ibland funderar jag på att sätta upp ett och annat plastband, men där jag nu vandrat i fem år känns det överflödigt. Det känns så gott att hitta bestånd efter bestånd precis där dom ska vara…frågan är bara hur hittar man tillbaka år efter år , skogen förändras likväl så vet jag exakt var dom borde stå (och står).
Jag går lätt vilse och snurrar gärna runt när jag hittar nya bestånd , men jag förundras ändå över att jag med mm precision kan hitta exakt mina gamla gömmor
Har denna sommar plågats av ett par nya vandrare i “min” skog, som tyvärr har varit riktigt ovälkomna! De har konsekvent, varje gång de hittat kantareller, rivit ned grenar, brutit av stora grenar på omgivande träd, brutit ned ungträd med omkrets upp till 10 cm etc. etc. och märkt ut ställena, och det ser för jävligt ut där de gått fram. Dessvärre tror jag också att de följt efter mig när jag varit ute, jag kom på dem en gång när de smög efter mig på en stig, och när de såg var jag hukade mig för att plocka bröt de ner en liten rönn för att “märka” platsen - det var braket från stammen som fick mig uppmärksam på att jag hade ovälkommet sällskap. Så ledsen, så ledsen för detta, för de har banne mig förstört ordentligt i flera av de områden där jag brukar plocka, och jag är absolut färdig att klappa på dem….
Det värsta är att den ena av danerna är närmare 70 år gammal och borde veta bättre, men hon är så uppenbart agressiv i sitt sätt (riktigt onda blickar när man än möter henne, och det gör jag ofta), så jag vill inte ens prata med dem om deras beteende.
Låter kanske futtigt men de har förstört nattsömnen för mig denna sommar, de där två...
Märkliga beteenden onekligen!
Tack o lov att jag så sällan träffar på folk över huvud taget.
En och annan bärplockare har jag sett, både unga och gamla, men inga otrevliga.
De allra flesta hejar artigt, men jag har ibland funderat över att folk nog blir lite hemliga ute i skogen. När man möter nån efter timmar av ensam vandring vore det kanske naturligt att stanna upp och växla några ord om naturens skönhet och rikedom…men icke alls vanlig reaktion…nej, vanligare då att stirra ned i riset och vända baken till den mötande…
För övrigt har jag gott lokalsinne och får alltid vara “guide” om jag är ute i sällskap.
Jag memorerar det mesta men i vissa snåriga lägen med stiglös skog är en orienterarkarta mycket praktisk att ha med sig. Kolla med nån orienterarklubb om de kan skänka bort gamla uttjänta kartor!
Det är en guldgruva för skogsvandrare när man vill utforka okänd mark!
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
