Hemma på mmppr såg den ut så här. Vem är det? (Två frk växer vidare.)

Åter till skogs. 
I frötallstigkantens aspsmåsly bland kruståtel och fibblor fanns dessa lysande småttingar.  Antar att de ska bli skinntickor – åtm de kvarlämnade.  Enda alt. är väl luddticka och den tror jag inte alls på.

Måste också visa min egen landskapsinsekt som ymnade bl.a. på skogens alla blommande hundlokor/hundkex. Här gjorde dessa verkligen skäl för sitt artnamn, silvestris!

Den första tycker jag ser ut som E.inopiliforme, “en mycket blåfattig röding”.

Jag tycker den första ser ut som strecknagelskivling men jag vet inte om växtplats och tidpunkt stämmer…

Jaså Jonet, du tror det!  Och visst är det så… Skälet till min fantisering var att hela populationen, nu betydligt större än vid upptäckten, kraftigt avviker från mina tidigare fynd av –nagling,  Ska torka/spara flera frk för framtiden… 

I torsdags var hunden och jag ute på en förlängd repristur.  Gräsängsmossmattan hade fått fler boende, nu tot 6, trots min skörd.  Alla är mycket grov- och mörkbenta och även på andra sätt avvikande från samlade, normala minnesbilder.  Några gårdagsbilder här.

Och några till.

Men i jordstjärneskogen fanns matsvamp.  Här några unga, aptitretande vitsprödingar på björkstubbrötter o.d. i fuktängskanten – och rostsvampen Puccinia poarum,  hade hittat även detta tussilagoblad.

Och jordstjärnefjolingar var det gott om, mest fyr- (eller fler)flikiga, men också några med kam.

Hemvägen bjöd på åtskilliga övermogna björksoppar, alla bland solbelyst renlav.  Här en rutinerad.
Och vid skridskokärret hade senhöstens amfibiska och mörka toffelskrälingar ersatts av solblekta.