Också alternativet, blek ostronmussling, som jag TROR att de alltför bruna bilderna visar, är synnerligen ätlig. Googla på ostronskivling och blek dito - och läs!  I detta fal spelar inte substratet så stor roll, men det är alltid mycket lämpligt att ange art för “värdväxten”, I detta fall trädet.

Oj, jag råkade skriva “både” -skivling och -mussling…

Tror också på blek ostronmussling. Den växer oftast på döda (fast ibland på levande) stammar av lövträd, oftast björk eller asp. Den blir sådär beige i torka. Tror inte på “vanlig” ostronmussling då den växer senare på året, hösten till vintern. Den brukar också vara grå till svart snarare än beige och har oftast lite mer till fot.
Jag tycker den bleka har en svag och god doft av lakrits (fast i en av mina böcker står att dem luktar mjöl eller ammoniak:-) högst individuellt vad man tycker.)
Har läst någonstans att det inte finns några kända giftiga musslingar.