Jag äter den efter 2 förvällningar.Men nu efter nya rön äter jag den bara några få gånger per år.Sås på stenmurkla är en riktig delikatess.

Stenmurklan är en av de absolut godaste svamparna i min mening, men jag äter den INTE längre. Det går inte att varken torka eller koka bort giftet helt. Det finns så mycket god svamp, så att avstå stenmurklan är inte svårt när man vet hur giftig den är.

Jag äter den i sås ungefär till en måltid per år.
Traditionellt med rödvin- eller sherry och gräddsås till kötträtter, men det vore även intressant att testa den till stekt fisk.

Torkningen sker i vindsutrymme minst 6 månader. Ofta blir den liggandes ett drygt år innan man får till ett måltidstillfälle som passar vår “murkelkrets”!

Jag tycker att stenmurkla är GOTT, så jag kommer att fortsätta äta! Betraktar dem inte direkt som “mat” så de kan väl få vara lite giftiga då. =)

Jag torkar mina i minst tre månader men oftast närmare ett år. DET ÄR VIKTIGT ATT MAN INTE VISTAS I UTRYMMET DÄR DE TORKAS. Sedan blötlägger jag dem före anrättning och slår bort vattnet. Blir ju inte mer än ett par gånger årligen jag äter.

Jag ÄLSKAR vilda champinjoner, men de vågar jag inte heller äta mer än ett par ggr/år pga. kadmium!

Kungs- och snöbollschampinjonerna är bland mina favoritmatsvampar, och de äter jag ganska ofta under perioder när de förekommer i trakter där jag befinner mig.
Undviker de som växer nära trafikerade vägar och liknande.

En hel “familj” med kungschampinjoner brukar komma upp årligen under en stor alm på en p-plats ganska centralt i stan.
De plockar jag inte, och faktiskt ingen annan heller för de står där och växer sig riktigt stora innan de faller ihop och ruttnar bort….
Undrar om de som bor i kvarteret inte känner till deras läckerhet eller om de bara är medvetna om miljögifterna från bilavgaser??

Men är det inte så att de nya rönen säger att svamparna i tar upp så mycket av gifterna som man trott och att det mesta eller nästan allt kadmium passerar rätt genom våra kroppar, det tas alltså inte upp av vår organism, rätta mig om jag har fel! Så finns ju kadmium i en massa andra livsmedel oxå, kolla denna länk http://johannaskost.blogspot.com/2009/03/kadmium.html
Det finns mycket mer att läsa om detta på nätet det är bara att söka på kadmium.

jag långtidstorkar mina, äter å njuter, har hört av folk från livsmedelsverket att gränsen för att de canserogena ämmnena går vid ett mål i veckan, ( med resevation att inte alla människor är lika, en del kan ju må pyton av andra arter som gäller för att vara ätliga)
men frågan var ju hur jag gör

Äter torkad och förvälld Stenmurkla. Men inte mer än kanske 4 ggr per år. Åt det oftare
förr. Men har man inte ätit det förr, så gör en sås men ät bara lite för att kolla så du tål det.
Mår du bra några timmar efter så tål du dom (troligen).
Min erfaterhet av svamp särskillt Murklan säger att en del människor bli jättesjuka av att äta den. Varför vet jag inte!
Kanske att man är överkännslig av vissa saker, men kan inte säga att personer i min omgivning, som inte fixar murklor är allergiker eller liknande.

Angående Stenmurklan så kan ni ju kolla denna länk
http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=14181&epslanguage=SV

Har ni provat att tillaga torkad sandsopp på samma sätt som murklor? Smaken blir inte så annorlunda. Det finns så många sorters svamp så varför ska man äta stenmurklor?
Här omkring finns gott om stenmurkla och jag har ätit mycket av den tidigare till grillad älgfile var det jättegott.

Jag äter dom.
Torkar först och kokar av dom en gång innan användning.

Jag provade torkad sandsopp för första gången i höstas. Jag tycker inte alls att den är lik stenmurkla i smaken, den är mycket godare!

Självklart äter jag stenmurklor. Det är ju den godaste svampen och livet är allt för kort för kinesiska champignoner på burk…..ss. Torkar den några veckor eller förväller den 2 gånger. Och livsmedelsverket är ju kända för att varna för det mesta !

Nej jag äter inte stenmurkla.

det är smaken i kombination med tuggmotsåndet som är Stenmurklan. kanske sandsopp smakar lika ,men den har inte det rätta tuggmotståndet

du skriver ,varför skall man äta Stenmurklor när det finns så mycket annan svamp, jag svarar varför skall man äta svamp när det finns så mycket annan mat

Jag äter stenmurkla då och då. Först kokar jag de 2 gånger, sen stuvar med potatis och grädde. Och jag är vid liv fortfarande :-) Förre visste vi inte att stenmurklor är giftiga och åt dom ganka ofta. Ingenting har hänt.

Jag äter inte stenmurkla för jag tycker inte den är god. Annars hade jag nu ätit den. Vi trycker ändå i oss så mycket konstiga ämnen så jag tror inte lite stenmurkla skadar.
Däremot tycker jag sandsopp är gott! Tycker inte alls de smakar lika.

Hur vet du att ingenting har hänt? De ämnen man funnit på senare tid är cancerogena. Men är man mycket gammal kan man nog unna sig en och annan murkelmåltid. Då är sannolikheten stor att ingenting hinner hända.

Jag slutade äta stenmurkla efter Tjernobyl 1986. Vi hade stort nedfall i vår närhet och älgköttet gick inte heller att äta (till att börja med).
Älgköttet äter jag gärna men jag har valt bort stenmurklorna mycket pga deras innehåll av gifter. Jag gör svampsås på torkad sandsopp eller trattkantareller istället. Jag har goda vänner som har valt att fortsätta äta stenmurklor och dem plockar jag åt.

såklart jag äter stenmurklor! vääärldens godaste svamp!! och är den giftig..? jo säkert, men hur mycket gifter får man inte i sig av att bara gå utanför dörren, eller äta i princip vilken mat som helst som finns i din vanliga matvaruaffär..? i sverige har ingen avlidit pga förgiftning sedan 70-talet.. är man bara vettig och försiktig så, enjoy!!! livet är för kort för att inte njuta!!! :)

Jag skall inte dra för hårda växlar med det här med Stenmurklor men en del av resonemanget har jag svårt för. Är det ok enligt någras mening att missbruka, supa, röka, sniffa cox, dra en holk, äta skitmat och förorena mm. Ni förstår vad jag menar, bara för att livet är kort? Är det inte bättre att leva väl och leva ett långt och härligt liv? Eller åtminstone ett kort och friskt!

Självklart ska man ju försöka leva så nyttigt som möjligt, men att leva överdrivet försiktigt är bara onödigt. Man måste ju ha kul i livet också. Vad finns det för mening med att leva länge om man inte kan njuta av livet?
Dessutom så tror jag det finns mycket vi inte kan påverka. Det finns de som lever världens nyttigaste liv och drabbas av sjukdom ändå i ung ålder och dör och det finns de som lever onyttigt och blir jättegammal.
Det finns de som lever supersnålt hela sitt liv och inte unnar sig något för att de ska spara tills de blir gammal också dör de innan de hinner njuta av pengarna.
Lev i nuet! Ät det som är gott och gör det som är roligt!!

Jag har plockat LITE stenmurklor idag. Men våndas inför dess giftighet och stället jag valt att torka dem på. Jag har lagt dem i ett rum i källaren där vi f.n. inte vistas. På myggnät och med öppet fönster. Jag tänker ha dem där till vintern så får vi se sen. Men sonen har gjort i ordning ett akvarium där, där han och en kompis tänker ha någon slags köttätande vattenväxt (om jag förstod det rätt). Undrar om det är riskabelt för dem att vistas i det rummet när murklorna är där…
Ska nog försöka hitta ett annat rum senare.

Men jag ser fram emot god murkelsås. Eller, så slänger jag dem. Vankelmodig!

http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=11600&epslanguage=SV

Men nu bor ju Hanna på kungsholmen och inte på Hornsgatan så det jämnar nog ut sig. Bor man på Hornsgatan bör man kanske inte utöka giftintaget med murklor.
Värmdö kan nog vara ett hett tips för dig, Hanna

Hej alla, tack så mycket för svaren! Frågan engagerar. Jag lutar nog mest åt att det går att käka ett par gånger om året i alla fall. Nu gäller det bara att hitta några murklor. Vi utsätts (utsätter oss) för så mycket “skit” ändå, så jag tror inte en murkelmåltid mer eller mindre har någon större betydelse i det långa loppet. Tack igen!

Om du slutade att äta murklor p.g.a Tjenobyl borde du väl skippa all svamp eller? Skulle murklan ta upp extra mycket radioaktivitet?

..och ja, jag äter murklor :)

“Livsmedelssäkerhetsverket Eviras och Strålsäkerhetscentralens (STUK) nya broschyr Anvisningar för behandling av svampar innehåller information om hur man kan minska på radioaktivt cesium i svampar. Cesiumhalten i svampar beror på växtplatsen, men också på svamparten. Rätt behandlad är svamp god och hälsosam kost, så det finns inga skäl att inte äta svamp på grund av cesium.

I svampar finns det ännu kvar radioaktivt cesium som härstammar från kärnkraftverksolyckan i Tjernobyl år 1986. Men man kan lätt minska på cesiumet till och med 80 procent. Färska, torkade eller saltade svampar urlakas eller kokas i rikligt med vatten. Behandlingen effektiveras då man använder större mängder vatten än vad som angivits i allmänna anvisningar eller genom att upprepa behandlingen. Sådana svampar som inte behöver kokas kan istället värmas upp och deras egen vätska kastas bort. Med vattnet som kastas bort avlägsnas också den största delen av cesiumet. Att torka svampar utan att blöta dem minskar inte på mängden cesium.

Den nya guiden bygger på resultaten från Eviras och STUK:s undersökningsprojekt som startades år 2005. Det gemensamma projektet gick ut på att undersöka radioaktiviteten i fisk och svamp i Vammalaområdet. Undersökningen visade att det fanns stora skillnader i halterna av cesium-137 mellan olika svampprover till och med inom samma svampart. Orsakerna till detta är olika växtförhållanden samt nedfallets ojämnhet.

Endast lite cesium finns i kantareller, stensoppar, strävsoppar, fårtickor, smörsoppar, honungsskivlingar, toppmurklor och goliatmusseroner. På de områden där det kom mycket nedfall är det vanligt att maximivärdet överskrids i kremlor, trattkantareller samt rödgula och svarta trumpetsvampar. Däremot förekommer halter som överskrider 600 becquerel per kilogram (Bq/kg) ofta i riskor, taggsvampar, sandsoppar, rimskivlingar och sotvaxskivlingar också på områden med lite nedfall.

Enligt EU-kommissionens rekommendation (2003/274/Euratom) får halten av radioaktivt
cesium i naturprodukter som säljs i EU:s medlemsländer inte överskrida 600 becquerel per kilogram (Bq/kg). I Finland förekommer det i svampar ännu ortvis halter av cesium som överskrider denna gräns.”

Hon skrev att efter Tjernobyl så slutade hon äta dem. Samt älgkött (och säkert också bär och annat från skogen vid den perioden).
Nu äter hon älgköttet ingen men undviker fortsatt stenmurklor pga innehåll av gifter.
Inte pga Tjernobyl.