Denna är helt okänd för mig!? Underlig plats fann jag den på oxå, får nog åka till Borås i höst och kolla om den är vanlig där. faktiskt enda ex.t jag sett där på 7 år. Något bra förslag på dess namn mottages så klart med rent hjärta. Tyvärr lite oskärpa i bilden men jag blev så förvånad då den helt plötsligt dök upp så det blev som det blev. En bild på en kall och trög Viskan oxå - 15g förgår morse.
Korrekt, Gula, det är en Vileda tillhörande släktet Fungus Culinae, dvs “kökets svampar”.
Viledan är allmän och förekommer i Sveriges samtliga temperaturzoner, siktas alltså även i fjällmiljöer och vid mycket låga temperaturer, därav detta trevliga fynd i slutet av februari. Mycket tålig, såväl mycel som fruktkropp är mycket härdiga emot torka, och har en nedbrytningstid i naturen på 5-10 år.
Exemplaret på bilden är mycket vackert, fotografen har lyckats väl med att återge struktur och vanligt förekommande växtmiljö, men tyvärr klassas Viledan som oätlig på grund av sin seghet, den osmakligt sega mörkgröna hatthuden och brist på smakämnen.
Däremot kan samtliga Viledor göra nytta i hushållet i rengöringssyfte, då svampen har den egenskapen att den löser upp och avlägsnar feta matrester om man bara kombinerar gnuggning med svampen med en aning diskmedel. Kan lukta dåligt efter en tids användning, och tjänar då på hastig förvällning i kokande vatten.
Det är en värnpliktig kremla. Kallas Helmet of the Woods på engelska. Exemplaret på bilden har förmodligen blivit skrämd av en buss eller kanske en vivel och krypit ihop i försvarsställning. Bör inte plockas utan ett smaktest. Om smaken påminner om påskmust ska man genast ta betäckning. Om den smakar julmust är den dock helt ok att äta.
Vilken expertis vi har här på forumet!! Jag ska lägga till en del av mina egna forskningsresultat.
Den Järnfotade Porslinstickan, Elektrodus Isolatorus, är det mycket riktigt på Caspars fina foto. Notera att denna art borde rödlistas, då den endast växer på ledningsstolpar. Efter stormen Gudrun har nätägarna valt att i allt högre grad gräva ner kablarna av ekonomiska skäl, och därmed försvinner den Järnfotade Proslinstickans naturliga växtplatser på grund av vår nutida levnadsstandard. Utrotning av arten är nära förestående, vilket utarmar vår svamprikedom på ett mycket beklagligt sätt.
Fynd av en raritet som den Järnfotade Porslinstickan i Ättekullaskogen borde snarast inrapporteras till Länsstyrelsen, men jag vill samtidigt be er, Stefan och Caspar att inte visa någon var era exceptionella svampvänner växer. Det finns en stor svart marknad för dessa rara tickor i öster, ett enda exemplar kan betinga ett pris på 10000 yen, och att smuggla tjuvplockade exemplar genom tullarna är idag ett mycket lönsamt uppdrag för de s.k. Järnfotskurirerna.
Helmet of The Woods, svenskt namn Värnpliktig Kremla, är också sällsynt. Gratulationer till Bo E som fångat ett exemplar i full mognad med sin kameralins. Caspars iakttagelse om smaken är korrekt, det ska smaka julmust, annars är svampen farlig att förtära. Enklast tar man ett smakprov direkt vid fyndplatsen genom att försiktigt skrapa kanten på hatten så man får ett tunt pulver att hålla tungan emot. Se dock noga till att spotta ut provet efteråt, eftersom denna kremla kan ge upphov till järnförgiftning om den äts utan att vara ordentligt avkokt i flera vatten.
Det Bo E skriver om förväxlingssvampen Mystisk Stålhätta är också intressant. För att säkrast skilja Skogshjälmen ifrån Stålhättan kan man titta på sporernas färg. Mikroskop behövs inte eftersom sporerna är starkt färgade och ovanligt stora. Lägg bara den nyplockade svamphatten på ett stort vitt papper över natten, och titta noga på vilken färg sporavtrycket på pappersarket har mellan exakt klockan 05.00.10 och 05.00.11 på morgonen. En äkta Skogshjälm lämnar ett avtryck som påminner om en roströd cirkel med inslag av svettband, medan Stålhättans färgning går mer åt det brunröda hållet.
Kom på att jag kanske borde förklara den höga prissättningen på Järnfotade Porslinstickan, Elektrodus Isolatorus, litet närmare:
Svampen krossas och mals i traditionella stenkvarnar till ett fint puder, som sedan används som tillsats i potensmedel jämte olika traditionella läkeväxter. Produkter som innehåller även små mängder av svampen är hett eftertraktade i finare bemedlade japanska kretsar. Den unika ingrediensen ryktas ge även lätt svampiga gubbar en järnhård erektion. Vetenskapliga bevis för denna effekt saknas i nuläget, trots omfattande laboratorietester. Möjligtvis handlar det om en s.k. placeboeffekt, baserat på dels en hög järnhalt och hårdheten i svampkroppen, dels det stiligt upprättstående växtsättet. Jämför med noshörningshorn, så förstår ni den bakomliggande mytologin kring släktet Elektrodus.
Den här växe på aspved, fot ca 10mm hög.Hatt mycket hård och fjällig, skiftande i olika bruna nyanser.
Porlager flagnande, lätt att skrapa av, samma färg som hatt. Sporer rostbruna.
Mina funderinga kretar kring rosttickan Phellinus ferruginosus och att detta är underarten Phellinus ferruginosus dyckert.Heter den snickarticka på svenska?
Tina, du är fantastiskt på att upptäcka våra minsta vänner i svampriket. Underbart foto!
Jodå, det är en liten Snickarticka, i folkmun även kallad Dyckertsvamp eller Dycking. Den har en stark förankring i svenska folkets medvetande, och har i vissa svenska subkulturer såsom de skygga Hobbysnickargängen och de våghalsiga Takspånsspikarna blivit närmast kultförklarad, då den sedan urminnes tider använts som berusningsmedel.Varma vårdagar kan man i villaområden skymta Hobbysnickare som brukar svampen genom att sätta den i mungipan samtidigt som de suger försiktigt på svampfoten. Detta ger brukaren en lätt euforisk känsla, särskilt om sugandet utförs i strålande solsken med en hammare i ena handen och en planka eller ett takspån i den andra. Några direkta risker med Dycking-sugandet har inte kunnat bevisas, utöver några magsår då oerfarna brukare råkat svälja hela svampen.
För några år sedan gjordes en studie av sambandet mellan Dycking-bruk och fallolyckor från tak i Takspånsspikarkretsar på västkusten, men det kunde inte bevisas på ett övertygande sätt att svampens effekter på människan låg till grund för alla dessa benbrott som uppstod då folk föll ned från sina spåntak. Av den anledningen är Phellinus Ferruginosus med underarter idag inte narkotikaklassad i Sverige, och kan därmed sägas vara ett slags tillåtet berusningsmedel. I Norge däremot, har man noterat att olycksfall bland svenska gästarbetare är vanligt i samband med fynd av utsugen Dycking kring byggarbetsplatserna, och där är det idag aktuellt med en förbjudande lagstiftning.
Sedan järnåldern har Phellinus ferruginosus dyckert varit känd inom läkekonsten.Då som medel mot blodsjukdomar och järnbrist.Svampen har även visat lindrande effekt mot anal magnetism.Upptäkt av Nöjjes massakern(se här http://www.youtube.com/watch?v=7HfBJ9ink-Y)
I modern tid används jästa avkok på svampen flitigt vid t.ex de årligen återkommande kräftskivorna över hela landet.Man tar en nubb(e)eller ett järn som det heter.Effekten brukar tydligt visa sig frammåt småtimmarna, då somliga personer suger i sig som svampar.
Det stämmer, hur kunde jag glömma det? Användningen av Dycking i folkmedicinen mot just Anal Magnetism är etablerad, bra påpekande Tina! Har just nu en laddning “nubbe” stående i skafferiet inför kommande sommars festiviteter, och kan dela med mig av farfars husrecept från 1927:
“Man tager en handfull raka Dyckingar af god kvalität, och sköljer dem väll uti rent vatten så att alla spår af jord, trä eller annan smuts rinner bort. Tag sedan en väl sköljd glasflaska af volymen ett halvft stop, och häll svampen ned uti flaskans botten. Fyll därefter upp kärlet med godt renat brennvin, gerna hembrändt, och se noga till att hälla till dess att flaskans hals äro fylld. Tillsett avskrap av en sockertopp, motsvarande vad som ryms på din tumnagel, ock korka flaskan noga. Ställ denna blandning mörkt och svalt, gärna i jordkällare, i sju veckor så att spriten drar ur Dyckingens verksamma och välgörande kraffter. Sila upp i glaskärl, söta den mörkröda drycken efter behag med melassis eller ren, god honung, och njut till god mat eller som avec.”
Mycket gott, kan jag lova! Man blir lite fånig av den om man dricker mer än ett par spetsglas. Min farfar sa alltid att det stärkte blodet, och han brukade ge kossorna en slurk när de nyligen kalvat, för han menade att de återhämtade sig snabbare med en skvätt “nubbe” i magen.
Tänk, vilken bekväm tillvaro man skulle ha om man led av Anal Magnetism och var intresserad av att plocka Phellinus Ferruginosus Dyckert.
Man hittar ett ställe, sätter sig ner och vips…..
hela baken full…..
bara att lossa och lägga i korgen.
Sedan är det en annan sak att jag tyvärr sett ett alltför allvarligt missbruk av dessa svampar, under vårt arbete med att bygga hus.
Har hört att det finns avgiftningscentraler med omskolningsprogram på Arbetsförmedlingen, men vet ej om det är framgångsrikt.
Vår husleverantör hade i alla fall aldrig hört talas om saken vid en förfrågan.
Årsmöte, Puggehatten (skånes mykologiska förening) i kväll. Jag blev invald i styrelsen och så visade jag ett 50 min. långt bildspel på myxomyceter och trollhand så nu är de krånglande nerverna och abstinensbesvären under kontroll ett tag hoppas jag:)
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
