Har just undersökt de svampar som Chris sparade efter hon misstänkt att en giftig spindling kommit med i hennes kantareööskörd (se en tidigare tråd som Chris startade).
Det är fråga om Cortinarius limonius, eldspindlig, alltså inte C. specisissimus, toppig giftsp. Bilden som visades var något otydlig, men stärker ändå disgnosen C. limonius.
Det känns skönt att veta, och jag antar att hon själv kommer att tala om att hon mår bra.
De enda konstaterat och dokumenterat giftiga spindlingarna (på världsbasis) är de i Orellani, i Sverige Cortinarius speciosissimus och C. orellanus. C. limonius (eldspindling) och C. callisteus (loksp.) anges ofta som “misstänkt” giftiga, och även om de säkert är olämpliga som föda, känner jag inget dokumenterat fall av förgiftning med dessa.
Detsamma gäller C. gentilis (gulbandad sp.), C. splendens (och förmodligen även C. meinhardii, äggsp.) som ofta anges som giftiga.
Sylvie Rapior (Frankrike), en av världens främsta experter på svampgifter har undersökt C. splendens efter orellanin, den aktiva substansen i C. soeciosissimus, berättar (i e-post) att hon inte fann något spår av det.
Alla dessa arter, liksom de flesta andra spindlingar bör ändå inte användas som mat. Man vet för lite.
Om du tror att du har fått med en giftig art i en måltid och har kvar rester av den misstänkta svampen, så gör så här:
Fotografera svamparna ur olika vinklar och i dagsljus, dela sedan fruktkropparna axialt och lägg dom att torka i ett soligt fönster eller ovanför ett kylskåp i draget av varmluften. Obs! använd aldrig ugn för att torka dom, det förstör materialet.
När materialet är torrt efter ett dygn eller så, sänd det till någon bekant mykolog som har mikroskop. Förpacka det så det inte krasar av postens omsorgsfulla behandling — en tunn plast- eller pappask i ett styvt kuvert.
För att skilja mellan de vanligaste arterna bland giftiga och liknande spindlingar:
1) Det torkade materialets färg. Giftspindlingarna behåller en gulbrun färg, även C. callisteus (loksp.) gör det. C. limonius mörknar till umbrabrunt eller brunsvart.
2) Sporerna. Alla arterna har runda och vårtiga sporer. Giftspindlingarna har båda störrer sporer: det ska finnas rätt många som är längre än 10 µm. C. callisteus och C. limonius har ungefär likadana sporer, ca 7,5-9 x 5,7-7 µm. Att finna sporer som är 9 µm är relativt ovanligt.
Bara en parentes:
Jag har här använt det vetenskapligt korrekta namnet Cortinarius speciosissimus Kühn. & Romagn, i stället för det “politiskt korrekta” C. rubellus Cke, därför att namnet “speciosissimus” är uppe för konservering (bevarande) i den internationella namnkommittén Mycotaxon. Det kommer alltså att bli det korrekta namnet när kommittén manglat färdigt.
(Om någon är intresserad kan jag sända pdf-en i ärendet).
Hej!
Tack för att du hittat till forumet,och att vi amatörer får ta del av dina fantastiska kunskaper om släktet Cortinarius!
Att du också hjälpt till i ett förgiftningsfall tack vare forumet,det här är en fantastisk lärorik sajt när man inte har så mycket duktiga mykologer i sin närhet!
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
