Kan även saxa in ett utdrag ur skriften nämnd ovan.

“År 1650 skeppades från Gotland 90 % av Sveriges hela utförsel av furubjälkar och
brännveden stod för 60 % av riksexporten. Hela exporten stod för 20 % av rikets
totala trävaruutförsel till utlandet. Även fortsättningsvis under 1700- och 1800-talen
ståd trävarorna för en mycket stor del av Gotlands totala varuexport (Melin 1945).”

Tack för infon, Guteinfo :)Och ändå ingen Goliatmusseron! Varför?

JAS, det där är ju en förklaring till varför det knappt fanns några tallskogar kvar mot slutet av 1800-talet! Det enda träd som hade ett lagligt skydd var eken.

Det är förstås inte hela förklaringen till varför goliatmusseronen inte har hittats i Skåne och på Gotland, när andra följearter som motaggsvamp, skrovlig taggsvamp, blåfotad taggsvamp (den som ska få ett nytt namn), talltaggsvamp, kråsmusseron och kantmusseron finns där.
Det långa avståndet till andra bestånd av goliatmusseron bidrar väl också till att det har varit svårt för den att vandra in - eller återkomma om den någon gång har funnits där..

Man skulle kunna tänka sig att pH-värdet i marken är för högt för goliat eftersom den också saknas på Rättviksheden, men det förklarar i så fall inte varför den finns på Bonäsheden (Orsa) som också är påverkad av siljanssiluren.

Sant Irene, åtminstone när det gäller Gottland i Skåne så var man ju rätt mån om sina tallar då de höll sanden på plats. Det är klart att det nog skövlades en del här oxå åtminstone till bränsle. Får nog snoka reda på lite mer info om den skånska tallskogen.