förslag: Rynkskinn - Phlebia centrifuga

Ett till förslag: Doftskinn - Cystostereum murraii.

Tack för dina förslag anithau! Rynkskinn hade jag själv i tankarna, men tvekar med tanke på skogen. Den växer i en ordinär bondskog bakom huset där jag bor, strax utanför Uppsala. Visserligen har jag hittat en hel del rödlistade och signalarter, både svampar, lavar och mossor i skogen, men det har varit arter som varit knutna till det rika lövinslaget i granskogen, inte “urskogsarter” som det känns som om rynkskinn är.

Finns det något säkert sätt, t.ex. genom mikroskopering, att kolla om det är rynkskinn?

Doftskinn har jag aldrig sett, men har tittat på bilder på nätet och det tror jag inte att det är.

Mikroskopering är inte min grej.

Då får vi bara hoppas att någon mer kunnig än oss två kommer med ett förslag.

Å andra sidan, så följer inte allt regelboken. Jag har hittat fynd ibland som inte ska finnas där dom fanns.

kan vara violskinn

Doftskinn är inget dumt förslag, det identifieras förstås lättast på kokosdoften när man kan känna den.
Jag tror mer på det än rynkskinn, som brukar innehålla stråk med radiära rynkor.

De flesta bilderna på nätet av doftskinn visar mer intorkade, bleka och spruckna exemplar, och det är förstås ännu svårare att känna igen när det har blivit gammal och brunt..

Doftskinn brukar vara mer sprickigt än vårtigt. Därför tror jag mer på rynkskinn, även om skinnet på bilden saknar radiära strukturer. De röda angreppen ser man också ofta på rynkskinn. Alternativt kan det vara någon annan Phlebia som jag inte kan, men doftskinn tror jag inte på.

Karin, du frågade om det finns något säkert sätt att kolla om det är rynksskinn. Genom mikroskopering går det utmärkt.

Om du inte kan mikroskopera kan du få en vink genom att hämta in en bit och lägga den på tork. Rynkskinnet förändrar utseende totalt när det torkas; det blir slätt och rödaktigt. Det händer inte med doftskinn. Men som sagt, det finns även andra Phlebia-arter och dem kan jag inte.

Karin, lita på Skogsfrun, hon har garanterat sett fler rynkskinn än någon annan av oss ;-)

Det var snällt sagt av dig Irene, men i princip tycker jag inte att man riktigt ska lita på nån…

Tack för alla svar.

Skogsfrun, jag har mikroskop - vad ska jag titta på?

Jag vet hur rynkskinn ser ut när det torkar så jag har tagit ut en bit ur burken de låg i för att försöka få fram kokosdoft (det gick inge bra) så får vi se om det torkar som rynkskinn. Men jag håller med Irene - jag har visserligen bara sett rynkskinn en gång, men då var det mer radiärt rynkat. Skinnet var för övrigt väldigt lätt att lossa från veden om det kan betyda nå´t.

Jag bifogar en bild till.

I The Corticiaceae of Northern Europe står det: “hymenium densely and irregularly papillose and partly radially or unevenly wrinkled”. Den radiära strukturen är alltså inget som behöver förekomma.

Doftskinn är dimitiskt, rynkskinn monomitiskt. Doftskinn har gott om gloeocystidier, stora “blobbar” strax under hymeniet.

Jag tittade på andra arter i släktet Phlebia, eftersom rynkskinn är den enda jag kan. Rynkskinn verkar vara den enda arten som blir slät och mörk när den torkar. Mikroskoperar man så är rynkskinn enda arten med den typen av hymenium som inte har cystidier.

HJÄLP! Det var inte lätt det här. Jag har i alla fall gjort ett försök. Först en bild på ett torkat ex.

Bilden på det torkade skinnet är rödare än i verkligheten (blir inte bra när man använder blixt).

Sedan några mikroskopbilder. Bild 1 Skeletthyf (och i så fall dimitisk)???

Bild 2 och 3 cystidier???

Funderar på om det kan vara pergamentskinn (som anges som förväxlingsart till rynkskinn i signalartsboken)

Bilderna också ja 1,2 och 3

Svampen har mycket vitt “ludd” som ser ut så här i mikroskop.

Ytan på det torkade exet ser ut som torkat rynkskinn, men färgen var extremt konstig…

Vad gäller mikroskoperingen så klarar jag nog inte att ta den på distans. Det är för svårt att se. Det borde gå att få isär hyferna mer - ta mindre bit och knacka mer.

Inte för att jag kan pergamentskinn, men jag tycker detta är mycket likt rynkskinn. Om du tycker att det är fel ställe för ett rynkskinn så måste du nog skicka svampen till någon för koll för att bli helt säker.

P.S. Pergamentskinn har stora och kraftigt inkrusterade cystider som borde vara lätta att hitta om de finns.

Färgen på förra bilden stämmer inte eftesom den är tagen inomhus med blixt. Här kommer två nya bilder tagna utomhus.

Skogsfrun, du har säkert rätt i att det är rynkskinn, men jag skulle vilja vara 100% säker eftersom min magkänsla (som inte är värd speciellt mycket när det gäller svamp) säger något annat. Vem skulle man kunna skicka svampen till för att få en bekräftelse? Var får man tag i The Corticiaceae of Northern Europe?

I signalartsboken står det om rynkskinn: “Enligt nya rön är svampen relativt lättspridd…” Vet någon var denna uppgift kommer ifrån? Frågan är också om det är spridningskropparna som är lättspridda eller om det inkluderar etableringen på veden. Kanske är det så enkelt att arten är ovanlig i södra Sverige för att grova granar med barken kvar och som vilar på sina grenar lång tid är ovanliga, men finns det substratet så kan arten etablera sig. Den kanske inte behöver lång kontinuitet eller hög och jämn luftfuktighet. “Min” skog har inte speciellt hög luftfuktighet, ligger i ett utpräglat jordbrukslandskap och är 20-25 ha stor. Men jag har hittat rynkskinn ca 1 mil från denna eventuellt nya förekomst så den finns på landskapsnivå.

Jag tycker dina utomhusbilder visar glasklara torkade rynkskinn.

The Corticiaceae… hittar man endast på bibliotek. Själv har jag Umeå universitetsbiblioteks exemplar här hemma. Ingen annan verkar vara intresserad av den, tack och lov.

Jag har svårt att hinna med att mikroskopera mina egna kollekter, så jag erbjuder mig tyvärr inte att kolla den. Vet inte om Klas befattar sig med skinn? Du kan annars fråga Karl-Henrik Larsson på Göteborgs universitet.

Men om det finns en känd förekomst en mil bort, om det var en grov granlåga du hittade den på och det dessutom ser ut som rynkskinn så vet jag egentligen inte om den behöver mikroskoperas.

Vad gäller det där med lättspriddheten så tror jag att det handlar om att man har uppfångat sporer långt från kända förekomster, kanske till och med fått dem att etablera sig på agarplattor eller träbitar preparerade med enkärnsmycel. Men inte ens här uppe i norr, där det ändå finns en hel del rynkskinn, brukar man hitta naturliga etableringar i kulturskogar. Enstaka ex kan ju alltid uppträda på “konstiga” ställen. Jag har bland annat sett ostticka på vedhög (i en urskog, visserligen).

Jättestort tack för all information jag fått på den här frågan. Om du anser det som ett glasklart rynkskinn så litar jag på dig. Ska hålla speciell utkik efter den hädanefter, den borde finnas på fler ställen.

Lite om rynkskinnets spridningsbiologi finner man i Mattias Edman doktorsavhandling Dispersal ecology of wood-decaying fungi (2003). Där kan man bl.a. se att det i genomsnitt faller ned 1,2 rynkskinnssporer per kvadratmeter och dygn i Uppland, och att sporernas grobarhet är 27%.

Jag vet också att en exjobbare studerade vilka sporer som ramlade ned på den lilla ön Stor-Fjäderägg långt utanför den västerbottniska kusten, och jag vill minnas att han fick en del träffar på rynkskinn. Men hans arbete har nog tyvärr inte publicerats.