Och vad är det som aldynorna klättrar omkring på? Misshandlad hasselticka? Och på den tredje bilden?

Dessa stora, tunna, sidenglänsande, småborstiga tills.m. rostöron på eklåga, antog jag först slarvigt vara borstticka. Många var också alggröna!
Vid exkursionen kom några andra möjligheter upp – men är det verkligen sammetsticka? Bl.a. idag har jag tittat på många sammetstickor, ffa på asp, och/men alla hade den typiska, sjukt gula färgen också på ovansidan och ingen hade sidenglans!
De första två bilderna har jag visat tidigare (18/4), men de två sista är färska från i går; äkta borstticka till höger…
Är de sidenglänsande trots allt sammetstickor?

Och så de två färska från i går…

En ”eldticka?” – på klen, död björk vid Nyby äng (Börje sjös utlopp). Vi diskuterade men kom inte fram till ngn slutsats.

Mot slutet av dagen hittade Hans dessa på en klen tallåga. Efter knappt två dygn hade jag möjlighet att återbesöka dem.  Uno Eliasson reagerade över ett STORT ägg som krupit upp på en granstubbe sommaren 2009.
På dagens tall har förmodligen en ”reticulariakropp” förirrat sig upp på en tallåga - där den delat sig!

Hej Jan! Angående dina tickor så är det ju en aning svårt att avgöra så här på avstånd men däremot är jag ganska säker på att reticularian/sotägg inte kryper omkring och klättrar upp på saker, de lever däremot inne i den murkna vedens vindlingar och insektsgångar när den plötsligt får för sig om att det är dags att komma ut och inspektera utsidan på dess hemvisst, den kan då endast på några timmar tränga ut som fogskum ur någon/några små sprickor/hål i substratet. Att du sedan hittat den på tall är väl däremot lite ovanligt, mina fynd är uteslutande på lövved och då främst på ek, al, alm och fågelbär. Hittade en stor fruktkropp i fredags på ek. Bifogar bild på den.

Nja, jag har allt sett sådana som helt enkelt “måste ha klättrat”! Bl.a. den jag hade på gran för två år sen - och som Uno E reagerade på - hade allt gjort så...

Några gissningar då:
Sammetsticka på 3-4 känns som ett bra förslag, typiskt är ju också att den brukar bli gravt larvangripen.

På den första bilden inbillar jag mig att det kan vara konidiestadiet av någon nästing/gömming/dynsvamp.

Tack för det också Irene!
Jodå, ett konidiestadium är det - och det trevliga, officiella svaret kommer förhoppningsvis snart!

Så här lite fanns i går kvar att se av Hans tall-sotägg. Det hjälper inte ens att man känner “koordinaterna”!

I går var jag på Fytoteket och lämnade in kollekt till Ryman.  Jag hade med mig ganska mycket och sa att ”är det för mycket, så kan du väl dela med dig till andra herbarier.”  Man hade inte SÅ mycket förut, ett fynd från Fiby urskog - allt blev kvar i U-a!
Så nu är allt klart och ev. nyfikna kan få veta att det handlar om Conoplea globosa, rökpipsvampens konidiestadium.
Jag gjorde fyndet den 18 april, en vecka före Uppsala Svampklubbs annandagpåskexkursion och frågade samma dag i tråden http://svampguiden.com.digitest.biz/forum_visa.asp?inr=196410&fnr=1&sok=&Start=100&Offset=50&12
(bild 3 i serie 1) vad det kunde vara. Inget svar.
Under exkursionen tog Hans v E med kollekt hem; en liten bevuxen barkflisa. 
Den 2 maj lade jag ur frågan igen, i denna tråd.
Småningom, den 11 maj, kom där ett förslag från Irene att det kunde vara ett konidiestadium…
Men redan den 3 maj hade jag fått mail med goda nyheter från Hans, som kommit på vad det var för svamp. Tack Hans!
Därefter har jag besök lokalen ytterligare ett antal gånger gånger, sökt/funnit mera Conoplea och beskrivit också lite annat.  En rapport kommer småningom på Uppsala Svampklubbs hemsida.

Ni som har rökpipsvamp på era marker kan väl ge er ut och titta efter också denna lilla svamp - med trevligt utseende men med otrevliga effekter för de träd som drabbas.
Googla på Conoplea globosa – det finns en del att läsa – och så finns dessa bilder ”på ryska”, de enda bra bilder jag hittat:  http://mycoweb.narod.ru/fungi/Conoplea_globosa.html