Som matsvampsplockare behöver man inte kunna skilja de olika blodriskorna från varandra eftersom alla är ätliga och goda.

Är man intresserad av riskornas taxonomi så kan man köpa den utmärkta boken “The genus Lactarius” utgiven av Danska mykologiska föreningen. Den har många fina färgbilder och tar upp 6 olika arter blodriskor i Norden:

Granblodriska
Tallblodriska (även kallad läcker riska)
Vinriska - med vinfärgad saft.
Grönfläckig vinriska - med morotsfärgad saft som övergår i vinrött efter 5-10 minuter.
Lactarius quieticolor - hatt ofta blåtonad, saft först orange och efter någon minut övergående i vinrött.
Lactarius fennoscandicus - lik granblodriska men hatt zonerad och med grålila färgton.

Jag har hört rykten om att kollekter av den sistnämnda arten inte nämnvärt skiljer sig från granblodriskan vid DNA-analyser som gjorts i Uppsala, vilket kan betyda att L. fennoscandicus inte är en “god art” (hur man nu definierar artbegreppet, vilket är en intressant men dock helt annan fråga). Men det är än så länge bara rykten, så ta dem med en nypa salt ;-)

Tack för ditt svar, Michael. Jag har länge undrat. Det är underbart att ha hittat några som vet mer än hur en Kantarell ser ut!
Annika