Jag är lite av en nybörjare på svamp - plockar soppar, kantisar, taggisar, trattisar, röksvamp, rodnande fjällskivling och fårticka. Men där jag bor (Falun) finns så mycket skäggriskor att jag börjar bli mogen att ta steget att prova dessa. Däremot tycker jag att det inte stämmer vad jag läser om dessa riskor och vad jag ser i skogen. Många skäggriskor, fortfarande med tydlig zonering, saknar tydligt skägg på kanten, andra skäggriskor har ett mörkare utseende (tallriska?) och en del är både ljusare (blek skägg?) och mörkare (?) än skäggriskan. Ändå står det att enda förväxlingssvampen är blek skäggriska. Utifrån det faktumet känns ju skäggriskan som en rätt safe svamp, men när man sedan läser avsnittet om riskor generellt på svampguiden får man känslan att de flesta riskor med vis mjölksaft skall betraktas som giftiga. Är det bara jag som är övertolkande och är skäggriskan helt enkelt en bra nybörjarriska, eller skall man verkligen se upp eftersom vitmjölkiga riskor är en “riskgrupp”? Självklart stämmer alla andra riskor-kännetecken som sprött kött, ihålig fot och vit mjölk. Många gånger har jag tänkt “ah, äntligen en blodriska” när jag hittat en liknande riska, men sedan blöder de inte alls, trots att de både ser ut som skäggriskor/blodriskor och har alla andra kännetecken. Hm.
Samma resonemang gäller för pepparriskan, som inte verkar ha så många förväxlingssvampar (lakritsriska), men där man ändå får känslan att i princip alla bruna riskor är giftiga.
Ska man helt enkelt lämna riskorna och prova lite kremlor istället? Avkokningen på riskor känns ju lite sådär (även om jag har en bra paltgryta i källaren).. :)
Jag kan bara svara för vad jag tycker. Själv har jag lämnat riskorna för länge sen.
Skäggriska, pepparriska och skogsriska är sådana som bör hanteras på ett speciellt sätt - kokas, saltas ner, och lakas ur före tillagning. Vill du prova den metoden, kan du få ihop hur mycket svamp som helst, men man måste ju tycka att det är gott också.
Blodriskorna bryr jag mig inte om, oftast maskätna, och inte tillräckligt goda för att vara värda besväret.
Hade det funnits mandelriskor längre norrut, hade jag säkert satsat på dem.
Ett par sorters kremlor brukar jag plocka, det är sillkremlor och kantkremla.
Ett tips:
Ta med dig svampar som du är osäker på och gör ett besök på Skogsriskans svampjour utanför Gallerian i Falun. Måndag den 12 sept kl 16-18 är sista chansen för i år.
Jag plockar och äter riskor med glädje. Sen är jag ju finne också. Man drar av hatthuden(som är lätt slemmig), kokar dem i mycket vatten, kyler av i vatten och låter dem sedan rinna av ordentligt, gärna under tyngd. Sen kan man använda dem som annan svamp, gärna med lök, peppar behövs inte men timjan och dill passar bra.
Jag gör färs av dem till bullar och biffar, lagar såser och soppa på dem, gör piroger och pajer av dem. En del saltar jag in, för att göra svampsallad av. Den blir bäst på saltad svamp. Recept finns att titta på här på siten.
Glömde svara på din fråga Nicklas.
Riskorna är rätt riskfria, inga allvarligt giftiga finns. Att de med vit saft är giftiga är trams. Skarpa i smaken är de före avkokning, utom blodriskorna som inte ska kokas. Man kan få diarre och magont av en del sorter, men en del får ju ont i magen av kantareller.
Ja, det kan bara du avgöra. Smaka dig fram får du se vad du gillar bäst.
Jag håller med “finnen Boman”, jag plockar “finska riskor” med glädje jag också. Jag är finne jag med. Skäggriskor, peppar riskor, skogsriskor när jag hittar dessa. Ser alltid efter att det kommer vit mjölk ur svampen. Kokar dom, fryser ner. Blandar svampen i köttfärssås. Svampstuvning blandad med mildare svamp, typ champinjoner. Favoritrecept är svampsallad.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.