Hej igen:)
Ett tag sen nu men fann idag ngt oväntat som även väckte poeten i mig;)

I november mörkrets dvala när allting känns så grått
när julen kryper närmre och allting är så brått
då kan det faktiskt hända att små fröjder de glöms bort
man glömmer bort att kolla under dagsljuset så kort

Om ögonen är öppna de stunder man går ut
så ser man saker som nu borde vara slut
än finns det vackra färger ute i skog och mark
de växer i gräset och på trädens bruna bark

I hästarnas vinterhage precis utanför mitt stall
då möttes jag av solsken trots att dagen kändes kall
det gav mig en känsla av sommar som jag vill dela här med er
det handlar inte om några svampar som ni snart ska se:)