Nej, man ska vara försiktig så länge man inte är bergsäker på hur man skiljer den från gifthätting. Jag började äta den förra säsongen efter noggranna studier av skivornas färg, arom och smak samt (i förekommande fall, och det säkraste tecknet) rester av “rökslöjan” som en gråblå beläggning i hattkanten, men den kan vara helt försvunnen t ex efter regn.
Lycka till!
Kanske du har koll på den till nästa höst då???
tack hans
jo det är ju ett av de viktiga råden man får av experter och mer initierade.
man vill nog se gifthätting
och få visat på skillnaderna. innan man vågar äta tex rökslöjskivling.
när man lärt sig de vanligaste matvamparna märker man kommer till
en gräns. vill man hållla svampintresset vid liv (har plockat matsvamp sen sent 70-tal) måste man lära sig nya släkten och
arter.
vetgirig
Har du ett välutvecklat smaksinne kan det hjälpa dej när det gäller just rökslöjan. Den har en speciell ganska söt smak som liknas vid råa gröna ärter, ibland lite mer metalliskt. Jag vill inte uppmuntra dej att testa sorter du inte känner dej säker på, men det var så jag fick kläm på den. Stekta hattar är supergoda!
hej och tack för tipset helena
var ut i morse och provsmakade
tyckte ochså de smakade gröna ärtor.
hittade denna artikel om arten här
http://www.dn.se/mat-dryck/reportage/rokslojskivling-1.744580
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.