Alltså stenmurklor.
Efter fyra dagars sökande fann vi den vanliga i en liten grupp, vari ett ex var fullvuxet och vackert.
Jag tog upp ett skadat ex och förde det till näsan.
Rena Madeleinekakeeffekten, 60-talet åter då man plockade stenmurklor i stora kassar. Kraftig, härligt aromatisk doft,  omisskännlig. Hur var det med Härnömurklorna, luktade de? Jag behöver inte fördjupa mig i det eftersom jag hittade en blek bara 100 m från de vanliga. Mycket svag lukt,  och inte särskilt angenäm.
Alltså: blek och vanlig kan skiljas på lukten.
Fyndplats Skolmästarhagen, c:a 3 km O om Strängnäs downtown.
På samma fyndplats även rikligt med kameleontskål, 3:e fyndplatsen på 5 dagar.