Började som krypningar i benen. Fortsatte upp genom kroppen för att orsaka konstiga skakningar i armar och händer. På med storstövlar och vinterjacka och ut
i skogen med en sjuhelvetes fart.
Och se, redan efter ett par minuter i skogen var allt återställt. Fick ihop lite frusna Trattisar som nu ligger tinade och klara för rensning.
Bävar för om det här var årets sista .... Nej, det kan inte vara sant.
Känner igen det alltförväl.
Jag har väldigt svårt för att sluta svampa, när jag väl är i skogen vill jag aldrig gå hem, och när jag väl är hemma, vill jag bara ut i skogen.
Det är till och med så illa, att jag kan tycka att allt ter sig hopplöst fram till nästa höst.
Jag tror att det här är ett beroende, med allt vad det innebär.
Visst kan man tycka så, men se det som en positiv möjlighet istället.
Tack vare detta fina forum har man ju även lärt sig att det faktiskt finns något att söka efter under alla årstider….nu kommer vinternagelskivlingen och i vår murklor, och sen börjar det snart om igen…
I Tranås snöar det nu men inte har jag plockat de sista svamparna än!!!! Det värsta med att längta till nästa höst är att åren går och går. Det är bäst att ta ut så mycket som möjligt. Nu skall jag börja plocka vinternagelskivling för första gången. Bara snön försvinner.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.