Bra att du ifrågasätter tidningsartiklarna, de ska alltid tas med en nypa salt. Jag ser däremot inget motsägelsefullt i det du skriver. Tidningarna har ju rätt i att ren tallskog innehåller färre matsvampsarter än t.ex. granskog och blandskog, dessutom är de tallskogar som helt saknar inslag av gran eller lövträd, ofta magrare och torrare och därmed svampfattigare, framför allt tidigt på säsongen. Barrblandskogen är därför oftast mer givande.
Men vill man plocka arter som är bundna till tall, som tallblodriska, sandsopp eller goliatmusseron, är det förstås tallskog (eller barrskog med större inslag av tall) man ska söka sig till.

Tallskog vs tallskog: a la modell tallmo, dvs platta vidsträckta momarker med enbart renlav och tallar är rena eldoradot att skörda svamp i här i Hälsingland exempelvis när det gäller rödbrun stensopp även kallad “Tallkalle” (dvs vår variant på karljohan), samt sandsopp, goliatmusseron. Inte minst ett antal av färgsvamparna. Men som sagt, allt är ju relativt beroende på var i Sverige man befinner sig när det gäller tallskogar.

Det kanske ska tilläggas att skogarna, oavsett om det är tall- eller granskog, ska ha uppnått en viss ålder, uppemot 100 år eller mer, för att vara bra svampmarker. För skogsägaren är det liktydigt med avverkningsmogen skog. Just nu avverkas de i snabb takt, och värre blir det efter höjningen av timmerpriserna…
Jag vet inte om det är typiskt för hela Norrland, men åtminstone i Västerbotten är de flesta tillgängliga tallhedarna bevuxna med träd som är 30-40 år eller yngre. Dessutom har nästan alla hyggen, oavsett vad som har vuxit där tidigare, planterats med tall, och en oroväckande stor andel är contortatall. Återstår att se vad contortaskogarna och tallskogar som “tvångsplanterats” på marker som egentligen var bättre lämpade för gran eller lövträd, ger i svampväg när de har blivit äldre…