Jag förstår din frustration ;-)
Har själv en Irländsk Settervalp på 5 månader men det funkar faktiskt rätt bra, den har varit lös rätt mycket under veckan här på Gotland.

Ja inte lätt alltid med hundar…

Är nybörjare på svamp själv och förra hösten hade jag busig lånehund med mig när jag hittade “mitt första egna” trattkantarellställlen.
Det blev lite panik när den började springa runt bland svamparna och bara ville ha uppmärksamhet av mig :-)  Lyckades kommendera iväg hunden ett tag men när han kom tillbaks full i (torr) lera och började rulla runt i svamparna så kommenderade jag “Plats” och “Stanna”...  det hjälpte i alla fall en stund;-)

Jag har inga problem med inkallning på min.
Men han är superduktig på svampsök vilket resulterar i att jag drunknar i svamp här hemma!

Jag är väldigt rädd för hundar och tycker det är jättejobbigt att i skogen bli påhälsad, skälld på, av en hund och inte en husse eller matte inom synhåll. När de sedan efter mycket om och men lyckas lokalisera jycken och paralyserad tant får jag alltid höra: Visa inte att du är rädd för det känner hon/han ändå.

Jag förstår hur du känner Pochahontas och det finns inget försvar för husse/matte där om det inte är så att du är ute i jaktskogen för då blir det lite knepigare hur man ska ställa sig eftersom många former av jakt bygger på lösspringande hundar och jakträttsinnehavaren har rätt att släppa hundarna lösa.

Ja det där är ett dilemma. Min hund är otroligt duktig på kantarell men han är 11 år nu så han har fått gå i pension. Jag gör fler och kortare svampturer numera. Har en liten malteserhund som inte brukar synas i skogarna direkt.

Jag tycker det är helt fantastiskt att gå ute i svampskogen med hund! Jag är glad, hunden är glad och som tur är kommer hon på inkallning och håller sig alltid nära (vallhundsgener). Bättre naturupplevelse finns inte!!
MEN, hunden visar ingen respekt för svamp! För inte så länge sedan trampade hon ner alldeles för många kantareller (se bild, ej arrangerad!). ;)

Ojdå Sara! Men vilken fin hund du har och det verkade ju finnas många kantareller just där så en liten olycka kanske inte gjorde något. Är det en vit herdehund du har?

Ha ha, nä det fanns gott om svamp så några nedtrampade exemplar gjorde verkligen ingenting. :)

Jodå, det är en vit herdehund! Snart nio år men fortfarande kommer frågan “hur gammal är valpen?”, ha ha.

Känner igen det där Sara. Vår lånehund, en gatublandning, tror att det ska lekas när jag böjer mig när och ska börja plocka. Han kastar sig fram och vips är ett antal nertrampade.
Finessen är att kasta en pinne jättelångt eller upp i ett träd så att han har att göra medan jag räddar svampen :-)

Förstår vad du menar och jag får också den där “valpfrågan”. Min vita hund är 11 år och det syns ju inte något grått på honom. Man ser att din hund är lite busig på ögonen, verkligen fin!

Jag tycker om hundar, i skogen och utanför men har skrämts ordentligt av en liten pytte till hund. Satt nämligen och plockade kantareller på ett tyst ställe mellan två bergknallar. Mossigt, gammal skog, vildsvinsbök och solsken.
Plötsligt skymdes solen bakom min ena axel, inget ljud hördes. Skuggan var stor. Studsade upp och skrek BU, ifall det var svin.Eller nåt annat farligt.
Vände mig om och där satt en spaniel eller något sånt av minsta modellen, på rumpan, skrämd av mig.
Långt bortifrån hördes en skrämd damstämma ropa -Hit! Hon kom springande genom skogen.
Fick klappa stackars hunden lugn och sen lugna matte. Skämdes en aning:-) Matten visste inte att där finns vildsvin, rätt många och inte helt ofarliga.

Underbart Boman :) sorry alla hundägare, men det var rätt kul…jag brukar ha en av våra katter med som sällskap i skogen. Han skrämmer slag på mig med jämna mellanrum, när han helt plötsligt är borta för att senare hoppa ner från ett träd…alltid rakt på mig :) han är fö bra på att markera svarta trumpeter, men man får skynda sig att ta dem annars äter han :)

Ha ha, ja alla har vi någon relation till hundar i skogen, men din historia med spanieln, Boman, var verkligen kul! :D Och ja, Gina, visst är det praktiskt med vita hundar (syns jämt, även i mörker) och inte blir de gråhåriga heller. :)

Ja, nu är det kul därför delade jag den med er. Men då...
Min sista egna hund, en blandis av labbe, schäfer och finnstövare, tyckte om att hjälpa till med svampletande. Något han lärde sig självmant, liksom att äta blåbär från buskarna. lät inte honom äta ur hinken:-) Gick alltid med långlina eller lös nära, beroende på årstid. Jagade inte, störde aldrig andra i skogen utan höll sig mycket nära och sprang rundor runt mig. Kom till mig som för liten valp, knappt 7 v, övergiven.

Så hundrädd är alltså lika med “köp dina jäkla burkchaminjoner på ica” eller?

Vår egna hund har lärt sig att vara mer försiktig bland svamparna och oftast sitter hon numera vid sidan om. Värre var det idag med mina föräldrars hund. Han satte sig MITT ibland alla trattisarna! Kan iofs bero på att han pga sämre hörsel fick vara kopplad och inte kunde gå så långt ifrån…
I skogarna här hemma får vår hund alltid springa lös då det sällan är ngn som går här. I nya skogar har jag alltid kopplet med och finns det folk i närheten går hon kopplad. Förra året sprang en jakthund förbi henne på ca 30m avstånd och inte ens den sprang hon fram till. Hon går sällan mer än 10m ifrån oss:)
Bifogar en bild ifrån idag på min hund och min far. Mina föräldrars hunds nos syns också lite;)