Kolla in exempelvis denna länk eller sök vidare på t ex. “trattkantarell”.

http://svampguiden.com/forum_visa.asp?inr=155342&fnr=1&sok=rödgul&Start=&Offset=&ipos=4

Det finns mycket sagt och avbildat om dessa

Tack, jag har läst den tråden och alla andra som kom upp på sök här i forumet. Och så har jag läst på internet.

Men, hur ska jag vara säker?

Är den andra giftig?

Är alla svampar med grenade åsar ogiftiga?

bra att du är försiktig men jag minns att jag en gång var lika osäker, men när man väl har lärt sig svampen så är det inga problem, kanske att det är en idé att gå tillsammans med någon som kan den eller kolla på en svamputställning.
Lycka till

Hej!

Jag tycker det låter som du hittat rödgul trumpetsvamp.

http://svampguiden.com/art/visa/Cantharellus_lutescens

Kan det var den?

Om så är fallet har du hittat en ännu bättre vamp enligt min mening.  =)

Såg nu att du säkert kunde säga att det inte var en trumpetsvamp, sorry!  =)

Lottiz svamp hade tydligt grenade åsar, vilket rödgul trumpet inte har.

Lita inte på tumregler, lär dig svamp för svamp vad du kan äta, Lottiz.

Ja, problemet är som nu när jag är bombsäker på att jag vet men jag litar inte på det. Jag är livrädd att sätta i mig nåt giftigt - eller ännu värre ge bort i present.

Hej.
Du lär dig att en trattis är en trattis på 3 saker (så har jag lärt och död är jag inte!)
Förutom utseendet på svampen.
1. FORM: tratt - hål från hatt till fot. Dela svampen och se.
2.Känsla: Jag är ingen svampspecialist, men när man nyper foten på en trattis är den fast, ihålig, fast.
3. Trattisar växer oftast i grupp. - Men var vaksam -andra arter kan växa där också. Använd ögon och känsel - det är svårt att missta sig på trattisar.
Rödgul trumpet är snarlik och ännu godare.

Lottiz, det finns nog bara ett sätt. Se till att de svampar du har blir verifierade en gång för alla. Det enklaste sättet är att lägga ut bilder på vad du tror är trattkantarell här på forumet.

När tvivlet har blivit känslomässigt snarare än rationellt sitter man i en rävsax som man knappast kommer ur genom att läsa fler svampböcker. Jag var i samma sits med föränderlig tofsskivling/gifthätting för en tid sen men fick hjälp här på forumet.

Grupp? Haha, här är det skogsbädd. Men ja, jag studerade platsen och hittade många svampar mitt i med samma storlek, men som jag utan tvekan såg att det var annat.

Hur gör ni andra för att lära er nya svampar? Jag läser på allt jag kan, men jag vill ju inte vara en av de där som petar i sig giftsvamp i god tro…

Jag har en gube i skogen som kan trattisar, så en svängom dit för att kontrollera får det nog bli i början. Kanske lite foton hit också för säkerhets skull. Annars så känner jag att jag borde klara det.

Alla bankade ju i oss som barn att aldrig äta okänd svamp, men som barn fick jag heller aldrig plocka svamp. Kantarellerna blev jag säker på genom att fråga hunden! 8O

bra idé att ta med till guben, det är inte roligt att äta något som man inte är helt säker på, Nu får du en liten målning och så hoppas jag att det ordnar sig.

1. Gullnavlingen är inte giftig, och den växer i klungor på murkna granstubbar, aldrig på marken.

2. Toppig giftspindling är inte det minsta lik trattkantarell, det är alldeles riktigt. Den är större, med tydliga orangebruna skivor, trådiga vattringar på foten, och oftast med en ganska spetsig puckel.
Anledningen till att man varnar för “förväxling” med den arten, är naturligtvis för att den är mycket farlig att äta, för att den ofta förekommer i samma marker som trattkantareller, och har ett relativt anonymt utseende som gör att folk som har dålig syn eller plockar slarvigt kan råka få med den i korgen.

Till detta kloka inlägg fogar jag ytterligare en förväxlingssvamp: slemmurkling. Vid slarvplockning finns viss “risk” för att den åker med och passerar rensningen, men den är inte giftig och förstör inte anrättningen.

Om man vill finns dock inga problem med att lära sig skilja den från trattkantarell.

Undrar vad som orsakat mest skada på svenska folkets njurar: slarvplockning eller okunskap?

Det viktiga är i skogen att man nogsamt kollar vad man tar i handen när man “skördar” trattkantarell , många underliga småttingar gömmer sig gärna bland dom.
Väl hemma lägger jag upp dom i “elfa” backar med myggnät på botten och innan jag tar tillvara så går jag igenom dom en gång till.
Det jag känner mig minsta lilla osäker på åker i komposten , kan vara avbrutna fötter halva skumma hattar…..
sen syltar jag dom = ) recept på “insyltade trattisar” finns i receptdata-basen och är bara så gott

Om slemmurklingen läste jag, och ska se upp. Kunde inte hitta den i skogen dock för att försöka lära mig den bättre. Förhoppningsvis får jag inga gulnavlingar heller i korgen, men det är bra att veta att en såpass lik svamp inte är dödlig.

Nogrannt ska jag alltid se efter, det är så värt att sitta en liten stund extra i skogen ändå =) Jag brukar också rensa dubbla gånger för att vara säker och slänga allt avbrutet - och passa på att försöka identifiera alla sopparna.

Det är bara det att det är så roligt med svamp! Tack för alla era svar!

Eftersom det är den spetstoppiga spindelskivlingen som är farlig, kanske det bästa är att lära sig den ordentligt.

Jag brukar visa upp den bredvid en trattkantarell och påvisa att tratten har liksom en “tratt” i hattens centrum, medan spindlingen har en “topp” eller puckel.
Det brukar gå in hos de flesta, men visst tycker många att svamparna är lika färgmässigt från ovan.
Men man ska titta noga på varje svamp innan man lägger den i korgen, då brukar det inte vara problem att skilja på dessa.