Instämmer med Klas! En “kalle” med den blekt gråbeiga färgen skulle kunna vara Boletus betulicola.
Det finns mycket få fynd av den i landet, men det kan bero på att den dåligt känd och förbisedd - d.v.s. tas för en vanlig karljohan, fast med ovanligt blekgrå färg, och därför varken blir kontrollerad i mikroskop eller rapporterad.
Lena fanns det björk i närheten, att den växte vid granstubbe har ingen betydelse, Svampen är en mykorr. och det med björk, spinner sina hyfer i och runt trädets finaste rötter(de som är längst ut). Ett träds rotsystem är åtminstånde lika stort som dess krona, så en som är kompis med en björk kan växa alldeles bredvid en t.ex gran, för det är där som rötterna på värdträdet slutar
OK
När man inte vet storleken på pelaren och stenarna i verkligheten så blir det svårt att bedöma storleken på svampen.
Om den fyller en halv tallrik eller en tesked alltså!
Trodde oxå den växt upp bland stenarna vid pelaren och att den var typ fem gånger så stor då...
Grattis i alla fall till första stensoppen i år.
Kan visst vara en raritet oxå enligt vad fd amanuensen klas antyder…
Bo e. nej jag tycker inte att björkens karljohan är någon raritet, i alla fall inte i mina trakter, det är väl bara det att så få brytt sig om att artskilja den från KJ, delvis på att den inte ännu är beskriven i några matsvampböcker, i min kommande är denmed
svampen har inte begåvats med något svenskt namn ännu, tror att jag i min bok har den som Björk-kalle eller björkens karl johan lat, Boletus betulicola.
lite olika smak är det naturligtvis på de olika KJ de är ju olika arter, men antagligen inte så stor skillnad. du som till skillnad från mej gillar KJ, kan väl testäta
Jag tycker att stensoppen är godast rå, när man steker den får den en anstrykning av fläskköttliknande smak tycker jag.
Kanske ska man testa den till griskött?
Det är nu väldigt sällan jag använder grisen i matlagning, men kanske är det här Karl-Johans främsta matpartner finns?
Annars använder jag Karl-Johan mest i svampblandningar där andra arter ofta förtar “grissmaken”!
Jag vet att jag inte ska, men kan ändå inte upphöra att förvånas över “Ekologisk katalog..”. I bokversionen (1998) finns en liten prick för Boletus betulicola, alltså mindre allmän eller sällsyntare, och bara för norra mellansverige. Tittar man man på nätupplagan så är frekvensen “Tämligen allmän”.
Nu tror jag dock inte man ska tolka det som en explosionsartad utbredning på senare år. Det finns fler exempel på differans som jag kanske tar upp senare. Problemet som jag ser det är att man inte kan luta sig alltför mycket på markeringen för utbredning vilket är lite trist. Annars önskar jag allmänt fler svenska namn på de namnlösa.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.