Högst troligt ja

Ja, någon av arterna. Vilken hänger delvis på ringens skapnad.

Hmm, jasså ?

Har då någon av arterna av rodnande fjällskivling sämre matvärde? Stolt fjällskivling är ju alldeles delikat och rodnande skall väl inte vara sämre? Om inte riskerar man annat än magknip om man fräser på de två svamparna innan de blir dåliga?

Du får väl följa råden i den nya litteraturen.

Och vad säger de råden? Min nyaste bok är från 2002 så det kan ju ha framkommit något nytt sedan dess?

Det skall finnas en “vit” trädgårdsvariant av den rodnande fjällisen som man kan få en del besvär av. Jag har inte ätit rodnande så jag kan inte uttala mig om matvärdet.

Det fanns ett större exemplar som var i sämre skick en bit bredvid. Påminner den till utseende om trädgårdsvarianten?

Enligt “Nya svampboken” finns två varianter: rhacodes, skogsvarianten samt bohemica, trädgårdsvarianten.

Utifrån dina bilder ser det ut som om dina första, ljusare är trädgårdsvarianten, och den sista bilden skogsvarianten, eftersom den är gråare. Dock är den i dåligt skick, och jag vet inte hur troligt det skulle vara att båda varianterna växer bredvid varandra.

Vad säger du, Jan, stämmer det?

nu för tiden så hör de rodnande fjällskivlingarna inte till samma släkte som Stolt fjällskivling (Macrolepiota) utan de hör till ett släkte som heter Chlorophyllum

http://svampguiden.com/forum_visa.asp?inr=123074&fnr=1&sok=annorlunda&Start=0&Offset=50&2
I denna tråd trodde Micke att det var Clorophyllum olivieri jag hittat.

http://svampguiden.com/forum_visa.asp?inr=101232&fnr=1&sok=stolt
Här diskuteras också skogs- och trdgvarianterna (Macrolepiota) av Irene. Ingen vet från den ena dagen till den andra…

Jag tycker att din, Maria, har ”rätt så enkel ring”. Jfr med min i den nedre, tidigare tråden.
Din sista har bara hatt. Den liknar lite mina ‘olivieri’.
Förmodligen kan ingen det här…

Förr åt jag ganska stora mängder av den rodnande fjällskivlingen, och kanske kan man säga att jag “föråt” mig på den! Jag tillagade den både till mig själv och familjen, men aldrig hörde jag att någon fick magbesvär av den. Däremot kan man uppfatta smaken som något kärv och jordig, speciellt hos större exemplar. Som blandsvamp rekommenderar jag den inte då den “tar över” och kan ge en lite jordig ton åt hela anrättningen.
Att smaka den välstekt i liten mängd tycker jag inte bör vara orimligt att rekommendera men det är absolut ingen av de läckraste matsvamparna enligt min smak och har smakmässigt inget gemensamt med den läckra stolta fjällskivlingen. Jag upplever den rodnande även som hårdare och träigare i konsistensen.
De jag ätit har växt i barrmattan under större granar och bör alltså vara skogsvarianten, inte trädgårdsvarianten som jag veterligen inte träffat på.

Det var bakom dessa träd längs åkanten som svamparna växte.

Vi tog en chansning och provåt av svampen. Märker vi inte av några magåkommor inom de närmsta dygnen så lutar det åt att hämta hem de kvarvarande, för de smakade inte alls illa snarare tvärtom.