekt att plock KJ i) och hade nog plockat en 20-30 kilo när jag så bestämde mej för att gå in i skogen en sista sväng och plocka upp det där beståndet med kantarell..

Då jag kom ut till min bil och skulle sortera in de sista murhinkarna KJ stod det en annan, just ditkommen bil bakom min bil.

Utanför den bilen stod ett mycket gammalt par, de sade ingenting utan tittade bara på mej då jag kom fram till min bil, de såg tämligen uppgivna ut då de såg att jag hade två rågade murhinkar med Karl-Johan..jag frågade försiktigt varifrån de kom, det visade sig att de åkt flera mil för att komma just till den skogsvägen och den skogen jag just “plockat av” 

Gubben tog till orda och frågade försiktigt om jag hittat mycket svamp samtidigt som han tittade förundrat på den rätt ansenliga mängd Karl-Johan som fanns i bagaget på min bil, gumman förhöll sig avvaktande en bit bredvid, hon höll i en påse och en kniv och skulle nog just till att uppgivet vända om mot sin bil då jag sade, inte utan ett rätt roat leende…

Ja,, menar du fläcken med kantareller här inne så står den kvar och väntar på er, jag plockar Karl-Johan nu så jag har varken tid eller plats för att plocka kantareller..

Gumman snodde runt och gubben sken upp som om han vunnit på trav och de båda tackade varmt och gav sig in mot kantarellbeståndet…

Liten kul och alldelses sann historia från en fin sensommarkväll i trakten av Rudskoga, inte så värst långt från RV26

(Ibland är det kul att så lite kan glädja så mycket)

Om ni två (gubben o gumman)  känner igen er i detta så var det mej ni träffade, tror nog jag presenterade mej..

Jonnie, en sån berättelse värmer!
Det måste ha känts bra både för dig och dom.

Javisst,, hoppas bara att de äger någon dator så kanske man kan få veta hur mycket det egentligen var (man är ju nyfiken av naturen du vet)

Det roliga var att jag for tillbaka till samma skog tre-fyra veckor senare, precis då löven började gulna,, det fanns en hel del kantareller kvar, lite längre in i snårskogen.
Det är ju naturligtvis som alla säger,, det räcker och blir över till alla..

indirekt möte kan man kalla min upplevelse, gubben gick en sväng och skulle fotografera. Jag hör hur han visslar frenetiskt på mig, jag blir lite irriterad och ropar att jag ska komma. Väl framme vid vägen finns ingen gubbe men väl ett “rykande” visitkort från en björn. Jag såg aldrig björnen men fick lite frossa ändå.

Det är min enda riktiga stora skräck, att bli attackerad av en björn i skogen,, känns som om man inte har en chans vad man än gör..

Som tur är flockas de inte nere runt vänern, vore det så skulle jag nog ompröva mitt intresse..

I Härjedalsskogarna finns det gott om björn, men dom verkar inte bry sig om en svampplockare, jag har dock ingen lust att reta upp en björnmamma eller komma emellan mor och barn. Jag är nog mer rädd för att möta någon drogpåverkad bilist efter vägarna.

Gunhild!  Den Sverigekarta som sedan länge fanns memorerad bakom mitt pannben har
nu reviderats.Nu finns även Baggböle med

Japp, du har ju rätt i det, senaste undersökningen visar att ungefär 300.000 personer dagligen kör omkring påverkade av något preparat, alkohol o droger receptbelagda läkemedel inräknat..

-Straffet varierar, men fängelse får man normalt, har man sedan över 1.0 promille är det att beteckna som grovt rattfylleri och då slipper man nästan aldrig en fängelsevistelse..

De stora problemen, och mörkertalen är ju de som kör omkring med receptbelagda läkemedel i kroppen “vi” tar ju dem också idag och urinproven som avkrävs av föraren påvisar ju Benzo-diazepiner, vilket föraren ibland har recept att inneha, lite krångligare men finns det bara en bra rapport från en tjänsteman som beskriver en vådlig färd blir det lättare att styrka brottet “drograttfylleri”..

Var i Härjedalen bor du? Jag har varit där på besök och vandrat upp till en fäbod, där var så vackert. Jag har också hört björn som varnat genom att vissla.
En bild på “härjedalingar” 2004

Sveg,känner igen djuren, kan det ha varit i närhete av Vemhån du var?

stämmer bra de…