tycker jag! De finns på ett barkfritt parti, metern upp på samma döda tall som jag - enligt Irene - har söta blödskinnbarn tre m upp på: Att bilderna är väldigt suddiga beror delvis på att de inte är stackade, delvis på andra ogynnsamheter…
Jag tycker mig trots allt kunna ana ”musslingskivor”/-lameller…
Det är vad jag hoppades Skogsfrun - men här, i en ung tallskog i hundrastningsskogen?
Sensationellt! Dessutom är denna helt snövitt borstig.
Det finns ett upplandsfynd, mycket markligt, från 1996 - om jag minns rätt - på artportalen, i lövängsrest på Väddö (SKS)? Mina bor iaf mycket exkursionsvänligt!
Det är tyvärr möjligt Irene, men dessa är nog (åtminstone ännu) lamelliga hela vägen—- hoppas jag.
“Genom åren” har jag samlat på mig åtskilliga violtaggingar från många mycel, visat upp de vackraste och de konstigaste - och i några fall följt hur de utvecklats från yngre till mognare stadier.
Några av samma klass som dessa har jag dock aldrig förr sett.
Möjligen kan jag ta mig ut till dem på söndag eller måndag och kolla närmare – och då det finns ett liknande mycel en liten bit ifrån dessa, så kan jag kanske förmå mig till att skörda och ta hem några mycket små ”violbarn” till kuvösateljen..;)
Tyvärr är det nog som vanligt ”mellanfoster” mellan de icke poriga Trichaptum-typerna.(Mina violtickor, T.abietinum är ALLTID perfekt porig och växer på gran.)
2008 visade jag i tråden http://svampguiden.com/forum_visa_old.asp?inr=125056&view=open&fnr=1
stora, kraftiga, undersköna ex som hustrun hittat på en tallstubbe, inte alls lika de små kräk jag nu under vårvintern hittat på ”ett stort antal” klena, självgallringsdöda tallar.
Först två bilder på nyhemtagna ex från andra mycel än de tidigare visade, sedan en gammal dålig bild från 08-11-11 på mer än 7 cm stora ex.. Jag undrar just hur det står till med de s.k. arterna…
Trichaptum-arterna har fascinerat många forskare, men de molekylära studierna har fokuserat på abietinumgruppen, som ansetts vara speciellt mångformig. I den gruppen finns flera distinkta utvecklingslinjer. Vissa är delvis kompatibla (interfertila) med varandra, andra inte. Några är alltså på väg att utvecklas till nya arter, andra har möjlighet att fortsätta bilda hybrider och bevara mångformigheten.
Det kan vara bra att veta att en låga eller stubbe med violtickor ofta hyser mer än en individ. Varierande utseende på t.ex. tickornas porlager på en och samma låga kan alltså bero på det.
Jag har inte sett att det har gjorts tillräckligt omfattande undersökningar av ett eventuellt laricinumkomplex..
Jag har inte kommenterat Irenes senaste inlägg i denna tråd eftersom jag inte vet vilka s.k. mykologer hon nämner – och ännu mindre vad de har för sig…
Men idag traskade hunden och jag till Gråbens revir och fotade några frk i ett mycel - av många likartade - av vad jag kallar jag T.abietinum. Och jag dem i massor, men BARA på gran. Typisk ticka med porliknande porer…
När jag kom hem satt ett flintskalligt och uppenbarligen mycket väl befluget nattfly vid ytterdörren…
Och Boman - visst var det så! Jag hittade inget bättre illustrationssätt..;)
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
