Om syftet med artbestämningen är vetenskaplig så tar man sig säkert tid att göra färgreagensprov, kolla sporer i mikroskopp etc.

Är syftet att plocka och äta svamp så är det väl bara att undvika alla spindelskivlingar som kan förväxlas med den spetstoppiga.

Personligen undviker jag alla spindelskivlingar utom den mångkransade, och den tog jag flera år på mig att studera och tveka inför innan jag kände mig säker nog att äta den.

fisering?
är det toalock på norsk?

Uräkta Konstpeln menn jorde nogg et mistag och skrev s istellet förr c.Tror nog att gug förlåter mig

Att stava illa är en sak, men att låtsas stava illa är patetiskt.

Huvudsaken är väl att vi förstår frågan om giftsvampen.
För det gjorde vi väl?

Fast hellre líte humor än vara ett stort arsle

Beskrivs här:
http://www.ciqcaq.ch/Pilze/Chemie/orellanintest.htm

och här, med recept
(till reagensen):
http://www.jaederfeldt.com/~klas/FOV1-00019F11/

Var i ligger det roliga med att vara tillbaka i sandlådan?
Det sägs att med åldern går man tillbaks till en treårings nivå.

Va bra!

Guiden är fantastisk!
Här kommer råd från alla nivåer, från matsvampsamlarens tips till expertisemns vetenskapliga nivå!

Bravo!

Det roliga i sandlådan torde väl vara att just gräva vill du veta mer får du fråga G eller A eller göra ett undersökande reportage, å att var på en treårings nivå kan i många fall vara smickrande

Tack så mycket Irene

Mer om Cortinarius rubellus (speciosissimus):

Det finns en till art som innehåller orellanin, den mer sydliga europeiska arten Cortinarius orellanus.
Flera spindlingar som sägs innehålla närbesläktade ämnen till orellanin och ge liknande förgiftningssymptom är bl.a. callisteus, gentilis, splendens, atrovirens och flera (kanske alla) kanelspindlingar.

Jag vet inte om gifthalterna i respektive arter har jämförts mellan olika miljöer. Själv tror jag inte att något sådant är avgörande, eftersom svamparna själva är såpass nogräknade med var de växer och bara hittas där miljön passar dem.

Frågan om giftspindlingar har behandlats ganska ingående tidigare här i forumet, se:
http://svampguiden.com/forum_visa.asp?inr=162095&fnr=1&sok=&Start=100&Offset=50&6

och
http://svampguiden.com/forum_visa.asp?inr=160131&view=open&fnr=1

Giftigheten hos många närstående arter har undersökts främst i Frankrike,,  Man kan sammanfatta med att inget orellanin har hittats i andra än de två som nämns av Irene, C. speciosissimus (= C: rubellus ss. auct.) och C. orellanus, samt C. eartoxicus och C. catarracticus i Australien.  C. graminicola i Indien är nog tvivelaktig. C: raineriensis i Nordamerika är antagligen synonym till C: orellanus. Om den europeiska C. orellanoides är identisk med C. speciosissimus är en öppen fråga, den kan vara artskild.

Eftersom dessa 5 verkar vara unika i världen genom att producera orellanin, räknas de numera till ett eget undersläkte Orellani inom Cortinarius.  C. callisteus, limonius och de andra som Irene nämner, antogs förr innehålla liknande gifter men det finns inga belägg för detta såvitt jag vet. Dessutom står de utvecklingsmässigt långt ifrån Orellani (en systerklad till våra giftsvampar är Anomali!)

Asaleh, dina huvudfrågor har väl bara delsiv besvarats. Att skilja toppig giftsp. och C. orellanus från andra spindlingar är inte så svårt: den lysande orange eller brunorange färgen syns på långt håll i skogen. Det är myckket vackra svampar, därav namnet (“speciosus” = vacker på Latin, orellan… nånting är namnet på en vacker, orange sydamerikansk blomma, benämnd efter den portugisiske upptäcktsresanden Orellana som kom till Sydamerika för flera sekel sedan.)

Att skilja den toppiga från C. limoneus kan vara svårt, det är bäst att undvika alla gula till orange spindlingar. De kan bl a skiljas kemiskt med sur järnklorid som Irene berättade om.

Om en svamp växer surt eller inte spelar antagligen ingen större roll för giftiheten. Man måste tänka på att giftet utvecklas av svampen själv som en del av dess naturliga metabolism, var den än växer.  Den behöver göra det för att fungera! Gäller andra metaboliter också, färgpigment, luktämnen, etc. Det kan nog finnas lokala skillnader i koncentrationen av de flesta sådana ämnen, men de beror nog på andra faktorer.

Sen är det ju känt att den toppiga (som många andra) trivs bäst i sur miljö, närmare bestämt blåbärsgranskog.

Jättetack, är lite läskigt fascinerad av dessa giftiga saker, blir,paradoxalt, mer skrämd av dessa vackra saker än av dussinproducerade skräckilmer från Hollywood.  Men efter googlat runt tror jag att det finns massor av självutnämda “mykologer” som bara vid skymten av en orange svamp ser orellanin.Känner mig väldigt osäker på spindlingarna men jag tror mig på ett ungefär kunna känna igen en toppig..  iallafall se skillnad på den å en trattis-) Men med lite expertishjälp så har jag fått lite mer kunskap. Tusen tack för svaren!!!!!