Jag sitter på åhörarläktaren och lyssnar intresserat på alla inlägg i detta heta ämne. En sak slår mig med blixtens kraft:

Alla skribenter har rätt. Eller omvänt: alla har fel. Några har glömt hur det är att vara barn, andra inte. Själv är jag stundtals också som ett barn i skogen. Jag sjunger hitlåtar och ditlåtar och ser överallt leende djur stå och nicka i takt bakom trädstammarna. Ett och annat omusikaliskt djur flyr tyvärr undan med ett brak men det bjuder jag på.

Huvudsaken är att vi och djuren känner vördnad för varandras existens och det är varje ansvarskännande förälders uppgift att överföra detta på sina barn på det sätt som var och en tycker är lämpligt.