Det finns tre(?) sorters blodriskor, mörk-, gran- och tallblodriska. Den senare anses vara bättre matsvamp. Jag tycker de är likvärdiga och plockar både tall- och och granblodriskan (mörka blodriskan eller även kallad stora blodriskan vet jag inte om jag ens sett).
Blodriskor är ofta angripna. Skär igenom och kolla noga vid rensning.
Svampen har en speciell (“kryddsvamp”)smak och gillar man den är det gott att steka bara tillsammans med lök el stuva. Man kan även använda den i en blandsvamppanna tillsammans med lite mildare svampar.
Äter man mycket blodriska kan man bli skrämd dagen efter då det röda färgämnet kommer ur kroppen med urinen. Ofarligt.
Håller med Vanilli om blodriskorna som matsvamp, men jag undrade vad “mörka” eller “stora” blodriskan var för något, så jag kollade upp det.
Med det avses tydligen vinriska (Lactarius sanguifluus) och hittas bara på Gotland, vad jag vet.
De övriga blodriskorna i Sverige är grönfläckig vinriska (Lactarius semisanguifluus), som också finns på Gotland;
en liten nordlig granblodriska med blå ton på hatten redan som ung, har nyligen beskrivits som egen art (Lactarius fennoscandicus);
granblodriska (Lactarius deterrimus);
läcker riska/tallblodriska (Lactarius deliciosus).
Den som vill söka mer information och bilder på webben eller i böcker, hittar betydligt mer genom att använda vetenskapliga namn istället för de svenska, som ibland är hemgjorda - som i fallet “mörka” blodriskan..
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
