Lessen, men jag tycker inte att det liknar stolt fjällskivling…
Jag tror att det är en betydligt mer exklusiv art. Stjärnfjällskivling, Macrolepiota konradii, kanske?

Ser mindre ut än den stolta men det kanske variut torrt så att de inte växt till ordentligt.
Lita iofs mer på Irene, för de senaste stolta jag såg hade nån dumskalle roat sig med att hugga hattarna av…men det som återstod var rejäla “fötter” (låter det inte dumt i pluralform?).

Är stjärnfjällskivlingen oätlig eller bara mindre god än den stolta?

Kan det vara så illa….
Matvärde på den då?
Den återkommer på samma ställe varje år men i år är första gången jag plockat någon för smakprov.

Låt er inte luras av korgens storlek…
Svamparnas längd är c:a 32-40 cm.

Tittar man på bilderna här på svampguiden så är dom mycket lika stolt fjällskivling. Som jag skrev tidigare så har det mesta av “fjällen” trillat bort vid transport.

flotta svampar, men servetterna med rosor ????? dem hade jag kastat ut direkt !!!!

Har aldrig hört talas om nån farlig förväxlingssvamp till stolt fjällskivling???
Skulle jag hitta såna som du fotat tror jag inte jag skulle tveka att äta den.
Sen är ju smaken avslöjande då, om den inte är aptitlig.
T ex den rodnande fjällskivlingen är ju inte alls jämförbar i matvärde.
Lite kvalmig att äta i större mängd tycker jag nu, även om de yngre exemplaren fortfarande går ned i stekpannan om jag hittar några.
Kan denna vara nåt liknande (matvärde alltså)?

Den är i alla fall ätlig om det är den jag tror, så det är ju ingen fara att prova. Skulle vara intressant att få en rapport om hur den smakade. Fast man måste förstås ha ätit stolt fjällskivling tidigare för att kunna jämföra. Hade du gjort det, Affe?

Visst är det Stolt Fjällskivling.
Ringen är det första jag äter på denna svampen, den slinker ner direkt på växtplatsen.
Plockade jättemycket Fjällskivling förra året. Föråt mig nästan på den.

Är alla arter av fjällskivlingar goda matsvampar ?

Den rodnande är väl ingen hit.
Den enda “icke matsvamp” bland fjällskivlingarna jag hittade i min ena bok är
Gul Fjällskivling
Leucocoprinus birnbaumii (Lepiota lutea). Men jag hittade ingen giftig.
Men kungen alla kategorier är ju den Stolta Fjällisen :)

per hmmm, jag tog första servett jag hittade för att korgen inte är den snyggaste… Men nu är servetten kastad.

Irene Tyvärr har jag ju inte provat stolt fjällskivling tidigare.

Hur anrättar jag den för “bästa smakupplevelsen”?

Har för mig att foten går bra att torka och använda som svampmjöl, men hatten då?

Jag använder endast hatten då foten på större exemplar brukar vara rätt träig.
(Ja, det går att göra svampmjöl av den)
Hårdsteker hatten skuren i bitar . Härligt på mackan.

Jag tycker också att det ser ut att kunna vara Macrolepiota konradii eller möjligen permixta.

I Skåne kan det vara problematiskt att plocka fjällskivlingar eftersom det finns närstående arter vars matvärde är dubiöst, Till exempel finns det en “parkform” av rodnande fjällskivling som anses svagt giftig - möjligen är det en helt annan art,

Det du hittat är knappast giftigt, men troligen inte av samma kulinariska kvalitet som riktig stolt fjällskivling-