Smaken är ett särdrag hos svampen precis som färg, form, lukt etc. Det gäller att smaka lite grand, och spotta ut allt. Inga svampar är så giftiga att den lilla mängden kan ställa till skada.

Fast det är klart, håller jag en vit svamp i handen och undrar om det är en vit flugsvamp så inte skulle jag smaka på den.

Fast jag litar inte alltid på svampböckernas lukt- och smakangivelser. De är lite “grova”.

Peter, vill du hänvisa till källan som säger att “Inga svampar är så giftiga att den lilla mängden kan ställa till skada”.

Hr Smak Lök, sök här på forumet, frågan var uppe förra året och det var svaret som gavs från de mer meriterade. Mängden svamp som krävs (om man äter den) för att ge förgiftningssymtom är betydligt större än en nypa, vilken svamp det än gäller. Man är på den säkra sidan om man spottar ut.

Dock, även med en länk till inlägget måste man värdera det på personlig basis, eftersom det råder brist på nyutkomna forskningsrapporter i ämnet.

Den här typen av information passeras genom leden på heuristisk och ganska lös bas (“vad jag vet är det inget farligt”), och grunden även för erfaret svampfolk är oftast en bok som kan misstänkas vara något daterad. En välsignelse av en svampkonsulent är inte alltid tillräckligt.

Eftersom det ofta påpekas här på forumet att vara restriktiv med råd som i extremfall kan utgöra ens minsta risk för allmänheten (eftersom det mesta kan och brukar vantolkas) så rekommenderar jag officiellt den utvidgade försiktighetsprincipen: “Ät inte svamp. Rör den inte, titta inte ens åt svampens håll. Då håller du dig på den säkra sidan. Om du tror att du kan en art så kan du ha helt fel, eller i värsta fall hallucinera, så lämna allt vad svamp är ifred.”

Hur man sedan gör vid artbestämningar blir var och ens ensak. Då utgör mina inlägg här på svampguiden i alla fall ingen fara för folkhälsan.

: )

Fast den försiktighetsprincipen är ju lite tråkig eftersom svamp är gott.

Det jag hade i åtanke var just att rå svamp provas utan att det i vissa fall inte verkar finnas kännedom om vilken familj den tillhör. Vissa familjer hyser ju trots allt fler oätliga svampar än ätliga och det verkar som sagt lite vanskligt i mitt tycke.

Kan man sin sak och har det som ett sista led i en artbestämning då så kan jag ha förståelse för varför.

Skittrist är den…

Om man med diverse ovanstående brasklappar om muntligt överförd information och tumregler som inte är grundade i vetenskapliga undersökningar ändå vill veta om det skulle vara farligt att provsmaka de dödligt giftiga svamparna så har det florerat en uppgift på guiden om att det åtminstone krävs en sockerbitsstor bit för att utgöra nån fara, t.ex. i tråden: http://svampguiden.com/forum_visa.asp?inr=106705&fnr=1&sok=toppig&Start=0&Offset=50&ipos=1

Då gäller det vid förtäring, inte provsmakning och utspottning.

Det har i alla fall gått rykten om att en enda toppig giftspindling i en korg med trattkantareller orsakat livshotande förgiftning. Notera “rykten”. Jag själv vet inget bestämt, men anar väl anledningen till att man inte vill ange en uppskattad gräns för hur mycket av en giftsvamp man kan äta.

Huruvida det skulle vara förenat med livsfara att smaka några smulor av en svamp och spotta ut sedan vet jag inte, och min uppskattning håller jag för mig själv, enligt tidigare inlägg. Det går väl i alla fall att säga att om man vet att man håller i en giftspindling eller vit flugsvamp så är det onödigt att falla för frestelsen att smaka.

Dock har någon gjort det; här på svampguiden har både vit och lömsk flugsvamp och gifthätting sina smaker utskrivna. Nån (som kan sina saker) har smakat, och förmodligen överlevt.