Hej!
Var ute i går o plockade kantareller. Fick bra med kantareller, trattkantareller o taggsvamp.
Skörden skänkte jag till min väninna o hennes familj.
Det som gjorde mig ännu gladare än att ge bort svampen till dem, var att min väninna tar med sig kantarellerna till sitt arbete som är på ett äldreboende o tänker bjuda på stuvad kantarell macka. Hennes kommentar var att
“det är väl ingen som tänker på att de äldre längtar efter något gott som smakar något” o tydligen hade det pratats om just kantareller.
Detta glädjer mig jätte mycket!
Att tänka på andra än sig själv.
Jo, det där känner jag igen… Min granne, 79 år gammal (tyvärr bortgången nu) lärde sig snabbt var jag tog vägen på lördagsmorgnarna och ungefär hur länge jag kunde tänkas vara borta. Varje gång jag kom hem med min välfyllda svampkorg stod han där i trapphuset och undrade om fröken möjligtvis ville komma in på en liten kopp kaffe?
- Jo, det kan väl tänkas, svarade jag. Kanske farbror vill ha en liter kantareller istället?
Och det ville han ju… :)
Väldigt fint gjort av din väninna. Tänk om fler som jobbar på äldreboende kunde engagera sig som hon.
Min Mamma bor på äldreboende, hon har haft en stroke och klarar ingenting själv. Hon älskade att plocka svamp när hon var frisk. Det är hon som lärt mig allt jag kan om svampar. Häromdan bjöd jag henne på smörgås med kantarellstuvning till kvällsmat. Jag fick finhacka svampen eftersom hon har sväljsvårigheter. Men det var nog den godaste stuvning vi nånsin ätit. Kanske för att de var hackade, jag vet inte.
Mammas kommentarer medans hon åt : Mmmmmmmmmmmm !!!!!!!!! (om och om igen)
Sedan började hon prata och komma ihåg alla de gånger vi varit ute i skogen och plockat svamp. Kanske var det smaken som fick henne att minnas. (hon har inte mycket minne alls annars).
När jag åkte hem log jag och kände att jag gjort en god gärning. (brukar vara deppig när jag åker hem därifrån annars).
Bifogar en bild på min Mamma när hon var i sina bästa svamp-plockar-år. Den är tagen för ca 18-20 år sedan.
själv är jag så fattig att jag inte överlevt om jag inte plockat svamp och sålt de senaste månaderna. nu får vi ser vad det blir till i morgon ! inte en suck av chans att ge bort något här inte ! men skall jag överleva de nästa vecorna måste jag plocka för runt 1000 kr i morgon.
Min mor, som är 88 år, ska in på äldreboende nu i höst, tack och lov bara en dryg km från där jag bor. Hon har varit en hängiven svampplockare så länge jag minns. Sista gången hon och jag var till hennes kant.ställen har en bild av henne etsat sig fast i mitt minne. Hon stod med sin kant.skörd utanför huset och log mot solen, då jag for tillbaka till jobbet, som jag hade smitit från ett par timmar. Nu kommer det att bli många kant.mackor på hennes äldreboende.
Vilken fin bild på din mamma Lena B.
Jag brukar också ge bort, inte bara till min gamla svärfar utan även till andra som har svårt att röra sig i skog och mark.
Min svärfar och svärmor var också ofta ute och plockade svamp förr i tiden. Nu har svärmor Alzheimers Sjukdom, långt gången, och är inlagd.
Svärfar är där varje dag och hjälper till. Dom som jobbar där är beundransvärda, men underbemannade, dom gör ett kanonjobb.
Det var en väldigt bra idé att ge till ålderdomshem, det ska jag ta fasta på.
Vi ska ut en heldag i skogen i morgon, och då ska en del av skörden få gå till svärmors “hem”.
(självsäker som jag är kommer jag ju att hitta massor, helst kantareller, för det älskar hon :-) )
Hej!
Jag säger bara “MILJÖKONTORET”.Dom säger ifrån på många ställen att man inte får laga mat, baka osv pga olika bestämmelser, lagar och paragrafer….Det är verkligen synd om våra äldre.Jag skulle gärna dela med mej att få äta något gott till dom äldre jag hjälper för det handlar om livskvalitet men….MILJÖKONTORET
Låter trevligt Totte,
det enorma överskottet som blir av plockandet brukar jag fördela mellan bekanta och grannar, det är ofta uppskattat. Men inte alltid. Kände en dam som inte bodde så långt ifrån och henne brukade jag alltid ge en svamp på höstarna. Var hon inte hemma, hängde jag en påse på handtaget. Hon bodde i en lägenhet. Och vid ett tillfälle hängde jag en rejäl påse med trattisar på hennes handtag, väl förvissad om det skulle röna uppskattning. Vad jag inte visste var att hon tagit en sista minuten till Canorca och kom inte tillbaka på en vecka. Hon hade nämnt det hela i termer av ett långt varmt bad…
Efter som dagarna gick skulle en slags jäsning vidtagit i påsen, men man hade i denna ordentliga uppgång inte vågat avlägsna påsen.
Förmodligen i tron att det var någon märklig utländsk delikatess.
När hon kom tillbaka hade hela uppgången fyllts med en märklig doft och vänskapen surna betydligt efter detta. Trots den välmenande handlingen.
Vilka underbara berätteler som ni delat med er! Själv har jag inte kommit att tänka på äldreboendena, men det är en toppenidé.
En väninna inne i stan´ ringde däremot på hos en äldre dam som hon blivit bekant med i trapphuset. Hon hade förstått att damen inte trivdes i den nya lägenheten och hade ingenting att göra. Sysslolös gick hon mest omkring och var orolig. Min väninna frågade om hon kunde hjälpa henne att rensa all svamp. Hon blev jätteglad över att få någonting i händerna och själklart fick hon så mycket hon ville ha för vintern. De fick en trevlig stund vid köksbordet och den gamla damen levde verkligen upp.
Att få göra någonting gammalt och vant var rena medicinen för henne.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.