Om man skall försöka slå på kännetecken hos sillkremorna ser man snabbt att de varierar en hel del. Det verkar inte finnas några klara kännetecken som en gång för alla knäcker frågan om man har en sillkremla i handen eller inte.
Eller gör det?
Färgen - kan variera väldeliga, från grön via brun till röd. Hur är det med det mörkare partiet i mitten, finns det alltid där?
Tumning - kommer varje sillkremla att bli brun vid tumning och skador? (Att det finns kremlor som inte är en sillkremla och som blir bruna är en annan sak.)
När jag sökte lite inför den här trådstarten såg jag att Irene tipsade om att sätta en tumme i den mjuka märgen (kännetecken?) i foten, vilken skulle bli brun snabbt. Stämmer det?
Lukten - inte alla verkar lukta. Har de verkligen en tydlig sillspadsdoft allesammans, eller varierar det mellan varianter inom sillkremlekomplexet?
Jag tycker att de flesta gamla svampar har en aning av fisk i doften, det gäller speciellt kremlor.
Växtplats - godtycklig. Nära ek och gran, så ser det ut nästan överallt där jag plockar. Det finns många kremlor som kilar stadigt med gran verkar det som, många av dem är väldigt sillkremlelika.
Färgen på foten - skall ha inslag av rött. Är det verkligen alltid så?
Så vad säger ni sillkremleexperter, är nedanstående metod vattentät för att identifiera en sillkremla? Eller kan de gå utanför ramarna helt och hållet?
1. Lukta. Om sillspadsdoft och ingen gammal skräpkremla - klart.
2. Fotens färg - rödaktig? Är variationen så stor att man kan ignorera detta kännetecken? Det finns ändå en del andra kremlor med rödaktig fot, speciellt den där jäkla pepparkremlan som förföljer mig.
3. Hattens färg. Kan man lita på färgerna? Är kremlan gul så går den bort, men annars? Mörkare färg i centrum av hatten?
4. Tumma utanpå foten och skivorna. Blir brunt (och ingen stinkkremla) - klart.
Om man ännu inte är säker:
5. Dela på foten. Sillkremlan har mjukare märg (gäller alla exemplar?) som snabbt blir brun vid tumning.
Kommer dett att fungera, har ni några fler kriterier ni vill lägga till? Vi utgår från att man står med en kremla i handen.
Jo, jag har på senare år hittat enstaka sillkremlor i granskog, men det återkommande stället i barnbdomen hade som sagt inga granar, där var det strandskog med några rätt grova alar, lite björksly och i övrigt gräsmatta, ca 4-5 meter från en sandstrand där vi badade.
I ärlighetens namn må sägas att sillkremlan numera inte tillhör mina vanligaste fynd…något ex. per år ungefär, och inga fasta “ställen” med grupper av den.
För mig är “här” trakterna runt Örebro, och miljöerna vid Hjälmarens stränder kan påminna mycket om barndomens badplats, men för den skull inga sillkremlor.
Men visst kan det vara så att man går förbi mycket sillkremla om man hittar lite ålderstigna ex. i granskog orkar man ju bara inte examinera alla kremlor…
det finns många typer av sillkremla, gemensamt för alla är, smakar milt, peta med ditt renaste finger i fotmärgen, den svarar ganska snabbt med att bli brun.
lukt sill-lake ,lukten har blivit analyserad,(minns inte av vem) men det är samma lukt som kvinnor bär med sig i underlivet.
dillstuva å njut
Tack för tipsen Klas. Färg på foten och mörka partier på hatten kan man bara glömma då?
Vad går du på när du plockar upp en kremla för lukt/bruntest? För du går inte omkring och luktar på alla antar jag?
Så god som svampen är kanske man borde lansera en dillparfym.
visst, en del har röd färg på foten som t.ex. den som växer vid tall, en är grön på hatten och finns vid asp osv. vill du bara ha tag i vad som är en sillkremla sp, utan att veta namnet följ mina råd, om du måste veta vilken kremla det är,blir det jobbigare att pussla ihop alla kännetecken
Sillkremlan, min absoluta favorit bland matsvamparna, kan jag känna igen på lukten. Det har hänt att jag luktat mig till den från stigen där jag går fram genom blandskog, barr med inslag av löv, björk,al och asp, sen är det bara att dyka in i buskagen och söka sig fram till dem. Jättegott till fiskrätter.
Jag tyckte faktiskt att jag luktade mig till den idag. Jag hajade till vid samma ställe på en stig som jag gick fram och tillbaka. Fast jag är inte säker på att det var där jag hittade mina.
Hur gör du för att känna igen dem till en början? Bara på lukten, eller några bra, pålitliga visuella kännemärken?
Går man bara efter lukten på sillkremlor kommer man att missa många.. De riktigt unga, fräscha exemplaren brukar i alla fall jag inte känna någon lukt på, inte förrän att de har legat i korgen ett tag.
Det finns många olika färgvarianter av dem (jag tror inte att alla är namnsatta ens), men i våra trakter häruppe i norr, har jag lärt mig känna igen en del av dem: En varmt gulbrun till olivgrön med en svag, mycket speciell rosa ton på foten; en vinröd, starkt urbleknande, med mindre rosa på foten; en liten, nästan klarröd art vid björk.
Vid besöken på Gotland har sillkremlorna överraskat med andra färgkombinationer: bl.a. en knallröd utan något rött på foten under ek, en mörkviolett med helt vit fot under tall.
Jag känner till att det finns olika varianter inom arten, men du menar att variationen i färg inom en viss variant är ganska konstant?
Hur är det t.ex. med ett gäng kremlor på samma mycel? Varierar dessa i färg?
För alla hoppas jag att märgen och tumningen fungerar som lackmustest?
Alla! Jag försöker hitta lite nycklar för mig så att jag kan se på lite håll vilka kremlor som är sill- och inte.
Jag känner igen vad du skriver. De mörkare varianterna jag hittat har ofta ett mörkt parti i mitten. De brunare är mer jämna, men sticker ändå ut på nåt sätt.
Nu är jag sugen på att ge mig ut och leta sillkremlor!
Peter!
Jag bor i Umeå, så jag har ingen ek att gå efter. MEn jag har ju märkt att granen förekommer ofta.
T ex i går, var jag på ett nytt ställe, blev verkligen överrraskad när vi hittade så mycket sillkremla. Samtidigt med sillkremlan och på samla ställen hittade vi massor med granblodriskor. Där den ena fanns så fanns den andra.
Nu har jag en halvkasse med misstänkta sillkremlor som skall gås igenom. En del av dem skulle jag definitivt klassa som mandelkremlor, utifrån tväråsarna som är väldigt tydliga, men de har en liten spadlukt. Vi får se hur det går.
Ingen av dem har rött på foten. Bara den sedvanliga pepparkremlan som jag smakade på.
Förutom lukten och den rödaktiga, vid tumning bruna foten (som inte identifierar alla fynd) så tycker jag (på de typer som växer i “mina” skoger) att foten längst ner ofta sväller ut en aning på ett karakteristiskt sätt. Inte lökformat utan mera som en liten fettvalk, “sittfläsk”.
Den sillkremla jag hittat mest av i Sydupplands barrblandskogar har olivgrön hatt, ofta mörk mot mitten, fot utan röda inslag och växer ofta fåtaligt i den nakna barrförnan under granar, likt många champinjoner.
I västra Medelpad där jag också vistas är det vanligast med gransillkremlor som växer på liknande platser eller vid stigar under granar, i lite större grupper, har rödbruna hattoner och ofta lite rött på foten.
När jag kommer hem med sillkremlor jämte annan svamp så tar jag vara på sillkremlorna sist; jag inbillar mig att de utvecklar mer smak av att ligga och mogna ett tag.
I år gör jag inte som i fjol….jag vet att jag hittade den ifjol , jag hittade andra också. Jag tog hem samtliga skivade och la på tork…mitt i mängden fanns den men jag hade inte en aning om vart jag plockat den….i år tar jag bara hem en i taget…...nyss kastade jag en icke sillkremla.
Jag kommer att fortsätta så till jag kan sätta fingret på vart mitt bestånd egentligen fanns , sen blir det förmodligen “a piece of cake”
Det är hopplöst. Jag hittade ett par som jag var ganska säker på idag. Sillspadsdoft, ganska tydligt, mjuk märg, men inte tusan blev den brun vid tumning.
Har mandelkremlan också samma mjuka märg?
Intressant variation, de jag hittade som jag är 100% säker på var mer bruna. De hade dessutom lite rött på foten.
Dock, kan man säga att märgtestet är ett 100% kriterium för att detektera sillkremlor? Eller finns det sillkremlor som inte blir bruna?
Härlig tråd! Precis detta har jag gått och klurat på ett tag.
Vid stugan, på en urgammal granstubbe, hittade jag en massa stora köttiga kremlor med en mörkare brun/röd ton och de hade “tväråsar” mellan skivorna. Jag gissar på mandekremla. Mild i smaken och gula lite kraftigare skivor.
Längre in, och även här hemma i “min skog”, har jag hittat massor med riktigt fina rödaktiga (med alla variationer tidigare nämnda i denna tråd) kremlor som jag faktiskt tar för sillkremlor (förutom Storkremlan). Igår tog jag mig tid att sitta ner och lukta på några av dem. Och ja, en tydlig silldoft kände jag och det är faktiskt så att jag även kände den doften innan jag sprang på alla kremlorna. Och jo, som Klas så fint påpekade tänkte jag på “framstjärt”... och rynkade lite på näsan.
Men nu på lunchen tar jag min korg och min hund och plockar hem dem.
Det blir ju surströmming i kväll ;)
Trevlig helg!
Oh! BTW - det blev en tygpåse Goliat också!
Eftersom jag fick så många bra tips här måste jag ju berätta hur det gått för mig.
Jag har kört tum-testet och börjar bli någorlunda säker på att känna igen dem visuellt nu. Många har en lite mer “musseronliknande” form och färgerna är mer komplexa, som på en akvarell ungefär.
Lukten är inte alltid tydlig. Däremot kan jag känna en frisk doft av äpple och sill i mandelkremlan, så det är inte konstigt att man kan bli förvirrad.
De flesta jag hittat är brunaktiga på hatten, ett fåtal gröna också. De röda jag tidigare hittat var nog inte sillkremla trots allt - men jag står för att de ändå luktade silligt!
Stort tack för all hjälp jag fått här.
Det finns ett osvikligt kännetcken som är gemensamt för alla arter av sillkremlor. En droppe av svag vattenlösning av järnsulfat (=FeSO4, järn(II)sulfat, ferrosulfat) på foten gör den snabbt blågrön.
Det är lätt att lösa några korn av sulfatet i en liten pipettflaska som man har i fickan med sig i skogen. De flesta andra kremlor reagerar inte alls.
Eftersom jag är marksvampsnovissa och ännu inte har hittat någon säker sillkremla så har jag läst den här tråden med stort intresse.
Sedan jag följt trådens vindlingar så sitter jag här med den grundläggande frågan: hur definierar man egentligen “sillkremla”? Det enda som alla verkar överens om är att fotmärgen är mörknande…
Eftersom jag är marksvampsnovissa och ännu inte har hittat någon säker sillkremla så har jag läst den här tråden med stort intresse.
Sedan jag följt trådens vindlingar så sitter jag här med den grundläggande frågan: hur definierar man egentligen “sillkremla”? Det enda som alla verkar överens om är att fotmärgen är mörknande…
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
