Psathyrella spadicea, heter den numera.
Om det är en god matsvamp vet jag inte.
När Bengt Cortin började skriva sina böcker om matsvampar, pågick andra världskriget. Då var allt i naturen som gick att äta av intresse, och man fick väl inte vara så kräsmagad..

Man ser den oftast vid basen av aspstammar.

Cortins namn är egentligen mycket bättre, då just skivorna blir mörka av sporerna. Speciellt spröd är den inte heller.

Någon som provat att äta den?
Och stämmer det verkligen att de inte är giftiga, så som det står i hans bok?

Cortin åt ju gifthätting, (då strimmig tofsskivling el. dadelbrun hjälmskivling)...
Och “Psilocybe”, låter ju lite som en… hur ska jag uttrycka mig… “terapeutisk” svamp…

Ser att Irene säger att den gått till släktet Psathyrella, så då kanske den är lovlig att plocka ändå... =) Men ätlig/god?

Gammal tråd, men jag vill påpeka att samtliga svampar av släktet psilocybe är lagliga att plocka i Sverige, med undantag av just Psilocybe Semilanceata (Toppslätskivling).

Jag var med och åt på den tiden - och fortfarande…
Tuvsprödingen är god liksom t.ex. P.candolleana, vitspröding, som jag aldrig hittat på al som det påstås i “katalogen”, däremot på allehanda döda, döende och levande lövrötter (hägg, sälg, asp, björk…) Tuvsprödingen är, som Hans säger, vanligast vid “aspfötter”.