feta skånemylleåkrarna där sockerbetorna nyligen har tagits upp, tornar Söderåsen upp sig, svart och dunkel som ett hemlighetsfullt väsen där den ruvande sträcker ut sig på den skånska slätten. Ännu en gång styr jag kosan mot mina välkända svampmarker, höstens färgprakt har övergått i novembertonernas gråa och svarta färgskala. Några tunga regndroppar slår oroväckande mot vindrutan men det ser ut att klarna upp i fjärran, inte en gren rör sig, det är helt vindstilla. Dammarna uppe på åsen ligger spegelblanka inte ens ett öringsvak, snart är det fisketävling här.
2.
Bokskogens vackra lyster är borta, de silvergrå stammarna lyfter sina grenar mot skyn och bidar sin tid, snart skall de åter få klä sig i vårens skira grönska. Mystiken finns här året runt nu är den dov och tillbaka hållen, skogens golv är mjukt, man rör sig nästan ljudlöst fram över den rödbruna lövmattan, spanande efter liv, svampliv. Visst där bland löven en enstaka hätta och någon Ametistskivling som knappt går att känna igen då den redan varit genomfrusen flera gånger.
3.
En sista blick ut över de vattniga speglarna och så vidare mot kända mål, regnet har upphört och några snabba solstrålar strilar fram mellan de kala grenarna. Några domherrar lyfter från vägen där de troligen försett sig med lite småsten för matsmältningens skull, de påminner om den annalkande vintern, jag ser Jenny Linds vackra vinterbonader framför mig och tänker att så vill jag inte ha det i år igen, jag vill kunna jaga svamp året runt. Trametes versicolor, sidenticka och troligen en stor Ascocoryone sarcoides, violett geléskål lyser upp en låga vid vägkanten.
4.
På de slingrande smala vägarna som påminner om barndomens saktmodiga vägar i det djupa Småländska landskapet är det svårt att förstå att bara några mil bort pulserar E 6an, E 4an, E22an och ett av världens mest trafikerade sund ett myller av liv och hetsiga människor som jagar runt utan att ha tid att stanna upp och se skönheten som ligger utsträckt vid deras fötter. Här uppe på åsen råder ett stillsamt lugn. De skånska åsarna är som stora slutna rum men som förnöjt öppnar sina dörrar för dem som vill träda in och njuta av deras prakt. En Panellus serotinus, grönmussling några Bulgaria inquinans, limsvampar som det förövrigt finns i överflöd av på alla eklågor just nu och en för mig okänd fingersvamp möter mig uppe på Kopparhatten.
5.
Tystnaden och stillheten här uppe är så påtaglig, att det känns hur den smeker den nakna huden på kinderna, inte ett ljud, jo det fina tisslandet från blåmesar som söker föda i bokarnas skrymslen och hudveck hörs som en viskning från de djupaste tassemarkerna.
Jag har undanhållit er en lägre tid från det som jag egentligen söker här i nationalparken, nja det var inte riktigt sant för några bilder har jag visat på slemsvamparna som jag håller på att inventera här.
Det är en lite udda värld som öppnar sig när man faller på knä vid en starkt nedbruten låga, ett stort och stolt träd som en gång sträckt sina smäckra grenar ut i rymden och gav liv åt så många, skydd och skugga åt så många, den har sedan en tid tillbaka fått ge upp av olika anledningar och nu vilar den utsträckt på den mjuka förnabädden, dragit på sig en smaragdgrön mantel av skimrande mossa. Nu ger den åter liv och skydd till mängder av skogens varelser och här ligger jag på alla fyra som i bön på en fuktig lövbädd och spanar närgående in dess blottade lekamen. På en gammal eklåga hittar jag några Arcyria incarnata - denudata (sådana mellanformer hittar man ibland), ett stort ex av, Brefeldia maxima, stubbsmet och i mossan som täcker stora delar av dess medfarna kropp en massa Physarum album (Bull.) Chevall. (= Physarum nutans Pers.).
6.
Dags för den obligatoriska fikapausen, inga svampmackor idag utan hembakat rågbröd med stekt ägg och kaviar, ett gott och värmande te, så otroligt gott. Inte många krogmiddagar slår denna kulinariska upplevelse och ingen krog kan erbjuda en interiören som denna, en stilla höstbokskog med dess silverpelare som lyfter upp evighetens ändlösa tak.
Ännu är det tillräkligt med ljus i några timmar till för att söka vidare vid de många utsträckta kropparna. Plötsligt hettar det till och små intensiva flammor stiger upp ur förnan en hel familj med små vackra flammor visar sig intill en boklåga, Anthina flammea, eldtofs.
7.
Värmd av de vackra små edtoffsarna går jag vidare mot nästa låga, en liten spenslig eklåga och på den uppsplittrade veden hittar jag något som jag aldrig sett förr, vet inte vad det är men det får mig att tänka på grenig lavklubba så det kanske skulle kunna vara enkel lavklubba men hittar inget bra jämförelsematerial så är det någon medresenär som känner igen denna lilla varelse så sänd mig en viskning. På den mossbelupna delen växer Neobulgaria pura, blek geléskål även denna finns på många lågor.
8.
Vråkarna skriker i skyn och jag tar upp min hökpipa och skriker med dem en stund, de är inte lika nyfikna nu på hösten som på våren då de hävdar revir då kan jag få dem till att cirkla allt närmare och de kan förvirrat segla runt och undra vad det är för en galning som sitter där nere i vårgrönskans dunkel och ropar och kivas med dem. Framme vid nästa fyndplats visar sig ännu några myxomyseter närmare bestämt Physarum virescens (Ditmar).
9. Nu börjar skymningen sänka sig och i det tilltagande mörkret är det meningslösta att fortsätta jakten, vinden har börjat härja och slita i de kala trädkronorna, lukten av regn som en följeslagare i vinden det är lika bra att få apostlahästarna att dra mot bilden för hemförd. En givande dag har det varit och på väg mot parkeringen kan jag inte motstå några stopp vid intressanta objekt, det är nog inte många som kan låta bli att stanna ytterligare någon gång för aldrig blir det raka vägen hem. Några Physarum album (Bull.) Chevall. (= Physarum nutans Pers.) som har hittat en gammal svamp att växa på och några Didymium nigripes försöker gömma sig på ett löv, några Physarum aff. Cinereum får följa med hem för fotografering.
10.
Ett måste är att kolla till mina skötebarn som inte verkar må så bra. Jag kommer bara åt två av dem, den äldsta växer där inte ens stövlarna räcker till efter den senaste tidens ymniga regnande och nu piskas mer regn fram av den hårda vinden så besöket blir kort vid trollhänderna en bra avslutning på dagen. Den ena som var på gång att växa till så bra har fått alvarliga skador, vi har diskuterat det innan här på forumet vad de kan bero på, jag har en teori som inte har framkommit innan och det är att den nya tillväxten har mer vätska i sig och har helt enkelt frusit sönder då det har varit ner mot nästan – 10 grader här på åsen vid minst 2 tillfällen under den senaste veckan. Hypocreopsis lichenoides, trollhand
11.
Hua vad det ylar i trädkronorna nu när Oden drar runt med sina härskaror, här bland trollen skulle jag inte vilja tillbringa natten. Nu åker vi hem till hemmets varma vrå, tillagar en värmande svampsoppa tar ett gott glas rött och sjunker ner framför stereon med lite skön musik (Adiemus med songs of sanctuary) är inte helt fel. Hoppas utflykten har varit till belåtenhet för er alla;)
Som vanligt så vackra bilder med talade texter !
Skåne bjuder verkligen på förändringar i landskapet, jag minns första gången jag gick i bokskogen, så trollskt.
Tänk om man hörde fågelkvitter, vindens sus och andra naturens ljud samtidigt som man tittade, du får göra DVD av dem :)
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
