Är det fler än jag som stör sig på att folk ropar och skriker till varandra i skogen? För att inte tala om barnfamiljer där ungarna skriker och gapar så det ekar utan att föräldrarna gör något.
Själv försöker jag röra mig tyst och smälta in i naturen, har jag sällskap så pratar vi lägre än samtalston. Bor i Gbg så det kanske är ett storstadsproblem.
hej..ja nu är det ju så..att jag har själv två barn…jag äslakr att gå i skogen o det gör mina barn med..dom är små o har väldigt kul när vi är ute o plockar svamp.Barn låter..dom leker o busar o skrattar o tjuter o skriker…det är barn…jag vill inte ens göra nåt åt det..jag äslakr mina barn o jag älskar att se dom ha roligt.Man behöver ju inte “smälta” in såpass…vi är ju ändå människor..dom får ju inte springa oomkring o skrika..men oväsen från småbarn är helt oundvikligt..speciellt när dom är fler än en=)det är ju tråkigt att du tycker det är jobbigt.Men vi har fantastiskt roligt o det är givande för hela familjen.
Detta inlägg måste vara ett skämt! Jag blir betydligt mer irriterad av att det plötsligt står en stingslig fjolårsälgkalv alldeles intill mig. Lågflygande flygplan är ett annat störningsmoment. Men barn? I dagens Sverige är det inte så många barn som har den stora förmånen att få vistas i naturen, så vad gör väl några glädjetjut!
Tack för den Annette! Jo jag är gubbe, och har inga barn :-)
Men inlägget var seriöst, var i Svartedalen i helgen men fick åka därifrån p g a allt oväsen, inte måste väl barn skrika bara för att dom är i naturen?!
I naturen vistas man med vördnad, och Bo, hur kan man bli irriterad på en älg??
johnny. jag hoppas du skämtar!?
när jag och min sambo är ute och plockar svamp, håller vi ständigt kontakt genom att ropa till varandra då och då, för att inte komma bort ifrån varandra.
att barnen “stojjar” i skogen ser jag som ett positivt tecken. mera glada barn i skog och mark!
var detta inte ett skämt hoppas jag att du går till doktorn och får lyckopiller.
nu ska vi ut och tjoa i skogen!
hej hopp!!
mvh
gud va trist det låter..lite glädje är ju underbart..vi lever inte på 520talet då barnen gick tyst o snällt vid mammas/pappas sida..tysta som möss..o tur är väl det???låt dom ha roligt…barn låter..o det ska dom få göra också.kanske tur att du inte har några barn….
Ja, jag kan faktiskt förstå att du blir irriterad, men samtidigt så vill jag inte få tyst på en lycklig 6-åring kille som sjunger “kalle johansson, kalle johansson-sången” för sin mamma för att locka fram Karls johnasvamp :=) Men det är skillnad på glädje å rent ouppfostrade barn som är i skogen mot sin vilja. Men det tror jag att alla håller med om…Men ärligt talat tror jag att de föräldrarna lider mer av ljudet än vad du gör. Ta på dig hörselkåpor :=)Sen är faktiskt skogen fri för alla, och alla har vi olika toleransnivå :=)
Jomen det vet du väl. Alla barn födda efter den “fria uppfostran reformen” är ju världens medelpunkt. De MÅSTE ju få göra som de vill, de är ju BARN !!
Fy på dig att kritisera dessa.
OBS! IRONI.
__________________________________
Håll i era ungar. Alla är inte lika förtjusta i dem som NI är.
__________________________________
Jodå, jag har 2 vuxna söner som ALDRIG kallat son mor “Jävla käring”
Alltså, jag förstår verkligen inte korrelationen “fri uppfostran” och att kalla sin mor “Djävla kärring”? Så, barn som är glada i skogen är automatiskt barn till släpphänta föräldrar som låter dem göra som de vill? Är inte det ganska trångsynt.
Mina barn kallar inte mig “Djävla kärring” heller. Faktum är att de inte får använda kraftuttyck öht. Men, vill de skratta och leka i skogen får de göra det. Det låter fö inte mycket värre än de ljud många djur ger ifrån sig.
Det är kanske på sin plats att komma ihåg att glädjeutrop många gånger låter mycket högre i skogen än de gör i trädgården. Av någon förunderlig anledning har ljud en tendens att eka i tätt trädbeklädda områden ;)
Så, “kärringar”. Håll i era sura gubbar. Alla är inte lika förtjusta i dem som ni.
(Urklipp från länken till vänster på denna sidan)Vad är allemansrätten?
“Vi har faktiskt allemansrätt i det här landet!” En del åberopar allemansrätten som stöd för drulligt beteende. Många ser den som en rättighet. Andra betraktar den som en skyldighet. Men mest av allt är den en möjlighet. En möjlighet för var och en att ta del av alla de värden som naturen erbjuder.
Man kan också se allemansrätten som en frihet; friheten att vistas i naturen utan detaljerade regler. Det är en frihet under ansvar. Vi måste visa hänsyn mot omgivningen och vara rädda om andras egendom.
Kort sagt: Inte störa - inte förstöra.
Jag tycker inte att barn(vuxna) skall springa omkring skrikandes hela tiden, det kan bli störande, men om de av glädje ger upp ett tjut då och då, är väl inte så farligt.Jag tar mig ofta ut i skogen för att få lugn och ro, inte ofta jag träffar på någon som stör.Men jag bor ju i Norrbotten så vi har stora skogar att ströva i och chansen att träffa på någon svampplockare är int särskilt stor.
Menniskor som retar sig på obetydliga saker gör det oftast för att dom inte har så mycket annat att göra. Tråkigt att andras glädje ska störa dom.
Kan inte fatta att man kan uppleva andras närvaro som störande så man måsta åka hem. Då tycker jag det är dags å se på sig själv i stället å försöka komma underfund med varför man retar sig på saker.
Problemet ligger förmodligen innom en själv.
Hoppar in i debatten då jag för första gången igår valde att byta stig ett antal gånger just p g a högljudda barnfamiljer.
Barnen skrek högt när de hittade en Karl-Johan eller fick spindelväv i håret eller bara hittat nån kul grej i skogen.
Föräldrar stod och gapade typ: Nu har vi så det räcker nu går vi hem!
Men visst, när de gått gick jag tillbaka och hittade faktiskt några kantareller som de missat!
Jag tycker naturligtvis det är trevligt att familjer tar ut barnen i skogen och lär dem lite om svamp och annat trevligt.
Det är väl bara så att man instinktivt går åt ett annat håll för det är ju troligare att göra egna fynd om man är för sig själv, tror man i alla fall, men som sagt man kan ju plocka de missade resterna efter andras svamplycka oxå!
Visst kan skrikande ungar vara irriterande. Man måste inte illskrika för allt bara för att man är barn. Och jag har själv småbarn, så jag vet hur de funkar. Jag försöker lära mina telningar hänsyn och att när man är i skogen är man tyst. Självklart får man prata, men just tystnaden är ju en del av själva upplevelsen, och om man dessutom kan komma vilda djur så nära att man i alla fall får syn på dem är det ju inte fel.
Vilken tur att vi bor i ett land med många stora skogar!
Inte är det många som har lika stor möjlighet som vi till ensamhet.
Själv tycker jag om att höra glada stojiga barn.
Bortskämda skrikiga barn kan ju förståss vara lite jobbiga i längden, men jag tror nu det är jobbigast för dom som rår om dom.
Själv kan man ju gå nån annanstans.
oj vad mkt inlägg pga detta, så bara för det så måste väl jag oxå uttryck en åsikt.
Man måste kunna lära barn att gå i skogen utan att skrika… lär Era barn att lyssna på skogens alla ljud istället för att skrika, så skogens alla djur sticker iväg i ren förskräckelse och framför allt: barn behöver oxå få uppleva tystnad!!! Barn utsätts i allt för stor utsträckning av stojiga och högljudda miljöer i skolan och dagis, det är inte ovanligt att barn lider och både huvudvärk och tinnitus pga av skrik och stoj.. så föräldrar: varför inte ta vara på tiden i skogen och låt era barn uppleva tystnaden både för Era barns skull, och om dom har svårt för det så betyder det att dom måste ÖVA sig ännu mer på det,
och för Djuren och alla andra svamp-plockares skull. Visa hänsyn! Herregud nu får man ju inte ens prata i mobilen på t-banan men skrika i skogen är tydligen ok…
mvh/Ann
både förälder till tonåringar och gammal lågstadielärare…
Det är nog lite av ett storstadproblem kanske, fast jag måste nog erkänna att när jag hör folk komma i skogen och prata och stoja, går jag för det mesta undan, gömmer gärna undan bilen också, det är väl lite “gött” att vara ifred, känns faktiskt fel att ropa och gapa i skogen, har försökt att applicera detta på mina barn också, lite som att “inte vissla på sjön”, om ni förstår vad jag menar..
Jonnie:
“lite som att “inte vissla på sjön”, om ni förstår vad jag menar.. “
Vi som är s a s uppfödda i skogen och vid eller på sjön ser detta som självklarheter, men kanske man inte kan förvänta sig detta av alla storstadsbor idag.
Tjusningen med naturen är just stillheten, friden och i möjligaste mån tystnaden…men med dagenms biltrafik och flygplan och högljudda motorbåtar så vill det till att komma rätt långt bort för att uppleva detta till 100%.
Några procents avkoppling är i alla fall värt att fylla sin söndag med, tycker jag.
ingen orsak.. men jag måste ju ta dig i försvar när du blev helt bombarderad men inlägg av typen: “det är ju undebart när barn är stojiga och tycker inte du likadant som vi, så måste du vara en sur enstöring gubbe som är typ bitter på allt”
Barn måste få lära sig att vi är gäster i djurens hem…Jag älskar själv barn, finns det något finare än att se och uppleva ett barn som med största försiktighet klappar, smeker kaninen eller marsvinet hemma, eller som står i skogen och lyssnar, studera gärna ditt barn ansiktsuttryck i denna stund så lovar jag dig, förälder att du får uppleva något fantastiskt… Många föräldrar att så fixerade av att barn måste ha roligt.. dvs att skrika o stoja för att må bra.. inget kan vara mer felaktigt! Ditt barn mår bra av att uppleva lugnet och tystnaden .. Vissa barn har helt förlorat förmågan att viska.. därför att de aldrig pratat med låg röst i hela sitt liv, pga att omgivningen är så hödljudd så att de måste överrösta allt o alla…
Och så tillbaks till skogen som på mång håll i världen huggs ner och försvinner, så måste vi lära våra barn att värdesätta skogen, att uppskatta skogen, så att de i framtiden kan bevara skogen med ess djur och svampliv ovh det gör man bäst om man lär sig att lyssna i skogen..skrika och stoja kan man göra i lekparken…
mvh
men Ann..mina barn är fyra och två och går inte i förskola eller så utan jag är hemma med dom…alltså utsätts dom inte för så mycket oljud…så små barn gör ljud ifrån sig..dom springer inte omkring o skriker..men dom hörs i skogen..sjunger lite…hojtar till om dom hittar nåt kul o framförallt..skrattar..o jag måste säga att barn överhuvudtaget får inte störa så mycket nånstans nuförtiden utan att folk blänger…så det är skönt att vandra i skogen där dom bara kan va sig själva…som sagt dom springer inte o skriker utan njuter av livet bara…tråkigt att det finns folk som stör sig tom där…men vi har inte stött på några som klagat ännu utan tvärtom..tyckt det varit trevligt att vi tar ut dom i naturen o låter dom göra annat än att sitta framför tv el spel hela tiden….
Men Camilla…men självklart att dom gör ljud ifrån sig… det är ju inte det vi pratar om ..barn som går o sjunger eller eller skrattar, utan vi pratar om skrik och stoj med onormalt höga röster..det är skillnad och barn mår bra av att stanna upp i tillvaron och lyssna på dessa härlig små, ljud som skogen avger…och du som har så små härliga barn och går ut iskogen har ju världens chans att lära din barn att uppskatta skogen…
och om barn som sjuger eller skrattr för att störa sig på det måste man ju vara typ en meter ifrån.. här pratar vi om skrik som hörs på flera hundra meters avstånd… det är inte kul…
Det finns alltid störningsmoment när man är ute, vare sig det är barn eller vuxna… tyvärr verkar det vara nåt man får finna sig i, för det går ju inte att uppfostra andras barn, vare sig de är små eller stora. Synd bara att det blir så stor diskussion om annat än svamp i ett annars toppenbra forum =)!
för att lätta upp den infekterade stämningen (mina barn och andras ungar…).
Jag har gått i svampplockarskola med min mormor och morfar så länge jag kan minnas. Lektion 1 i denna skola är att aldrig skrika när man ser en svamp (för då kan de springa iväg), istället ska man säga “Vov”, som ett kodord för att inte skrämma svampen… Det funkar framförallt på murklor…
Förstod först LÅÅÅNGT senare att det handlade om att de tyckte att det var jobbigt när man skrek högt vid varje svamp man hittade (murklor hittar man ju rätt många av när man hittar dem…).
Har numera en nyckelretning när det gäller murklor och säger “vov” varje gång jag ser en murkla… ;-)
Får jag föreslå att ni som störs av barnskrik i naturen går lite längre in i skogen.
Jag var själv ute med en 6-åring och en 3, 5 åring i lördags. De skrek av glädje när de hittade första svampen och det får de gärna göra för mig. Med barn kommer man sällan särskilt långt från parkeringsplatsen. Hade jag inte barn skulle jag plocka på helt andra ställen och det borde vara en smal sak för de som stör sig på barnskrik att göra samma sak.
Jag är själv uppvuxen på landet och har lekt i skogen som barn. Ljudet av lekande barn hör till på platser där människor vistas.
Till Charina som mer än en gång påpekar att barn skall vara tysta av hänsyn till djuren ställer jag följande fråga:
Vad tror du är mest stressande för djuren - skrikande barn som rör sig på en liten yta och som djuren hela tiden vet var de finns (pga just skriken) eller smygande vuxna, som tyst och oförutsägbart drar fram över stora ytor på sin jakt på svamp?
har en dotter på 8 år som alltid har förstått att vara tyst i skogen. varför skrika och göra en massa oväsen. det förtar hela stämningen av skogsturen, att antingen lyssna på tystnaden eller fågelkvitter. heller inte speciellt smart att röja sin position för andra eventuella svampplockare i skogen. lika dj-vligt som skrikande barn och vuxna i skogen är skällande hundar som det borde vara skottpengar på ! dessa betsar kan verkligen ödelägga en dag i skogen om man har barn med som är rädd för hundar och inte kan avgöra vad för hund det är utan enbart hör skallet. o k vid jagt tid är det en annan historia, men då får man hålla sig borta från skogen.
Jag har inga barn och är varken van vid – eller förtjust i – barnskrik. Och visst kan föräldrar hålla barnen måttligt lugna var man än är kan man tycka. Jag är mycket i stall och där får ju alla barn lära sig att vara lugna, inte skrika eller springa för det skrämmer hästar. Inte vantrivs barnen där bara för det (tvärtom)!
Men ärligt talat så ser jag det som NOLL problem. Precis som nån annan skriver; går man bara lite längre in i skogen och kanske ffa åker ut en längre bit på landet så är det ju total ÖDE! Jag har väldigt svårt att tro att det skulle vara besvärligt i någon del av landet när man ca 2-3 mil utanför Stockholm lätt hittar skogar där man inte möter EN människa på en hel dags svamp-letande. Så störs man av över-glada barn så kan man väl byta miljö själv…
Jag personligen pratar inte med särskilt många djur. Däremot vet jag att vilda djur är skygga för människor. Det spelar ingen roll hur tyst du är, när älgen, rådjuret eller haren märker dig dig så sticker den (eller gömmer sig).
Tänk dig t.ex två harar. Det ena hör på långt avstånd några skrikiga barn. De rör sig mycket långsamt närmare, men larmar så mycket att haren hela tiden vet var de är och kan hålla ett säkerhetsavstånd.
Den andra hör grenar som knäcks och löv som prasslar när enn människa närmar sig. Eftersom människan är tyst och försiktig och rör sig fram och tillbaka över en stor yta måste haren hela tiden vara på helspänn för att hålla koll på personen i fråga.
För mig är det långt ifrån självklart att den ena typen av mänsklig aktivitet är mer stressande än den andra. Vilda djur blir stressade av alla människor, och vill man bespara dem från det får man hålla sig hemma!
Jag anser att jakten är ett mycket större problem än barnskrik. Under jakttider är det ett jä_la liv i skogarna! Hundar som skäller och gevärskott som ekar miltals, bara pga att vissa personer är så in i hel_ete kå_a på att få sätta kulorna i levande varelser!
Där kan vi snacka om att störa den naturliga tystnaden och den civiliserade ordningen!!!
Bra Ragnar! Mer ordning o reda…visst är det så för djuren. Men även vi vanliga människor stör oss på dessa över-klass-vandaler som intar skogarna och blåser i sina töntiga trumpeter…mer patetiskt får man leta efter…och vi Hästfolk kan ju inte rida på våra ridstigar längre för jägarna är ju blindstyren..ser ju inte på vad de skjuter… de sköt min katt förra året…och svampskogen för att återgå till ämnet.. törs man ju inte ge sig in i när man vet att de skjuter på allt som rör sig…
Nyss hemkommen efter en tur i skogen på jakt efter svamp..
Inte blev det mycket svamp, men väl ett underbart möte med en hare, som inte verkade särskillt rädd av sig.Kan det bero på att jag rör mej tyst och försiktigt när jag är ute.De finns människor som är ute i naturen för att få lugn och ro.Vi måste lära oss att visa varandra respekt och det bör vi lära våra barn, barnbarn också.När jag fick följa med min far ut i skogen, lärde han mej att om vi är tysta så får vi uppleva saker, kanske se olika djur, se fåglar och höra dem sjunga Jag har fem barn som alla från tidig ålder lärt sig att vistas i naturen och ta hänsyn till allt levande.De har lärt sig mycket, som de nu för vidare till sina barn.Barn gör inte som du säger , barn gör som du gör.Johnny hoppas att du kommer att få många fina stunder i svampskogen, när du kan njuta av lugnet och tystnaden och fyllda svamkorgar.Carina i Norr
Men ni vill gääärna köpa en rådjurstek i Östermalmshallen när ni ska ha bjudning… Vi jagar på VÅRA egna marker där NI utnyttjar allemansrätten.
Kött ska ni ha men jaga det får vi inte göra….
Yttra er inte om jakt när ni inte har en susning om vad ni talar om!
Jag har en son som är 5 år.
Han brukar följa med på kortare turer i skogen, men blir snabbt uttråkad och börjar fäktas med pinnar istället med tillhörande skrik.
Det tycker jag är OK, för han är med oss i skogen och det var ungefär så jag började som barn.
När jag växte upp gick jag på svamp och bär-promenader i skogen med mina föräldrar och byggde kojor och täljde barkbåtar, men som tånnåring vart det såklart slut på det.
När jag senare blev medelålders kom jag ihåg hur mycket jag tyckte om att vistas i skogen och det föll sig naturligt att börja igen.
Det är så jag vill uppfostra min son.
Naturligtvis får han lära sig att inte skräpa ner och förstöra.
Men han har ett behov att röra sig och det högljudda kommer på köpet, och när vi plockar svamp vet han att man inte behöver skrika.
Fast ett och annat glädjetjut kommer ibland.
Jag hoppas att han får trevliga minnen som han bär med sig och inte ett ställe som han upplever stelt som “kyrkan”.
Ang. att jaga.
Känner ingen skuld att äta kött, men jag äter gärna viltkött, då jag vet att djuren inte har bott i en trång box.
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
