Kolla i denna länk om inte annat:

http://svampguiden.com/forum_visa_old.asp?inr=163654&fnr=1&sok=&Start=2850&Offset=50&ipos=3

Denna musseron hittades i Trehörningsjö i höstas under svampkonsulentträffen.

Jag vet inte var man hittar originalet, men det här skrev Erik Malm i Jordstjärnan 12(1), 1991:

..Fries var naturligtvis en stor naturvän och knallade från Uppsala till sin hembygd i Femsjö i södra Småland och skickade andra på samma promenad för att leta svamp, när han blev äldre. Det har tecknats ned en anekdot, som belyser hans entusiasm, av en av hans släktingar. Det handlade om en sällsynt svamp, en jättemusseron, Tricholoma Colossus, som Fries hade hittat i sin ungdom i Femsjö och sedan inte återfunnit. Han hade inte givit upp hoppet om det och skickade sin son Robert från Uppsala för att söka svampen efter noggranna anvisningar om, var han skulle leta. Och Robert fann den.
Vid nyåret 1862, då tankarna gick tillbaka till det gångna årets händelser, fällde han följande för den verklige vetenskapsmannen betecknande ord:
“Mycket har jag att vara tacksam för. Sally är lyckligen gift med Mörner. Sanna har blivit förlovad med Almén. Thore har blivit adjunkt, men, hjälpe mig Gud, ta mig fan, att Robert hittade Colossus är ändå det bästa.”

Ju längre tiden går desto mer förändras historien! Detta är inte heller originalet, men från mykologen Hugo Stelins SVAMPBOK (med en jättemusseron på framsidan), utgiven 1932.
Stelin skriver att om jättemusseronen berättas:
“I sin ungdom hade Elias Fries funnit en sällsynt svamp, vilken han på äldre dagar, då praktverket Sveriges förnämsta ätliga och giftiga svampar utgavs, önskade avbilda. Originalexemplar av svampen kunde emellertid ej erhållas i Uppland, utan Elias sände sin son Robert ner till Femsjö med tillsägelse att gå dit och dit och så och så många hundra alnar bortom en uppgiven sten samt där söka svampen. Och så gott var den gamles minne och så god lyckan, att den efterlängtade svampen verkligen fanns där, och Robert kunde föra upp ett jätteexemplar till sin fader. Med vetenskapsmannens hänförelse utbrast då professorn, i vars familj många lyckliga tilldragelser just vid samma tid inträffat: Nog är det roligt, att Sally blivit lyckligt gift och Sanna förlovad, att Thore blivit adjunkt och Robert tagit sin kandidat, men vad är ändå allt det där i alla fall mot denne rare svampen?”