Jag tror jag hittade min första gifthätting igår - i en trattkantarellskörd. Nu rensade jag noga, så det var ingen fara… Men när jag läste på i böckerna så kunde jag inte låta bli att undra hur det egentligen är med denna hättings giftighet. Cortin ska ha menat att det var en fin matsvamp, och han sägs ju ha provsmakat allting själv. Är det någon som vet hur mycket gift det egentligen är i en gifthätting? Brukar det inträffa förgiftningar?
Största risken kanske är att man skulle förväxla med t.ex föränderlig tofsskivling och plockar korgen full. Amatoxiner skall man undvika om man är rädd om hälsan. Har en bra länk här om gifter.
http://www.acc.umu.se/~saasha/giftsvam/gsvamp.htm
Jag vet att giftet som gifthättingen innehåller är farligt, men det jag funderade på var just mängden. Känner ni till konkreta förgiftningsfall? Eller är det bara så att man vid kemisk analys har hittat giftet i svampen och därför varnar för den, för säkerhets skull?
Det finns i alla fall ett dokumenterat förgiftningsfall i Sverige. Det var 1983 då några åt gifthätting i tro att det var honungsskivling.
En av de drabbade var sjuk i flera dagar med mag- tarmbesvär. Även en leverskada inträffade men den var övergående.
Du kan läsa om alla svampgifter på:
http://svampiStockholm.org/toxique.html
Galerina marginata ligger under Amatoxiner.
Jag tror inte det finns något dödsfall i Sverige, men i USA där den närsående Galerina autumnalis var boven. Det finns flera andra som misstänks innehålla amatoxiner, t ex G. badipes om jag minns rätt. Den finns i Sverige.
Irene har rätt, man ska vara _väldigt_ försiktig med att synonymisera tvärsöver Atlanten och till andra världsdelar överhuvud. Det visar sig mer och mer (med hjälp av DNA) att det rör sig om separat utveckling och inkompatibla taxa som bör betraktas som skilda arter som bara visar konvergens.
När någon tar tag i Galerina med en global monografi och gör ett kladistiskt träd med alltsammans, får vi veta mer. Det enda i den vägen, en bra början är:
Gulden G,. K. Shalchian-Tabrizi, H. Kauserud, 2005: Galerina Earle: A polyphyletic genus in the consortium of dark-spored agarics — Mycologia 97(4): 823-837
Avkortat svar;)!
Du har kanske Gulden et al 2001 (nedan) i tankarna, Hans Myhre.
Och jodå, Karl, jag har artikeln både på papper och i datorn. Har också bl.a. A.H. Smith och Rolf Singer: A Monograph on the Genus Galerina Earle.
Gulden, G., Dunham, S. & Stockman, J. (2001). DNA studies in the Galerina marginata complex. Mycological Research 105: 432-440.
(Abstract)
The distinctiveness of the European Galerina marginata and the American G. autumnalis is tested with analyses of DNA sequences from the internal transcribed spacer (ITS-2) of the nuclear ribosomal repeat and RFLP analysis of the entire ITS region. European and North American material from six taxa described in Galerina subgenus Naucoriopsis are included along with out-group material of six taxa representing two other subgenera of Galerina. The results do not indicate any genetic difference between species by Smith & Singer (1964) referred to the two ‘stirpes’ Marginata and Autumnalis of Naucoriopsis, i.e. G. autumnalis, G. marginata, G. oregonensis, G. pseudomycenopsis, G. unicolor, and G. venenata and all except G. pseudomycenopsis are considered later synonyms of G. marginata.
Galerina badipes (syn. G. cedretorum var. bispora of ‘stirps’ Cedretorum is well supported as a distinct species. Subgenus Naucoriopsis appears as a distinct infrageneric unit well separated from the infrageneric units represented by the out-group species.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.