Jag har som vana att läsa svampguidens inrapporterade svampfynd minst en gång i veckan och reagera negativ på vissa av dessa under rubriken matsvamp. Vad är egentligen en matsvamp? Är det Svavelticka, blygrå äggsvamp och vägchampinjon?
Som köksmästare och svampkonsulent ifråga sätter jag detta. Vad man peta i sig i andra länder har ingen relevans här i Sverige. Vad en enskild individ stoppa i sig är upp till hon eller han men sprid inte egna uppfattningar till allmänheten som har tillgång till denna sida. Svampkonsulenter gör ett jätte arbete med att lära ut matsvampkunskap till allmänheten och sedan få sådan bakfeed är inte speciellt kul. Rapportera gärna dessa arter men under rubriken “övriga arter”
Hej Dieter!
Jag har många gånger funderat på hur jag som ansvarig för hemsidan ska tackla just detta.
Det finns idag ingen vedertagen definition på begreppet “matsvamp”. Olika svampboksförfattare har olika uppfattning. Själv hade jag gärna sett att en lista över rekommenderade matsvampar arbetades fram, t ex genom ett samarbete mellan Livsmedelsverket och Svampkonsulenternas Riksförbund.
Livsmedelsverket har redan idag en sådan lista, men den är tyvärr väldigt svampfattig:
http://www.slv.se/templatesSLV/SLV_Page____6447.asp
Se även tidigare inlägg av Irene: http://svampguiden.com/forum_visa.asp?inr=2476&ipos=1
Listan över matsvampar här på SvampGuiden följer i möjligaste mån uppfattningen hos Holmberg & Marklund i “Nya Svampboken”.
I nuläget är jag lite kluven om hur utvecklingen av rapportsidan ska styras. Å ena sidan tycker att det vore tråkigt med en alltför strikt reglering av vilka arter man ska få rapportera under rubriken matsvampar. Å andra sidan kanske detta är att föredra eftersom det säkert förenklar och förtydligar för nybörjaren i svampskogen.
Det vore intressant med fler synpunkter här!
—————————-
Som lite kuriosa kommer här ett “skräckexempel” på hur listan över ätliga svampar ser ut hos en tysk svampförening:
http://www.pilzepilze.de/essbar.html
Man kan helt klart ifrågasätta hur pass beprövade och lämpliga många av dessa arter är, t ex de många flugsvamparna, spindelskivlingarna och trattskivlingarna!
Jag behöver väl knappast tillägga att SvampGuiden inte rekommenderar någon att följa denna lista ;-)
Hej.
Jag vill börja med att tacka för en toppen bra sida.
Till saken, jag skulle tycka att det vore jätte bra om det blev en “strikt reglering”, eller hur man ska uttrycka det, över matsvampar. Vi är nog rätt så många nybörjare/noviser (Kantarell-Karl-Johan människor) som besöker denna fina sida.
Tack än en gång för en jätte fin sida!!
MVH
Eva
Hej Michael!
Mitt inlägg var kanske lite luddig men var absolut inte tänkt som kritik mot svampguiden. Tvärtom ska du ha mycket beröm för ditt arbete med guiden. Vad jag menade är precis samma som Eva uttryckte i sitt svar. I och med att guiden är ett publikt forum är det bra att upplägget följer Nya Svambokens rön vad betr. matsvampar. Arterna på SLVs lista kallas även handelssvampar d v s svampar som är tillåten att säljas i handeln vilket är anledningen till att den är artbegränsad.
Mycket irriterande att Nya Svampboken av Holmerg/Marklund uppfattas som bibel. Kapitlet “Matsvampar?” är helt irrelevant.
Svavelticka har använts efter förvällning av en fin krog i Skåne utan problem. I Köpenhamn användes den i tisdags av en stor restaurang utan förvällning (ifjor använde de också oxtungsvamp, som samma bok likaså varnar för). Svaveltickan är verkligen en delikatess och smakar och ser ut som kycklingkött. Den har även sålts förvälld utan problem på torg i Skåne.
Rabarbersvamp är mycket uppskattad av restauranger i Skåne, men man måste förstås lära sig att känna igen mögelsvampen som angriper denna art.
Höstmusseron används av många restauranger i Skåne och på Själland. En restaurang i Helsingborg sa att det var den bästa svamp de hade använt till att göra soppa på. Jag tror inte att restaurangerna brukar förvälla den, men det bör man kanske göra.
Häggdoftande trattskivling kanske bör förvällas, men den är en mycket god matsvamp.
Svampexperter må gärna tala om när de tycker en svamp är god, men de skall låta bli negativa omdömen. De som följer nämnda kapitel i boken missar många delikatesser.
“De gustibus non disputandum est”
Det är vanligt med svampallergier, men detta är något som den enskilde själv måste prova sig fram till och ha kontroll över. All ny svamp bör man bara äta lite av första gången. Att avråda från att äta etablerade matsvampar för att någon enstaka person är allergisk är korkat. Hittas det nya giftiga ämnen i svampar, så bör det naturligtvis påtalas i svampböcker.
Mycket bra inlägg, Roland!
Kapitlet “Matsvampar?” som du nämner känns i stora stycken som subjektiv skrämselpropaganda, något som vi definitivt inte behöver mer av i svampvärlden.
Under svavelticka står i Nya Svampboken “...dels för att vi inte säkert vet om avkokingen tar bort eventuella olämpliga ämnen…”. “Eventuella olämpliga ämnen” kan väl finnas i alla svampar, de har bara inte hittats än…
Och jag förstår inte hur Dieter kan mena att “vad man petar i sig i andra länder har ingen relevans i Sverige”. Det är klart att det har! Precis som vi ska ta larmrapporter från utlandet på största allvar ska vi väl kunna finna inspiration där? Vi i Sverige vet inte alltid bäst!
Jag tycker det var bra att Dieter tog upp frågan i diskussionsforumet och inte lät matsvampsrapporterna stå oemotsagda.
Visst är det bra att man kan få inspiration och tips om nya arter att pröva, men varningar på grund av dokumenterade förgiftningsfall är alltid på sin plats.
Det är rätt att den enskilde själv måste få prova sig fram, men valet bör grunda sig på den kunskap som finns om respektive art, inte bara på enstaka entusiasters åsikter om dem.
Ursäkta en näsvis fråga. “Nya Svampboken” pratar om “Nya uppgifter från England” angående förgiftningsfall av svavelticka. Är det någon som vet något mer i saken? Vilka gifter det är frågan om? Om det är svampallergi? Vilka symptomen var? Om många personer drabbats?
Stort tack på förhand
/Per
(som ätit åtskilliga kg svavelticka genom åren)
Har gjort lite efterforskningar, men jag kan inte avgöra vilka de “nya uppgifterna från England” är.
Förgiftningsfall har förekommit, främst med symptom som illamående och kräkningar, men åtminstone ett fall finns omskrivet, där en flicka fått hallucinationer och “ataxi” (utan närmare beskrivning av hur det yttrade sig..).
Teorierna har varit många - tidigare gissade man på allergiska fenomen, men enligt nyare uppgifter kan det också handla om
1: överkänslighet för något ämne i svampen
2: svampen kan ta upp giftiga ämnen från substratet
3: att det rör sig om flera olika arter av svavelticka
Relativt nyligen har man hittat cytotoxiner (i form av en sorts triterpener) i svavelticka.
Inom naturmedicinen framhålls dessa ämnen som verksamma mot cancer (i svaveltickans fall mot bröstcancer), men naturligtvis kan sådana ämnen också vara skadliga i för stora mängder, och jag förmodar att vissa människor kan vara överkänsliga, även mot små mängder.
Med tanke på vilka veritabla kemiska fabriker svamparna ändå är, är det inte alls konstigt om inte alla människor tål alla sorters svampar.
Min åsikt är ju att den vetskapen borde tjäna som en varningssignal, så att man är försiktig med vad och hur mycket man sätter i sig. Det som en allergisk eller överkänslig människa regagerar mot, tror jag inte är nyttigt i längden för oss andra, symptomlösa, heller..
Har med intresse följt denna debatt.
Svaveltickan har jag ej ännu lärt känna, kanske är den lokal i södra sverige (?) men höstmusseronen och vägchampinjonen har jag använt i matlagning och trott vara riskfria. Finns det anledning att betrakta höstmusseron som mer tveksam än blåmusseron? Nya rön?
Finns det risker med “vägchampinjon” förutom att man naturligtvis aldrig ska äta mängder av svamp som växer i trafiktäta områden?
Konstaterade just att de förväxlingssvampar till Stolt Fjällskivling som redovisas i databasen inte har några kommentarer till matvärde, utom då varningen för park- lövskogsvarianten av Rodnande Fjällskivling.
Hur stor är risken om man tar fel på en Stolt Fjällskivling och får i sig av de nämnda förväxlingssvamparna
?
Hittade även Gyllenskivling - Phaeolepiota aurea bland Fjällskivlingarna och kände igen den.
Hittade några fina ex. i somras men lyckades aldrig lura ut vad det var. Tyckte inte om doften som tillsammans med den gulbruna färgintensiteten gjorde att de kändes giftiga, så jag slängde dem.
Är de ätliga?
Sällsynta?
Tycker att rapportsidan fungerar utmärkt.
Kollar man “alla” rapporter hittar man t.ex. en rapport om Lädervaxskivling, som inte finns med under “matsvampar”.
Kollade upp den i databasen och fann en bild som mycket liknar Ängsvaxskivling, men utan kommenterande text.
Därav skall förstås att svampen inte är ätlig, men med denna likhet kanske en utförliga text skulle finnas till Lädervaxskivlingen om den är olämplig att förtära.
Med bara den bilden som ledning kan jag inte svära på att jag inte tagit den för Ängsvaxskivling!
Hoppas att det betyder att den inte är giftig, den kan ju t.ex. vara oätlig p.g.a. en seg konsistens som ju namnet antyder.
Tycker i stort sett att denhär hemsidan är perfekt, och att ev. frågetecken ofta kan rätas ut här på diskussionsforumet där många kunniga personer gästar.
Röstar för att behålla rapportformerna som idag med uppmaning att använda forumet eller databasen då frågeställningar uppstår!
Apropå lädervaxing, så tror jag inte att du har råkat ta den för ängsvaxing.
Den är så liten, tunn och spinkig att den saknar matvärde av det skälet. Jag tror inte att den är giftig, men bör snarare undvikas på grund av förväxlingsrisk med små bleka trattskivlingar, där det finns flera giftiga arter.
Namnet lädervaxing syftar på doften (om nu någon vet hur “ryssläder” luktar - doften av blyertspenna kanske är mer bekant).
Jag hör till de som precis upptäckt tjusningen med svamp och är således inte så kunnig, i varje fall när det gäller artkunskap. Därför tycker jag att rapporteringen av “matsvampar” är bra, just därför att den behandlar de vanligaste och troligtvis “säkra” svamparna.
Detta ger mig som nybörjare någonstans att börja. När fler och fler arter börjar sitta, stiger intresset och man kommer själv att vilja utforska vidare och finna kunskaper om alternativa svampar. Men som en grundläggande vägledning är rapporteringen om “matsvampar” bra, även om just den benämningen sticker i ögonen på en del.
Sen kan man ju faktiskt ange någonstans att med matsvampar avses i detta fall t ex de svampar som är ätliga i Nya svampboken, eller någon annan referens.
/Jörgen
Ang. svaveltickans växtplatser. Jag bor själv i Göteborgstrakten, och där har jag än så länge bara hittat den på ek. Men den lär finnas även på barrträd (med sannolikt högre giftrisk - se Irenes not om triterpen?) samt på eukalyptus (västra USA - med än högre giftrisk). Svavelticka (på ek) har aldrig gett mig några problem.
Tack för dina efterforskningar ang. svaveltickan, Irene!
Men var de här rapporterna du refererar till? En lekmans undran: kan triterpener finnas i högre doser hos svamp på barrträd (ref. rapporter från USA om giftig svavelticka på barrträd)? Själv har jag aldrig haft problem med svavelticka på ek.
Jag förstår att du manar till försiktighet angående svamp där det finns sjukdomsrapporter. Det är något helt annat än de i mitt tycke kategoriska och svepande formuleringar som t ex finns i “Nya svampboken”.
Folk är olika. Själv tror jag mig vara överkänslig mot mandelriska (innehåller den blåsyra el dyl?) men har inte känt några tydliga giftsymptom annat än den gången jag överdoserade röd flugsvamp (jag blev dåsig). Men jag vet med mig att jag är mindre överkänslig mot tveksam mat än min omgivning, så jag bjuder inte folk på saker som kan innebära risker.
Alltså står jag nu i valet och kvalet angående svavelticka (tagen från ek och sedan förvälld etc) som lämplig bjudrätt, även om jag aldrig hört något negativt från bekanta och släktingar…
Per, här är ett par av länkarna jag hittade. Den första kanske du redan har kollat, för där nämns bl.a. att svavelticka på eucalyptus är känd för att orsaka besvär - och de som insjuknade 1999 hade ätit svavelticka från ek utan besvär tidigare: http://www.sph.umich.edu/~kwcee/mpcr/cr99htm.htm
Det forskas mycket kring möjligheterna att utvinna ämnen för medicinskt bruk ur svampar (flertalet av tickorna, men även andra svampar som växer på ved). Många av ämnena kan säkert ha positiva effekter när man äter svamparna (det hävdas i alla fall inom naturmedicin och gamla kulturer), men överkänslighet och andra negativa biverkningar kan mycket väl drabba en del av oss.
Jag kan inte ge något råd om förtäring av svavelticka, annat än att prova den i måttliga mängder. Några dödsfall som orsakats av den har jag i alla fall inte kunnat hitta.
Och apropå utbredningen av svavelticka, så är den hittad på ek upp till Gästrikland och södra Dalarna.
Det finns rätt mycket att läsa om Laetiporus sulphureus om man söker med hjälp av Google eller andra sökmotorer.
På svenska finns den här sidan:
http://www.jaederfeldt.com/klas/bilder2.html
Tack Irene!
Den ser bekant ut!
Nästa gång jag stöter på den i naturen vet jag vad det är! Bilderna gav ju en antydan om den rätt speciellt gula färgen.
Tickor på träd har man ju oftast betraktat som sega och oätliga.
Men jag vill minnas att jag tagit smnakprov på denna och förvånat mig över konsistensen.
Dock har jag saknat kunskap och slängt den.
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
