Denna då ganska igenvuxna f.d. betesmark gallrades mycket svagt för drygt ett år sen, Den innehåller allehanda levande träd och buskar, fina stubbar och smått och lite kvarglömt grövre avverkningsavfall. Allt grövre blev annars flis. Dags för koll i vår - eller tidigare!
Bild för bild kommer vi allt närmare på den perfekta skaren.

Syren”häckarna” hos hunden var helt rimfrostiga, men syns nog igen vid blidare väder…
Men vi hittade iaf svamp som redan kommit i ticktråden.

I dimma dold ! Riktigt poetiskt skrivit Jan, nu får svampstaff lite konkurans :).
Samma väder här i Torsåker, Gästrikland, så jag avvaktar / inväntar bättre tider, nöjer mig med att se på andras bilder.

Rimmfrost kan väcka den mest slumrande poeten;)

JAG EN VATTENDROPPE.
I den blå skymningen fann jag mig ovanligt vacker. Det var faktiskt många millennium sedan som jag hade deltagit i en sådan bedårande föreställning.
Jag var gnistrande klar, vit och ren som oskulden. Solens sista orangeröda strålar målade några kvardröjande slöjor på den djupt blåsvarta himmeln där stjärnor började tändas. Det var som att skåda ner i djupet av ett förälskat öga och se sig själv som en spegelbild däri. Jag var ren och gnistrande kall rimfrost på en sagoboksek långt ute på den av mina vita, rena oskuldsfulla systrar täckta slätten.
O vad vi strålade av glädje, tänk vilken lycka att få deltaga i detta underbara ögonblick. Detta som händer oss vattendroppar allt för sällan, att få gnistra och få vara stilla och beskåda världen med himlavalvet ovan, utan att bara svischa förbi som hastigast för att uppslukas av något hav eller försvinna ned i myllan för att vidare förena sig med sina gelikar och tränga ned i berggrunder genom årmiljoners avlagringar.
Så underbart att få hänga här och skåda ut över landet och se att det är gott. Ännu inte alltför förgiftat, nej ännu ett tag skall vi få vara sunda och friska, ännu kan någon dricka oss utan att behöva dö.
Ännu kan vi glatt porla fram i någon frisk liten bäck. Vidare, vidare genom frisk och stark grönska som slukar några av oss med glupande aptit, och ändock är balansen väl upprätthållen. Vi andra far vidare för att förena oss med flera systrar, vi blir stillsammare, men inte för allvarliga. Vi vill fortfarande leka, nu vill vi dansa till bäckahästens klara melodier. Framåt, framåt genom det vackra landskapet, kittlande och pigga leker öringarna i våra strömvirvlar, vi smeker susande fram genom deras gälar och ger liv åt allt vi möter på vår väg. Vi som är livet strömmar med glädje fram genom landet och vi sjunger i tusen stämmor, njut av oss, njut av oss. Se hur landet och dess bebyggare lever av oss, genom oss, i oss, med oss. Utan oss vore allt slut så behandla oss väl, var snälla mot oss. ”Ty det i gören mot oss, gören i också mot er själva”.
Tänk att få hänga här som en vit dröm, drömma och hoppas att man inte skall sluta som en grå och smutsig, förgiftad, förnedrad och utstött.

Janne ”JAS” Svensson

Jaha, och har någon tittat på det tredje motivet - som jag redan före rimfrostens tid tyckte var kul…

Jo Jan jag har så klart tittat på alla dina bilder i denna tråd och motivet på trean kan jag bara inte gissa men att det ser ut som något som fastnat eller eller växer på någon ståltråd, taggtråd eller vajer men vad det vet i tusan. Jag kanske ska be lite om ursäkt oxå för min långa historia men jag kunde inte låta bli nu när rimfrosten kom på tal. Berättelsen är egentligen en insändare som jag skrev riktad till Skanska och banverket angående Rhoca-Giutsläppet vid tunnelbygget genom Hallandsås.

JAS; du och jag vet väl var vi har varandra - och alla dina ord var väl ganska vackra, men, som du nog anar, inte riktigt i min stil…
Men det finns säkert de som njuter!

Lavarna på bild 3 växer på en elstängseltråd med “spunnet, (troligen) vegetabiliskt fodral”. Det går fina hästar innanför och de var om inte blodtörstiga så iaf närgånget nyfikna. Lugnare att kolla vidare utan hund. Jag kallar fyndet för “Electric lichen band” - tills vidare. Vem vet, laven kanske kommer i stöten av kittlingen!
Det finns många hundra meter “sånt” men jag klippte ändå inte av ens en endaste lten bit som kollekt!

Idag sken solen och skaren bar på åkern upp mot den gallrade beteshagen. Vid S kanten av en utgrävning möttes jag av en klen björkrotända som på närmare håll såg ut så här:
Ska det månne bli dallergröppa?

Det finns gott om grövre avverkningsrester, här sälg. Den döda, lilla, gamla tallen hade haft det svårt under livet och vridit sig i våndor!  Funderar på att borra fram åldern på den… På sydsluttningen finns mycket mat för svampiga organismer.

På en gammal oxel finns den största (”oxel-”)eldticka jag hittills sett, P. alni – eller kanske egnare än så? Kunde inte mäta, men den är säkerligen över 40 cm bred. Bilden tagen med ”landscape mode”!  Sen småttingar på en annan av de många oxlarna.
Kanske bra ställe för en enkel vårexkursion.  Och det är faktiskt bara 3-400 m till en bombmurklelokal som jag nämnt för drygt ett år sen i den ’äldre tråden’ ”Början och slutet på treartstråden”. 

HÄNSYN   NATURVÅRD   HÄNSYN   o.s.v. står det på snitseln!. :-((

”Electric lichen band” består åtminstone delvis (tog alla fotomodellerna på en sträcka av hela c 25 cm) av Pseudevernia furfuracea, gällav. Trädskiktet domineras av björk.
Så här ser de ut inomhus, en del i dåligt ljus.

Idag skulle jag sitta hemma och skriva när hundpatrullen var ute - det var -23.9 i morse och det kunde vara skönast inne!
Men så blev det inte. Jag följde med - och så här såg “Electric Lichen Band” ut i det gnistrande solskenet!
Och inne i söderfönstret är den första “Green sausage” ätmogen!