(1). Tisdag morgon, glashalt, solen håller på att gå upp över horisonten och hjulen slirar på den svarta isbelagda asfalten. Jag kör barnen till skolan mycket försiktigt och vänder åter hem, skogsutflykten får vänta några timmar till tempen har stigit och vinterväglaget har gett med sig. Äntligen på väg och landskapet bjuder in mig med öppna armar. Sitter ni bra? Nu bär det ännu en gång av mot Söderåsen.
Solen värmer de frusta jordarna, älvorna dansar förföriskt en kort stund med solstrålarna, jag känner livet strömma genom moder jord och uppfyller mig till brädden av lycka. Vid första stoppet möter ”Tre Bokarna Bruse” upp, de bräker välkomnande:)
(2). Åvarps fälad är fläckvis beströdd med nattens nysnö, inga mängder men mer än jag trodde. Kan här verkligen finnas någon svamp? För det är på svampjakt jag är, åtminstone delvis men att bara vara här och nu är fantastiskt privilegierat.
Tänk så många som lever där ute och vandrar gatorna fram och aldrig får uppleva dessa underbara stunder tillsammans med den fantastiska verkligheten, utan de förblir fastklistrade framför dumburkens reklamgastande falskhet.
(3). Tålamod är ofta något som den moderna människan saknar, allt skall ske NU. Datorn jobbar för långsamt, snabbköpets kassakö rör sig i snigelfart, varför händer det inget, vad är detta? Lugn och fin, andas, det kommer svampbilder också:)
En stelfrusen röd flugsvamp håller så sakteliga på att tina upp i solvärmen medan älvorna fortfarande dansar i skrymslena.
(4). Lite fakta i allt drömmeri:)
Åvarps fälad naturreservat. Öster om Åvarps by i Vegeåns och Hallabäckens dalgång sträcker sig Åvarps fälad. Den landskapsbild som fäladen uppvisar är en rest av det beteslandskap som tidigare präglade trakten. Fäladen (utmarken) låg längst bort från byn och här betade kreaturen. Eftersom marken inte odlades (och därmed utarmades), utan endast gödslades “naturligt”, finns här en rik flora och fauna med bl. a gullviva, kattfot, mandelblom och viol. Fåglar som trivs här är t ex göktyta, mindre hackspett, gröngöling, gök och buskskvätta. Området blev reservat 1984.
Inne i skuggan i skydd för frosten finns det gott om äldre exemplar av vårtig röksvamp, lika vackra nu som när de är i sina bästa dagar. En Rynkhätta, Mycena galericulata gör sällskap med en liten Gul rottryffel, Scleroderma citrinum.
(5). Några rovfåglars svarta siluett syns i skyn en gröngölings gälla skrik från granskogen straxt intill och upp över Söderåsens sluttning hörs korpens hesa kraxande och fram för fötterna på mig står en svart men förhållandevis fräsch svamp om än inte ärbar en Svartriska, Lactarius necator.
(8). I den multnade förnan och bland färggranna boklöv sticker några obekymrade mörka nagelsskivling Collybia butyracea (tror jag i alla fall att det är) upp sina hattar. En fuktig och vacker Fnöskticka, Fomes fomentarius knackar mig på axeln och vill också vara med på bild.
(9). Medan jag går här och betraktar värden runt mig så slås jag ännu en gång av tanken på att det finns en hel hop människor därute som inte gör annat är strävar efter mer pengar och mer pengar och så totalt ignorerar de naturvärden som de hänsynslöst våldför sig på, skövlar och oåterkalligt fördärvar för framtidens och dras egna barn. Hur är de funtade bakom pannbenet?
Nu fryser jag om händerna och kommer så klart då att tänka på mina rara små trollhänder inte så långt härifrån. Spänn fast säkerhetsbältena, det är dags att kolla till dem, nu åker vi vidare.
(10). Några Snurrkrös, Exidia recisa och en Björkticka Piptoporus betulinus gör sig fina för fotografering medan vattnet stiger i min högra stövel. Jag bytte från kängor till stövlar innan jag gav mig ner i de lite sankare områdena men det var dumt för det har blivit ett hål i stöveln utan min vetskap så nu är jag dyngsur och iskall om lilla foten, tur att man har bilen full med ombyten.
Lite fakta igen. Vi befinner oss nu mitt uppe på Söderåsen här ligger Traneröds mosse, som är en av torvtäkt och dikning opåverkad högmosse. Traneröds mosse är en av de få orörda mossarna i Skåne och tillhör den sydvästliga atlantiska typen, som är mycket sällsynt i Europa. OBS! Vi är i mossens absoluta utkanter i den södra delen.
(11). Jag och ni skall vidare mot Söderåsens nationalpark och Skäralid men väl framme där så får vi ta paus och fortsätta i en annan resa som kommer att bära av in i den djupa Skäralidsdalen med Skärsån rinnande bredvid oss som sällskap.
I nationalparkens sprickdalar och ädellövskogar finns en unik flora och fauna. Särskilt mångfasetterad är förekomsten av vedlevande skalbaggar, ormbunksväxter, mossor, lavar och svampar. Många av arterna är knutna till död ved.
Ha de bra så reser vi vidare senare, hoppas att ni har haft en trevlig resa så här långt:)
Roligt att ni inte blev åksjuka;) Jan de där djuren kan faktiskt vara livsfarliga åtminstone Kronhjortarna, på hemvägen i tisdags i skymningen sprang det ut två stora bockar bara några meter framför bilden, som väl var var jag lätt på gasen, stora och ståtliga med rejäla kronor.
Du får maila mig Helena, det blir ingen tur på nästan två veckor nu, det är höstlov nästa vecka och då är det jobb som gäller men om det vill sig väl så i mitten på vecka 45 blir det nog en tur. Jag undviker helgerna. Var i Nationalparken för några veckor sedan på en söndag och det vill jag inte göra igen, åkte hem i förtid. Det är kul att det är folk i skogarna men inte när jag är där, får inget gjort för många kommer fram och undrar vad jag har för mig så det blir mycket snack om myxar och annat och det tar för mycket tid och njutningen av att vara i skogen försvinner då till viss del.
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
