Jag äter ibland, men bara små fina hattar som jag steker hårt och snabbt. De har en köttig smak och en skön, lite broskig konsistens.

Har du någon koll på vilken av arterna du stoppar i dig? Det hade varit intressant att kolla av arterna för jag fundera oxå på att prova igen, åt den på 70 talet. De jag sett mycket av nu är troligen Armillaria mellea, har inte kollat så noga mer intresserad av sopparna för tillfället.

Steker snabbt Peter? Det trummas ju som tusan om att svamp, i synnerhet tveksam svamp ska gå länge på värme. jag fräst dem hårt tills de började bli torra. Sedan 20 minuter till på svag värme. jävligt gott blev det:)
Nej Jan, jag har ingen vidare koll. Jag nöjde mig med att jag träffat många som äter den regelbundet. Wikipedia avråds det ju från att lita blint på, men där står åtminstone att det är en “mörkfjällig variant som varit boven i dramat. Mina var inte påtagligt mörka. Jag höll mig dessutom till en något så när måttlig portion.
Nu ska jag komplettera näringsintaget för kvällen med en panna utsökt fina unga exemplar rimskivling. Kom till stugan i eftermiddags och fick uppleva en rimskivlingsrikedom jag sällan skådat. Bara att krypa fram å skörda de som ännu inte öppnat sig. :)

Arten Armillaria mellea tror jag inte är den vanligaste av honungsskivlingarna. I mina trakter är iaf A. borealis den vanligaste.

När jag hittar fina halvutslagna hattar har jag svårt att motstå dem. Lägger dem i kokande vatten ca 2 minuter, plockar upp dem och låter rinna av en stund, sedan får de bli knaperstekta i smör eller olja, sedan lite salt på dem. Mycket goda, påminnande om bacon i smaken.
Att hålla sig till måttliga portioner är väl ett bra råd, men det gäller ju förtäring av all slags svamp.

Japp, snabbt stekt men på hög värme. Hur man lagar till svampen beror på vad man vill åstadkomma. Långstekning, kanske med lök, bildar maillardprodukter i svampen i högre grad och tar fram andra, nya smaker. Snabb stekning ger kontraster mellan stekyta och inre, roligare konsistens. Det ska finnas många verktyg i en verktygslåda!

Jag brukar hålla mig till en och samma art, vet inte vilken men den är rätt gyllene. Och jag äter kanske max 15 hattar om året.

Så kan det ju va Peter.
Irene, är den olämpliga underarten riktigt identifierad och har den ett namn?

Ola, jag har läst att den som oftast orsakar besvär är Armillaria ostoyae, mörkfjällig honungsskivling, en art som mest förekommer på barrved och är ganska röd/rosa i färgtonen på hatt och skivor.

A.borealis är vanligast även här, och den har jag alltid ansett god, trots alla publicerade varningar!

Honungsskivling åt jag för många år sedan, vilken av dem vet jag inte, men tyckte de var goda.
Nu ser man dem nästan överallt på stubbar, rötter.

God morgon!
Hos mig har jag en sträcka längs ett tjärn där bävern gjorde rent för björkar för ca 5-7 år sedan. Stubbar om 50-70 cm som nu står så vackra med honungsskivling på.
Ska föhoppningsvis lära mig mer om artbestämning med Jeppson i Dalsland nästa vecka. T.v. utgår jag från att det är borealis jag har men får väl vara lite återhållsam med förtäringen. De jag smakade för 13 timmar sedan har ännu inte gett någon reaktion. Ypperligt smakade de.
Försökte som hastigast googla fram något om giftet i Armillaria ostoyae, men hittade bara något om toxiska proteiner. Säger inte så mycket. någon har tips på länk?

Har kollat lita med mina kontakter här ner och just nu så är det tydligen bara A. boreali som har en liten brun kant på undersidan i kanten på velumet (unga ex) och så “tappar” den fjällen rätt tidigt, skall vara helt ok att äta.
Har tyvärr ingen bar bild på dem bara denna med lite äldre ex. Skall föröka åtgärda det.

Hej!
Jag såg på din uppköparlista att du köpte druvfingersvamp den äkta växer bara tillsammans med bok kanske ek, Den som vi plockar i granskog är inte en Druvfingersvanp fast man kan tro det,den äkta luktar svag blomdoft och den oäkta doftar krydda vitpeppar säger jag och den ärt bedk ävrn som ung.

I går såg jag hos min lokala köpman (i Danmark) att de hade grillade ättiksinlagda honungsskivlingar till salu. Ett litet glas för 15 Dkr. Jag undrade mig över att honungsskivlingar var godkänt som en merkantil svamp under hänsyn till allergirisken. Jag kunde inte läsa på etiketten vilken svamp som var i glaset, men är rätt säker på att det var honungssvamp. Varan såg i övrigt riktigt läcker ut.

En av mina favoritsajter är det finska Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Där finns “allt”, här om honungsskivlingarna:
http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/tillverkning+och+forsaljning/gronsaker/svampar/handelssvampar/honungsskivlingar/