Startar en ny tråd…har du någon gång irrat bort dej rejält i skogen?
Själv blev jag en gång så exalterad av att hitta en blomkålssvamp, min första ( och enda påstod kursledaren) att jag irrade bort mej totalt i storskogen, fick hoppa bland stenblock o jättestockar för att hitta tillbaka till vår mötesplats! Som en get :)
9 år gammal gick moderen bort sig samtidigt som jag trampade snett och stukade min V. fot riktigt riktigt illa. Tårarna sprutade och alla trodde att det var pga att “kärringen” försvunnit.Smärtan övergick till slut till en “hulkenilska” och jag knallade svärandes gråtandes och bestämt haltande runt å leta efter tanten. Var några som skämmdes när dem försökte få av mig skon,foten såg ut som en blodgrapefrukt.
Jag plockade svamp på ett ställe i Håbo nämt det förut all trumpetsvamp gone men efter dom gallra skogen det här e 10-15 år sen så inte en enda svamp av sorten trumpis.Men faktum va att jag gick vilse denna dag och hamnade 2-3 km från bilen ändå har jag plockat svamp där i alla tider .Men träden satt i sinnet när man gick och inte hittade det där trädet !!! Det e kört
ja du…
vet inte vart jag ska börja för att berätta om alla gånger jag gått vilse..
Värst var väl förra sommaren då jag traskade 15km åt fel hål och det slutade med att en skrattande gubbe fick hämta en gråtande fruga. Som tur va så gick jag förbi ett hus där jag kunde fylla på vattenflaskan. Men där kunde jag bara inte med att fråga vart jag var. Gick vidare tills jag kom till en järnväg då kunde gubben via mobil hitta mig!
Nästa gång testade jag att ta med mig gps:en till bilen och ställde in en point där jag parkerat. Jag gick och gick och tänkte att nu ska jag minsann ta mig tillbaks till bilen och tittar på gps:en. Då säger den: Om 800 meter sväng höger…
Då lipade jag igen och ringde gubben på nytt.
Jag kan lätt gå vilse i stan eller i en byggnad om den är lite för stor. I skogen går det bättre, men jag tror det är för att man då är nogare med att se vars man går. Har dock lyckats gå vilse ett par gånger. En gång då jag var ute med en bekant som hade gps. Blev väl lite slarvig då. Vi tappade bort varandra och jag gick helt fel väg. Som tur var så hörde jag en bilväg och gick mot den så att jag kunde bli upplockad.
Andra gången var på en exkusion. Helt plötsligt hade jag gått i fel riktning. Som tur var så var jag inte längre bort än att de kunde ropa så att jag hörde vilken riktning jag skulle gå.
Jag har gått vilse två gånger och har blivit hämtad av snuten båda gångerna. Efter det har jag blivit mycket noga med att tänka på hur jag snurrar runt. Var jag har solen mm. Har även köpt en GPS men inte lärt mig den än. Det kommer väl.
Det uppstår en läskig känsla när man inser läget, därute i skogen.
Jag gick fel på sommaren 09 på högplatån kring Öresjö väster om Trollhättan. Det hade haglat kraftigt under natten och eftersom det är kallare på högplatån än på lägre mark så låg haglet kvar i stora drivor vid vägkanterna och i skogen, trots att luften var varm. Jag hade bara vatten med mig eftersom jag räknade med att det skulle finnas blåbär men de hade rivits ner ur riset av haglet. Efter timmar av fruktlös vandring hittade jag en stor gran som stod i ett besvärligt stenröse mitt emellan två väl tilltagna myrstackar och mitt på myrstigen under granen stod mängder med kantareller. De var lite frostskadade eftersom det låg isdrivor under granen, men i alla fall. Jag stod på huk halvvägs in under den förtorkade granen med myror över hela kroppen och is mallan tårna när min kompis ringde. Hon var arbetslös och vi hade umgåtts flera gånger i veckan på senaste tiden eftersom hon hade semester och var väldigt uttråkad. Det var jobbigt eftersom hon är väldigt dryg. Hon blev jättesur över att jag hade mage att åka ut i skogen utan henne. Jag sa att jag behövde tid för mig själv i bland också men det bet inte. Sedan lade jag på och lyckades kravla ut utr granen och försökte ta mig hem. Det gick inte. Jag var inte alls där jag trodde att jag var utan hamnade i en stor sankmark där vattnet var kylskåpskallt på grund av allt hagel. Det var ganska skönt att gå i eftersom det var jättevarmt. En gång skönk jag ner med båda fötterna i en göl men inte längre än att mobilen i byxfickan klarade sig. Jag ringde min kompis från Nordnorrland som är survivalist och frågade vart jag var någon stans men han visste inte det. När jag äntligen hittade vägen och min cykel och tog mig hem så hade jag varit ute i skogen i sju timmar och jag var rätt slut. Men svamp hade jag.
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
