och bilden.

2. C. amarescens Moser (blekspindling). Den är, som namnet antyder, bitter i smaken. En del anser att den är synonym med C. cæsiostramineus, som har violett fot och fibrig hatt, en teori som motsades av Moser. Framtiden får utvisa om de skiljer markant i DNA, vilket jag förväntar mig.

3. En av de många formerna av C. glaucopus (strimspindling). Komplexet utreds och verkar bestå av en mängd olika arter, denna kan exempelvis vara C: parherpeticus.

4. C. orichalceus (= C. cupreorufus), en ståtlig flegg med många färger. Det från början grönaktiga pigmentet oxideras mer och mer för att till slut bli rött på dom äldre exen.

5. C. barbaricus (fagerspindling, barrformen), en mycket vacker art.

6. C pseudoglaucopus, ståtliga svampar stora som dasslock och med en fotknöl inte av denna världen. Även sporerna är stora.

7. C. corrosus (halmspindling), an annan bjässe, typisk för kalkrik barrskog.

Glömde säga att 6. heter violettrandad spindling, fast ofta är det dåligt med det violetta.

Här kommer till slut ett par sällsynta Telamonier, båda beskrivna av fransmannen och sverigevännen J. Melot. Båda saknar svenskt namn (och fattas i Funga N.).

9. C. procax, en enorm sak för att vara Telamonia. Svartnar kraftigt vid utvecklingen.
Jag hittade den på Sören G.s lokal.

8. C. poppyzon. Den här Telamonian med mycket smala sporer förekommer i en tallform som eventuellt är artskild. Jag tycker Fries gamla namn C. dilutus skulle kunna stämma bra på den.

Nr 7 ska väl vara bullspindling istället.
Kul att se så många barrskogsfleggar, tror vi saknar de flesta här längst i söder.