Har roat mig med att försöka definiera vad en svampplockare egentligen är, och har nu sammanställt mina observationer. Ta dem med en nypa salt, lite svartpeppar och en skvätt grädde är ni snälla…. Fast det kanske finns ett uns av sanning i mina definitioner?

Släktet Compare - Svamplockare

En enkel guide.

Hushållsplockaren – Comparo Domestis. Allmänt förekommande art som siktas i svenska blandskogar från slutet av juni till mitten av september. Lättast att få syn på lördagar och söndagar. Färdas oftast i par, eller i mindre flockar av närbesläktade individer. Samlar svamp till husbehov, men kan lika gärna hämta sin föda i burkar på snabbköpet. Kännetecken: Lättroad, ropar gärna högt till varandra om vad de hittat och hur mycket. Illa rustade för situationen, bär ofta lågskor i oländig terräng. Trampar ner lika mycket svamp som de stoppar i korgen. Hanarna ses emellanåt kånka runt på mindre hundar, som inte får gå fritt jämte flocken på grund av risken för ormbett.

Samlaren - Comparo Fungus Antea. Allmänt förekommande plockare som varje år besöker skogarna för att utföra sin uråldriga höstritual, svampsamlandet. Juli – september. Kan vandra långt även i oländig terräng för att hitta sin föda. Plockar alla typer av svamp, även om den föredrar de arter som ger stor skörd på kort tid. Nattaktiv, och sitter gärna under en stark lampa vid köksbordet och rensar svamp som sedan tillreds eller torkas, paketeras och märks med datum innan den läggs i förvar. Samlaren har frysen överfull med svamp, och lagrar ofta torkad svamp i stora mängder i köksskåpen. En inventering i en östgötsk Samlares matförråd som genomfördes hösten 2006 avslöjade att de kan spara sin torkade föda i mer än 10 år, utan att det bekommer dem det minsta. Möjligen beror detta på att de innerst inne VET att det snart blir kärnvapenkrig, och att den matbrist som då följer gör den sparade svampen guld värd. Kännetecken: små, trötta ögon och tallbarr i pälsen. Missfärgade tassar, och inte sällan märken på ovansidan av den vänstra underarmen (OBS gäller högertassade Compare) då de bär tungt under sina långa vandringar.

Gourmeten – Comparo Extravagantus. Mindre allmän. April – november. Extravagantus letar smaksensationer, inte föda. Siktas enklast på Östermalmshallarna, eller i delikatessbutiken. Ofta rör det sig om litet äldre hannar som genom att endast plocka och äta de ädlare svamparna vill visa sin status och överlägsenhet gentemot andra plockare. Tryffel är vardagsmat för Extravagantus, och många gånger handlar deras få inlägg på forumet mer om de exklusiva tillbehör deras svampfynd kräver för att tillagas ”rätt”, än om svamplockandet som livsform. Kännetecken: stor fot, oproportionerligt liten hatt.

Gulspanaren – Comparo Cantharellus Cibarius. Allmänt förekommande från Ystad till Haparanda, mest frekvent i samband med den kantarellens årliga debut. Juni – juli. Ses ofta längs mindre skogsvägar i blandskogsområden nära tätort, där de söker sin huvudsakliga föda, de så kallade stigkantarellerna. Sällsynt förekommande efter första frosten.
Kännetecken: Rafsus är i regel fritidsklädd, bär ofta träningsoverall och går gärna parvis, i alla fall vad gäller exemplar som är 65+. I regel är det hanen som bär den medhavda genomskinliga plastpåsen från matvarubutikens fruktavdelning, där de samlar mängder av pyttesmå jordiga Cantharellus Cibarius som de lyckats klösa loss från trädrötter längs vägen. Valet av föda kan tyckas ensidigt, men kan förklaras med att de inte vågar prova andra svampsorter på grund av den enorma förgiftningsrisken.

Eremiten – Comparo Solum Agressivus.  Mindre allmän. Juni – november. Svår att lokalisera eftersom den ogillar att synas, och ofta till det yttre mörkt färgad för att så långt det är möjligt slippa synas bland buskarna. Känd för att konsekvent söka föda ensam. Ålder och utseende skiftar, men gemensamt för alla Solum är att de undviker andra plockare.  Kan uppfattas som ilsken, och gör sitt bästa för att ingen ska vilja följa med på skogsvandringarna. Kan därför skymtas i skogskanterna i gryningen, långt innan andra plockare vaknat. Enstaka Solum kan i samband med födosökandet rentav höras morra, om någon annan plockare kommer för nära dess fyndställen. Kännetecken: Solum artbestäms enkelt genom s.k. ”svartest”. Om du frågar en Solum om det finns någon svamp i skogen i år, kommer den i alla lägen att ge ifrån sig följande läte ”Nej! Det är dåligt, det har nog varit för torrt” Jämför därefter de rapporter från länet du kan hitta på Svampguidens forum. Om det på forumet framgår att det är gott om svamp, vet du dels att Solum har sjungit falskt, och dels att det är en äkta Solum du har hittat. Solum säger nämligen alltid till alla att ”det är dåligt med svamp”, för att slippa få sina jaktmarker invaderade av andra plockare. Av samma anledning kan vissa Solum bli rasande på plockare som skryter med sina fångster och villigt talar om i vilken skog de hittat föda – det är emot artens natur att dela med sig av håvorna.

Skrytaren – Comparo Super Fungus Rex. Skogens konung, i alla fall om han får säga det själv. Allmänt förekommande i hela landet. Juli – oktober. Oftast en hane, ålder 50+. Släpar ofta runt på en eller flera plastkassar, tar bilen så långt in i skogen som bara är möjligt. Plockar enligt egen utsago enorma mängder svamp (övervägande kantareller) varje år, långt över gränsen för vad en ensam plockare eller hans lilla flock kan konsumera. Ett av de mest kända exemplaren växer i Skara och titulerar sig även Skivbolagskung.
Kännetecken: Sjunger ofta högt och brett om sina stora fynd. Kan lätt påstå att han har mer än 400 liter svamp i frysen. Ofta rund om buken, mindre beroende på sitt stora intag av svamp, än på allt smör och grädde det höga svampintaget medför.

Stjärnan – Comparo Stella. Sällsynt, endast ett fåtal exemplar hittade på Svampguiden. Januari – december. Besitter djupgående kunskaper om svampar och har därför stjärnstatus bland andra plockare. Många är myterna om denna mystiska svampplockare, som lämnar sina tydliga spår på forumet men sällan eller aldrig visar sig offentligt. Mycket omtyckta och omtalade. Vissa påstår att Stellornas osynlighet beror på deras omfattande studier av svampar, medan andra påstår att deras blotta existens är en myt. Obestridliga fakta är dock att Stellorna dagligen ger sig tillkänna på Svampguidens forum, där de med ett oändligt tålamod besvarar mindre vetande Compares frågor kring svampar. Kännetecken: Stellorna utmärker sig i första hand genom en asterisk bredvid sin forumsignatur. Det händer att mindre välmenande plockare lånar en signatur för att utge sig för att vara en Stella. En falsk Stella har ingen asterisk, och avslöjas därför obönhörligen så fort den sticker upp hatten.

Drogjägaren – Comparo Flummus Juvenii. Mindre allmän, ljusskygg. Juni – september. Svårbedömd vad gäller ålder och utseende, men indikationer finns på att de flesta exemplar är yngre än 20 år. Siktas sporadiskt på gräsbevuxna ängar på jakt efter svamparter som kan tänkas ge en hallucinatorisk effekt vid inmundigande. Återfinns också varje sommarhalvår på landets akutmottagningar, dit oroliga målsmän kört dem i ilfart efter misstanken att Flummus konsumerat något olämpligt. Kännetecken: Saknas. Flummus utmärker sig inte till utseendet, och verkar återfinnas i alla samhällsklasser, men de ger sig inte tillkänna i första taget eftersom de vet att deras val av föda kan väcka starka negativa reaktioner hos andra plockare. Emellanåt ger sig dock enstaka exemplar av Flummus sig tillkänna på Svampguiden, där de lägger t.ex. ut bilder på sina fynd i hopp om att någon aningslös expert ska bekräfta att de hittat sin ”magiska svamp”.

Förväxlingsarter

Gnällaren – Comparo Sabotagis. Allmän. Juli – september. Ingen äkta Comparo, men vistas märkligt ofta i Comparotäta områden under säsongerna. Sträv i fötterna, rör sig långsamt och gnäller högljutt om allt från att det finns mygg i skogen till att svamp är äckligt. Saknar hatt, bär emellanåt keps bak-och-fram. Står förvånansvärt ofta tillsammans med en Hushållsplockare eller en Samlare! Kännetecken: Det typiska lätet ”Ska vi inte gå hem snart” är ett omisskännligt tecken på att det är en gnällare man hittat. Låt stå, den är inte tjänlig som föda!