Vi har ju diskuterat det här med spridningen och norrgränsen för judasöron och nästan hela tiden förknippat den med sambucus nigra (hylle/fläder). Jag har flera fynd av den på framför allt alm och bok men även på ask och GRAN, eventuellt har vi ett fynd på asp men det är för tillfället lite osäkert så vad är det som bestämmer gränsen hur långt norr ut den kan nå? Har någon några uppgifter om när de första fynden av den gjordes i Sverige? Att det var i sydvästra Skåne är väl helt klart men hur långt har den nått idag. Att den är funnen norr om Halmstad någonstans i Blekingen och straxt norr om Kristianstad vet jag men sedan då? Har den kanske “alltid” funnits i dessa områden men inte observerats? Med tanke på andra organismers spridning åt alla håll och kanter vilket man brukar hänvisa till klimatförändringarna och svamparnas sporer är ju luftburna och borde inte ha någon svårighet att sprida sig åt alla håll och kanter även de. Vad är det som avgör en arts spridningsförmåga mån tro? Många frågetecken blev det:)
1. på Alm.
2. på Ask.
3. på Gran.
Hej Ewa!
Jag har inte kollat med artdatabasen men jag tror inte att några fynd är rapporterade från andra håll än Skåne, Halland och Blekinge. De fynd som är gjorda från Kristanstadstrakten (Balsberget) är att betrakta som iögonfallande då de inte är “kustnära” !? Inte ens från Öland och Gottland är de rapporterade även att det i det närmaste är samma klimat där, om det nu är klimatet det hänger på!? Ett fynd i dina trakter vore nog att betrakta som sensation:) Men i bäckravinerna ner mot Vättern borde det finnas en hel del intressanta saker att beskåda, mycket död ved verkar det i alla fall finnas där, lycka till men det dröjer väl innan snön är borta där:(
Det var många svåra frågor du hade, JAS.
Jag vet inte när det första fyndet gjordes i Sverige, men den äldsta kollekten som jag känner till, är från Hallands Väderö 1946.
I flera andra länder anses arten vara mycket vanlig, och på andra håll odlas den med framgång, så visst är det konstigt att den inte är vanligare här.
Men det där med att sporer finns överallt och kan spridas hur långt som helst, stämmer inte riktigt. Det stora flertalet sporer ramlar ner ganska nära svampens växtplats, och det kan ju också vara så att de inte behåller sin grobarhet särskilt länge.
Dessutom kan de behöva hjälp av diverse djur för att transporteras längre sträckor och få chansen att infektera ny (skadad) ved. Fåglar, insekter, betesdjur?
Jo det är klart Irene att det är mycket som skall spela in för att de skall spridas men lite konstigt är det ändå att det inte har hänt så mycket med dess spridningsområde. Om man tar flädern som exempel och det är ju där judasörat finns i störst utsträckning så har den ju en mycket riklig blomning där många insekter och fåglar vistas det förekommer oxå rätt mycket häckning i de täta buskarna, så har vi bären som börjar mogna fram i augusti som är populära bland fåglarna. I de täta flädersnåren rör sig även en hel del större fåglar som fasaner och rapphöns. En del hjort och rådjur rör sig oxå o dess närhet kanske inte så mycket då de verkar ogilla fläderdoften. Sist men inte minst så rör det sig en massa naturintresserade människor bland flädern både för att samla blommor till saft, vin och cider både i kommersiellt som privat syfte, det plockas en hel del bär oxå så nog borde sporerna ha en god chans att spridas i ett lite större område men då kanske det hänger på groddbarheten.
Detta är intressanta frågeställningar som jag mest ägnat mig åt när det gäller mossor och det är ju rätt stor skillnad mellan mossor och svampar (t.ex att moss-skotten är haploida medan svamparnas fruktkroppar är diploida, men bägge sprids ibland med sporer (mossor sprids dessutom väldigt ofta med vegativa spridsningskroppar). Jag tror att det mycket handlar om sannolikheter. För att en spor ska ge upphov till en ny fruktkropp krävs ju både att den sprids, landar på ett lämpligt ställe som inte redan är upptaget och att sporen gror, och för att en fruktkropp ska bilas också att mycelet förenas med ett annat mycel av annan typ så att ett tvåkärnsmycel bildas (jag är ute på lite hal is här, vet inte riktigt hur det är med Judasöra). Ju fler sporer som sprids desto större sannolikhet att några hamnar på lämpligt ställe. Men sedan måste de gro också och sannolikheten för det kan vara väldigt låg, t.ex kanske krävs en minsta fuktighet, pH, temperatur, näring eller något annat. Detta måste finnas under en viss minsta tid. Man kan tänka sig det som ett fönster som är öppet allt från en väldigt kort till en längre period. I södra Sverige kanske fönstret står öppet tillräckligt länge tillräckligt ofta, men inte längre norrut och på vissa platser är det alltid stängt. Dessutom minskar antalet sporer i luften ju längre från källan man kommer. Man kan ju experimentera med att tillföra massor med sporer till ett lämpligt underlag i en lämplig miljö så kanske man får en etablering (i alla fall så tror jag sannolikheten ökar) elle så kan man försöka påverka förhållandena.
Det här var ett försök att överföra från mossor till svampar. Ni får gärna protestera om ni tycker jag har fel, det kan bli en intressant diskussion i brist på artfrågor.
Om man vill att en art skall sprida sig kanske man kan hjälpa den på traven genom att ympa in mycel på lämpligt substrat men jag vet inte vad man skall anse om detta? Är det fel och i så fall varför, kan det ställa till skada som när man inför en ny djurart på en plats där det egentligen inte lämpar sig ur ekologisk synvinkel. Vore intressant med åsikter om detta.
Åsikter kan men ju få ha, och jag tycker inte att det är fel att hjälpa sällsynta arter på traven, när det i många fall är så att deras naturliga livsutrymmen har krympt.
Botanikintresserade brukar i alla fall inte dra sig för att samla fröer och så dem på nya, lämpliga platser.. Lyckas det, så gör det ingen skada. Om det misslyckas, beror det väl oftast på att miljön trots allt inte passade dem.
Det finns en del växter som har hamnat lite på fel plats och tar över så att säga, Jättebalsaminen är en. De senaste 10-15 åren har en senapsart spridit sig från sydligaste Skåne och upp genom landet och nu syns den i nästan varenda jordplätt som blir bearbetat Jag har sett den ända upp till Stockholmstrakten. Med fågelfrön har någon hemsk art oxå slagit rot kommer inte ihåg vilken men Jan A tog upp den i höstas tror jag. Det finns säkert fler botaniska exempel som inte har utvecklat sig till något bra så lite försiktig skall man nog vara. Men att tex. ympa in judasöron på fläder/hylle känns rätt harmlöst men men man kan ju aldrig vara helt säker.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.