Varför inte titta under matsvampar här på svampguiden?

Det finns tyvärr inte på denna sida.

Jag tänkte svara likadant som MariaW, men hon hann före. Du får sätta “stjärnor” på svamparna bäst du kan själv.

Trestjärniga svampar hör till forna tiders svampböcker, och var bara ett sätt för en svampboksförfattare att rangordna svamparnas användbarhet och smak efter sitt eget tycke.

Som Irene A säger så är detta med tresjärnighet individuellt.

Det en svampätare tycker är sådär kan en annan tycka är delikat och vice versa.

Man får helt enkelt prova sig fram och med tiden som man lär sig nya sorter kan nya favoriter dyka upp och tidigare bekantskaper kanske sjunker i rang.

Ja, då förstår jag hur klassificeringen går till. Jag trodde att det fanns standardstjärnor som många mästerkockar gjort eller så.

Blåmusseronen som t ex ska vara trestjärnig i en bok jag har, tycker jag tillhör de sämsta svamparna i smak.

Helt godtycklig och subjektiv är ändå inte stjärnklassificeringen. Om man gör den till rent subjektiv och ett utslag av en enskild persons nycker så skulle man helt kunna sluta lyssna på vad andra har att säga i frågor som rör smak. Till exempel vilka viner som är bra och ej.

Om Kronstam i DN blir eld och lågor över ett vin (inom ens ekonomiska räckvidd) finns det anledning att undersöka saken närmare, kanske höra vad andra vinkännare sagt om vinet eller rent av lita på hans omdöme och slå till med en provflaska.

Även om man till slut smakar med sin egen mun, inte nån annans, och även om smak/doft är ett subjektivt fenomen som kan vara svårt att argumentera emot (vem kan t.ex. säga att jag har “fel” som inte gillar pepparrot?) så skall man inte blanda samman detta med att det ändå kan råda samsyn bland personer som lagt ner stor energi och talang på att förfärdiga sig inom ett område om att en viss produkt/råvara är “godare” än en annan.

Till exempel råder det väl knappast något tvivel om att karljohan är en “smakligare” svamp än örsopp, att doften hos kantarell är “mer njutbar” än busksvamp, att konsistensen hos sotvaxing är “läckrare” än aspsoppen.

Ju mer exakt man vill göra en indelning (rangordning, tabeller, 100p-skalor…) desto fler blir kontroverserna, och nånstans på vägen måste man stanna. Kanske är en indelning i tre nivåer för matsvampar inte så dum ändå? Om man i bakhuvudet har med sig att man skall pröva andras råd mot sin egen smak så kan man ändå ha nytta av att veta att en gammal svampgubbe gett en viss art tre stjärnor. Eller en, för den delen. Även om det skiljer svampgubbar emellan.

Att det sedan kan skapas en mytologi kring stjärnorna, att “kännare” lägger ner all energi på att hitta och smaka alla trestjärniga svampar är en annan sak…man blir alltid saligast på sin egen tro…

Det skulle vara intressant att på något sätt ta fram en trestjärnig indelning baserad på svampguidens besökares preferenser… Nån som är en hejare på faktoranalys och har en del fritid över? : )

Intressanta synpunkter, Peter!

Kanske var det så att de som skrev handböcker om matsvampar också vägde in vad andra hade tyckt tidigare. I vissa fall kanske de inte ens hade provat dem själva, utan förlitade sig på andras omdömen, vad vet jag?

En som i alla fall själv provåt ALLT, var Bengt Cortin.

Jag har i min ägo FIB:s Svampbok, ett litet häfte av Bengt Cortin från 1943. Den innehåller vad han då räknade som tre- resp. tvåstjärniga svampar:

3 stjärnor:
stenmurkla (efter avkokning)
toppmurkla
vårmusseron
snöbollschampinjon
trädgårdschampinjon
ängschampinjon
stolt fjällskivling
rodnande fjällskivling
blåmusseron
riddarmusseron
pudrad trattskivling
kantarell
trattkantarell
svart trumpetsvamp
ängsvaxskivling
scharlakansvaxskivling
föränderlig tofsskivling
rynkad tofsskivling
mjölskivling
fjällig bläcksvamp
blodriska
mandelriska
grönkremla
mandelkremla
sillkremla
karljohan
smörsopp
grynsopp
blek taggsvamp
blomkålssvamp
vårtig röksvamp

2 stjärnor:
honungsskivling
silkesmusseron
frostvaxskivling
citrongul slemskivling
strävsoppar
fårticka
fjällig taggsvamp
gul fingersvamp
gyttrad röksvamp
biskopsmössa

I ett annat litet häfte som gavs ut av Margarinfabrikernas Försäljnings-Aktiebolag 1939 såg det ut så här (författare anonym):

3-stjärniga:
stolt fjällskivling
rodnande fjällskivling
blåmusseron
vårmusseron
fjällig bläcksvamp
mjölskivling
pudrad trattskivling
snöbollschampinjon
trädgårdschampinjon
ängschampinjon
ängsvaxskivling
scharlakansröd vaxskivling
blodriska
mandelkremla
grönkremla
kantarell
karljohan
smörsopp
grynsopp
kamfingersvamp
blek taggsvamp
vårtig röksvamp
toppmurkla
stenmurkla (efter avkokning)

2-stjärniga:
honungsskivling
silkesmusseron
riddarmusseron
rynkad tofsskivling
föränderlig tofsskivling
mandelriska
trattkantarell
sillkremla
strävsoppar
gul fingersvamp
fårticka
fjällig taggsvamp
gyttrad röksvamp
blomkålssvamp
biskopsmössa
svart hattmurkla

1-stjärniga:
citrongul slemskivling
frostvaxskivling
svart trumpetsvamp
mönjeskål

Einar Ingelström slängde in ytterligare en stjärna på följade arter i “Svampar till husbehov” från 1951 - alltså 4-stjärniga (drar inte hela klassificeringen här, men den skiljer sig också en del från de båda tidigare):

nejlikbrosking
mjölskivling
rodnande flugsvamp
sotvaxing
stenmurkla
stjärnhovstryffel
vårmusseron

Undrar vilka arter som var Ingelströms egna favoriter :-)

Säkert är det så! Nåde den som inte ger t.ex. karljohan tre stjärnor om nu alla svampgubbar tidigare gjort det!

Det sneglades säkert ängsligt på alla andras synpunkter när stjärnorna skulle sättas. “Undrar vad Cortin skrev om den här…man vill ju inte sticka ut för mycket.”

Sådana här listor kan diskuteras och ältas i oändlighet, men det är en del av tjusningen också.

Sedan har förstås sammanhanget en stor betydelse. Stenmurkla i en gräddig dragondopad sås till vårkyckling är en klockren träff. I en chilistark wok lär dess tre stjärnor inte blänka. Pepparriskan som räknas som knappt ätlig blir urkokt och insaltad till en av mina seriösa favoriter. Jag antar att man utgått från att svampen skall ätas för sig själv, säkert stekt i smör i gjutjärnspanna på en vedspis, eller vad svampgubbarna nu hade när deras smakpreferenser lades fast.

Sammanfattningsvis är väl min åsikt om ett rangordningssystem att om man är medveten om det subjektiva inslaget, sin egen smak och alla omständigheter, så kan de här listorna fungera bra som riktmärken.

Sedan är det väl så med svamp som med vin, att om det råder en slags konsensus kring vad som är bra och dåligt så kommer man förr eller senare att riskera att skolas in i hur något “skall” smaka. Det är inte för inte som kantarell är svenska folkets favorit. Har man ätit den från späd ålder för att det är den enda svamp som ens ängsliga föräldrar vågar plocka, ja då kan saken vara klar. Det finns förstås andra faktorer också.

Och tittar man i en matsvampbok av lite nyare snitt än de Irene A hänvisade till så listas de trestjärniga så här Bo Nylén - Våra matsvampar, tryckår 1988;

† ()
Stenmurkla
Blek stenmurkla

Blomkålssvamp
Svart trumpetsvamp
Rödgul trumpetsvamp
Vanlig kantarell
Blek kantarell
Trattkantarell
Blek taggsvamp
Smörsopp
Grynsopp
Brunsopp
Kopparfärgad stensopp
Karljohanssvamp
Grågul stensopp
Äggsvaxskivling
Sotbrun vaxsskivling
Ängsvaxskivling
Scharlakansröd vaxskivling
Nejlikbroskskivling
Vårmusseron
Riddarmusseron
Streckmusseron
Stolt fjällskivling
Kungschampinjon
Lökfotad snöbollschampinjon
Ängschampinjon
Fjällig bläcksvamp
Rynkad tofsskivling
Mjölskivling
Kantkremla
Mandelkremla
Guldkremla
Sillkremla
Olivkremla, grön sillkremla
Granblodriska
Tallblodriska
Mörk blodriska
Mandelriska

Fast tittar man i äldre svampböcker så får man ju vara observant, tekniken har utvecklats och forskningen går framåt. Det som klassades som trestjärnigt förr kan vara klassat som oätligt idag.