Håller tummarna för att det blir något kvar i det området i alla fall! Nyckelbiotopen t.ex…

Ja verkligen! Jag har försökt att tyda kartbladet du skickade och det är väl frågan om nyckelbiotopen klarar sig.
Inte långt därifrån , nedanför Stollen ( Storbergsgruvan )finns ett annat intressant område med b.l.a violgubbarna, dofttagg och fransade jordstjärnor.
Måste kolla med killen på länsstyrelsen om han var dit i höstas, fick vägbeskrivning, koordinater av mig.
Nu vet jag i.a.f vem som äger skogarna som det gäller.

Ja du Lena vi strider ju med kommunen om vår hasseldunge som har naturinventerats och enligt inventeraren är det synnerligen olyckligt att ens röra något mer än det som redan är gjort. Dungen är sällsynt med så mycket signalarter på begränsad yta Får se vad det får för resultat i slutänden. Vi har kopplat in pressen och naturskyddsföreningen nu.

Enda förhoppningen man kan ha är väl att de om råden som inte anses skyddsvärda i alla fall planteras med blandskog efter avverkningen och att fler skogsägare får upp ögonen för vad skog egentligen är, alltså inte massaved och timmer omvandlat i pengar utan något helt annat och betydligt värdefullare.

här är det inte fråga om återplantering utan upplag av skrot Jan, det vet du ju som varit där.

Jo jag vet men jag skriver

“att förhoppningsvis planterar man blandskog på de kalhyggen man gör”

Ren skövling och våldtäkt på moder jord är ett fördömande av livet och borde straffas som likvärdigt med grov våldtäkt då man våldför sig på själva livets grundpelare och att det ibland sker i rent oförstånd är ingen förmildrande omständighet.
Är de som våldför sig till på köpet dyrkare av mammon borde straffet bli hårdare!

Vad du tar i JAS :-)

Största boven har väl i alla fall varit de skogsvårdande myndigheterna som har rekommenderat just kalhuggning och återplantering som den bästa (enda!) metoden för en god återväxt. Förhoppningsvis är det på väg att ändras till det bättre, med mer varierade skogsbruksmetoder och metoder som anpassas bättre till ståndorterna.
Inte som det har varit de senaste decennierna - plantering för att möta efterfrågan på vissa virkesslag med förhoppningar om bättre lönsamhet..

Bäst är givetvis att aldrig kalhugga och inte plantera, utan istället lita till självföryngring. På det viset kommer markerna att få en sammansättning av trädbestånd som passar just de markerna. Plantering ska i så fall bara ske som en komplettering till den naturliga återväxten.

Vad är egentligen poängen med att kalhugga stora ytor på en gång? Om man istället avverkade i gator, säg 5 meter breda med 15 meter skog mellan dem, så skulle ju de skogsarter som lever där förmodligen klara sig riktigt bra, och de nya träd som växer upp i gatorna skulle vara bättre skyddade mot väder och vind. Visserligen skulle man behöva avverka fyra gånger så ofta för att hålla samma produktionstakt, t.ex. vart tionde år istället för vart fyrtionde, men vid varje avverkning skulle bara en fjärdedel av markytan och träden påverkas.

Om man dessutom krökte gatorna så att vinden inte kunde rusa fram obehindrat så skulle förmodligen t.om. de lavar och andra arter som bara växer långt inne i skogarna klara sig. Vad är det egentligen som hindrar en sådan avverkningsmetod?

Ja jag tog i i natt för jag blir bara så trött ibland, jag menar så klart inte att man skall hänga de enskilda skogsägarna (förutom de riktigt stora ;) ) Så klart är det inte lätt för “småägare att göra som de själva vill då de nästan alltid är toppstyrda av regler och krav från uppköparna.
Tur att Irene står stadigt och kan föra debatten/inläggen på en mer saklig nivå än vad jag gjorde i natt, får nog skylla lite på ett par glas god dricka :-)

Metoden som Leo föreslår är bra, och den används på sina håll, där skiftena inte ligger alltför avsides och är tillräckligt stora för en sån planering.
Jag blev så glad när jag såg det på en tallhed! Remsorna som hade huggits var ca 20 m breda, ungefär med den räckvidd åt båda sidorna som maskinerna har - och med ca 50 m mellanrum. Där hade man också samlat ihop och bränt riset och skapat rader med 20-25 kvadratmeter stora brännfläckar. Det var just kring kanterna av dem som svamparna fanns :-)

Problemet för många skogsägare är att uttaget av skog inte täcker kostnaderna för en avverkning om inte skogsmaskinerna kan utnyttjas effektivt under tillräckligt lång tid.

I går såg jag till min förskräckelse att lokalen med violgubbarna, finger- och taggsvampar här i Övreberg var jämnad med marken :( .
Hade hoppats att min kontakt med länstyrelsen skulle göra så att platsen skulle skyddas, men det är klart, de har hela Gävleborg att bevaka.
Även flera skogsområden hade jämnats med marken , återstår inte många orörda gamla skogar i närområdet tyvärr.

bild på kalhygget !

Fy fan..
Vem är markägare här?

Man behöver inte alls lasta länsstyrelsen för att inte ha hunnit med att bevaka. Informationen på Artportalen är tillgänglig för alla, även skogsbolagens miljöansvariga..
Och är det privatägd mark, är det skogsstyrelsens ansvar att hålla koll när det kommer en avverkningsanmälan.
Det finns ingenting att skylla på!!

Usch så det ser ut. Vi har varit med om samma sak. Nu är vi i alla fall glada att vår hasseldunge är räddad (i alla fall tills vidare).

Jag tror att den är privatägd, skall fråga runt, men skadan är ju redan gjord.
Jag som var så glad över den lokalen, kunde stå där och titta på violgubbarna lite då och då. Jag hade ju sökt sådana i åratal runt om i länet och så fanns de här hemma.

Jaru Lena, så har det också gått för en av mina finaste violgubbelokaler - t.o.m. artportalrapporterad - i fin, gl granskog.  För mig blev den c 27 år gl.  På samma lokal fanns också bl.a. gul och andra korkade taggsvampar…Jag larmade Skogsstyrelsen när jag såg underröjningen, blev tämligen hyfsat bemött av ”överheten” på Uppsalakontoret, erbjöd mig att guida, men fick inte en chans utan ”någon” skickades ut och meddelade bara att det inte var någon ”nyckelbiotop”. Det var det visst, och jag fick avsmak för myndigheten…

Trist Jan !

Jag har en lokal till men den ligger ca 1 mil hemifrån, där är skogen redan gallrad så förhoppningvis får den vara kvar.

Lena, gallring är ingen garanti att skogen blir kvar, tvärtom..

Och är det en underröjning som har utförts, brukar en kalavverkning vara nära förestående.
Håller förstås tummarna för att inte den lokalen också är förstörd!

Jag tror, hoppas att den är färdigavvverkad för där är inte många träd kvar. Dessutom var killen ifrån länsstyrelsen med och noterade fyndplatsen, skall kontakta honom och höra om den är skyddad.

Jag har funderat på lokalen här hemma, om det kommer några fruktkroppar i höst, är det mödan värt att försöka flytta på dem till intilliggande granskog, låta dem spora av sig och förhoppningsvis få till stånd en ny växtplats.